tegner_frithiofs_saga_source_text.json

{"Frithiof och Ingeborg": "Der v\u00e4xte uti Hildings g\u00e5rd\ntv\u00e5 plantor under fostrarns v\u00e5rd.\nEj Norden f\u00f6rr sett tv\u00e5 s\u00e5 sk\u00f6na,\nde v\u00e4xte h\u00e4rligt i det gr\u00f6na.Den ena som en ek sk\u00f6t fram,\noch som en lans \u00e4r hennes stam;\nmen kronan, som i vinden sk\u00e4lfver,\nliksom en hjelm sin rundel hv\u00e4lfver.Den andra v\u00e4xte som en ros,\nn\u00e4r vintern nyss har flytt sin kos;\nmen v\u00e5ren, som den rosen g\u00f6mmer,\ni knoppen ligger \u00e4n och dr\u00f6mmer.Men stormen skall kring jorden g\u00e5,\nmed honom brottas eken d\u00e5,\noch v\u00e5rsol skall p\u00e5 himlen gl\u00f6da,\nd\u00e5 \u00f6ppnar rosen l\u00e4ppar r\u00f6da.S\u00e5 v\u00e4xte de i fr\u00f6jd och lek,\noch Frithiof var den unga ek;\nmen rosen uti dalar gr\u00f6na\nhon hette Ingeborg den sk\u00f6na.S\u00e5g du de tv\u00e5 i dagens ljus,\ndu t\u00e4nkte dig i Frejas hus,\nder m\u00e5nget litet brudpar svingar\nmed gula h\u00e5r och rosenvingar.Men s\u00e5g du dem i m\u00e5nens sken\nkringdansa under lummig gren,\ndu t\u00e4nkte: under lundens kransar\nelfkungen med sin drottning dansar.Det var s\u00e5 gladt, det var s\u00e5 k\u00e4rt,\nn\u00e4r han sin f\u00f6rsta runa l\u00e4rt.\nEn kung var ej som han i \u00e4ra;\nden runan fick han Ingborg l\u00e4ra.Hur gladtigt sam han i sin slup\nmed henne \u00f6fver m\u00f6rkbl\u00e5 djup!\nHur hjertligt, n\u00e4r han seglen v\u00e4nder,\nhon klappar i sm\u00e5 hvita h\u00e4nder!Det fans ej fogelbo s\u00e5 h\u00f6gt,\nsom han f\u00f6r henne ej bes\u00f6kt.\nSjelf \u00f6rnen, som i molnen gungar,\nblef plundrad b\u00e5d' p\u00e5 \u00e4gg och ungar.Det fans ej b\u00e4ck, hur strid han var,\nhvar\u00f6fver han ej Ingborg bar.\nDet \u00e4r s\u00e5 sk\u00f6nt, n\u00e4r forsen larmar,\natt tryckas af sm\u00e5 hvita armar.Den f\u00f6rsta blomma, v\u00e5ren f\u00f6dt,\ndet f\u00f6rsta smultron, som blef r\u00f6dt,\ndet f\u00f6rsta ax, hvars guld blef moget,\ndem bj\u00f6d han henne gladt och troget. -Men barnets dagar flyga bort,\nder st\u00e5r en yngling innan kort\nmed eldig blick, som ber och hoppas,\nder st\u00e5r en m\u00f6 med barm, som knoppas.Ung Frithiof drog p\u00e5 jagt alltj\u00e4mt;\nden jagten skulle m\u00e5ngen skr\u00e4mt,\nty utan spjut och utan klinga\nden djerfve ville bj\u00f6rnen tvinga.D\u00e5 k\u00e4mpade de, br\u00f6st mot br\u00f6st,\noch j\u00e4garn segrande, fast kl\u00f6st,\nmed ludet byte kom tillbaka;\nhur skulle jungfrun det f\u00f6rsaka?Ty mannens mod \u00e4r qvinnan k\u00e4rt,\ndet starka \u00e4r det sk\u00f6na v\u00e4rdt:\nde b\u00e4gge passa f\u00f6r hvarannan,\nsom hjelmen passar sig f\u00f6r pannan.Men l\u00e4ste han i vinterqv\u00e4ll\nvid eldsken ifr\u00e5n spiselns h\u00e4ll\nen s\u00e5ng om str\u00e5lande Valhalla,\nom gudar och gudinnor alla;han t\u00e4nkte: gult \u00e4r Frejas h\u00e5r,\nett kornland, som f\u00f6r vinden g\u00e5r.\nFr\u00e5n det kan jag ej Ingborgs skilja,\nett n\u00e4t af guld kring ros och lilja.Idunas barm \u00e4r rik, och sk\u00f6nt\nhan hoppar under silke gr\u00f6nt;\njag vet ett silke, der det hoppar\nljusalfer tv\u00e5 med rosenknoppar.Och Friggas \u00f6gon \u00e4ro bl\u00e5\nsom himlen till att se upp\u00e5;\njag k\u00e4nner \u00f6gon: mot de b\u00e5da\n\u00e4r ljusbl\u00e5 v\u00e5rdag m\u00f6rk att sk\u00e5da.Hvi prisas Gerdas kinder s\u00e5,\nen nyf\u00e4ld sn\u00f6 med norrsken p\u00e5?\nJag kinder sett: en dag som t\u00e4nder\ntv\u00e5 morgonrodnader i s\u00e4nder.Jag vet ett hjerta lika \u00f6mt\nsom Nannas, fast ej s\u00e5 ber\u00f6mdt.\nMed r\u00e4tta prisas du af skalder,\ndu Nannas lyckelige Balder!O! att som du jag finge d\u00f6,\nbegr\u00e5ten af en trogen m\u00f6,\ns\u00e5 \u00f6m, s\u00e5 trogen som din Nanna;\nhos Hel jag ville gerna stanna. -Men kungadottern satt och qvad\nen hjeltes\u00e5ng och v\u00e4fde glad\ni duken in den hjeltens under\noch v\u00e5gor bl\u00e5 och gr\u00f6na lunder.Der v\u00e4xte in i sn\u00f6hvit ull\nde sk\u00f6ldar utaf spoladt gull,\noch r\u00f6da fl\u00f6go stridens lansar,\nmen styft af silfver var hvart pansar.Dock, hur hon v\u00e4fver, dag fr\u00e5n dag,\nf\u00e5r hjelten Frithiofs anletsdrag,\noch som de blicka fram ur v\u00e4fven,\nd\u00e5 rodnar hon, men gl\u00e4des \u00e4fven.Men Frithiof sk\u00e4r, hvar han g\u00e5r fram,\nett I, ett F i bj\u00f6rkens stam.\nDe runor gro med fr\u00f6jd och gamman,\nliksom de ungas hjertan, samman.N\u00e4r dagen upp\u00e5 f\u00e4stet st\u00e5r,\nverldskungen med de gyllne h\u00e5r,\noch lifvet r\u00f6rs och menskor vandra,\nd\u00e5 t\u00e4nka de blott p\u00e5 hvarandra.N\u00e4r natten upp\u00e5 f\u00e4stet st\u00e5r,\nverldsmodern med de m\u00f6rka h\u00e5r,\noch tystnad r\u00e5r och stjernor vandra,\nd\u00e5 dr\u00f6mma de blott om hvarandra.\"Du jord, som smyckar dig hvar v\u00e5r\nmed blommor i ditt gr\u00f6na h\u00e5r,\ngif mig de sk\u00f6nsta! jag vill vira\nen krans af dem att Frithiof sira.\"\"Du haf, som satt din dunkla sal\nmed perlor full i tusental,\ngif mig de sk\u00f6naste, de b\u00e4sta!\nkring Ingborgs hals vill jag dem f\u00e4sta.\"\"Du knapp p\u00e5 Odens kungastol,\ndu verldens \u00f6ga, gyllne sol!\nVar du blott min, din blanka skifva\ntill sk\u00f6ld jag ville Frithiof gifva.\"\"Du lykta i Allfaders hus,\ndu m\u00e5ne med ditt bleka ljus!\nVar du blott min jag gaf dig gerna\ntill smycke \u00e5t min sk\u00f6na t\u00e4rna.\" -Men Hilding sade: \"Fosterson,\nden \u00e4lskog v\u00e4nd din h\u00e5g ifr\u00e5n!\nEj lika falla \u00f6dets lotter,\nden t\u00e4rnan \u00e4r kung Beles dotter.Till Oden sjelf i stjernklar sal\nuppstiger hennes \u00e4ttartal:\ndu \u00e4r blott Thorstens son; gif vika!\nty lika trifves b\u00e4st med lika.\"Men Frithiof log: \"Mitt \u00e4ttartal\ng\u00e5r ned\u00e5t i de d\u00f6das dal.\nNyss slog jag skogens kung s\u00e5 luden,\nhans anor \u00e4rfde jag med huden.Friboren man ej vika vill,\nty verlden h\u00f6r den frie till.\nHvad lyckan br\u00f6t, kan hon f\u00f6rsona,\noch hoppet b\u00e4r en konungs krona.H\u00f6g\u00e4ttad \u00e4r all kraft, ty Thor,\ndess \u00e4ttefar, i Thrudvang bor.\nHan v\u00e4ger b\u00f6rden ej, men v\u00e4rdet:\nen v\u00e4ldig friare \u00e4r sv\u00e4rdet.Jag k\u00e4mpar om min unga brud,\nom ock det var med dundrets gud.\nV\u00e4x trygg, v\u00e4x glad, min hvita lilja,\nve den, som dig och mig vill skilja!\"", "Kung Bele och Thorsten Vikingsson": "Kung Bele, st\u00f6dd p\u00e5 sv\u00e4rdet, i kungssal stod,\nhos honom Thorsten Vikingsson, den bonde god,\nhans gamle vapenbroder, snart hundra\u00e5rig,\noch \u00e4rrig som en runsten och silfverh\u00e5rig.De stodo, som bland bergen tv\u00e5 offerhus\n\u00e5t hedna gudar vigda, nu halft i grus;\nmen visdomsrunor m\u00e5nga p\u00e5 muren t\u00e4ljas,\noch h\u00f6ga forntidsminnen i hvalfven dv\u00e4ljas.\"Det lider emot qv\u00e4llen\", sad' Bele kung,\n\"ej mj\u00f6det vill mig smaka, och hjelm k\u00e4ns tung.\nInf\u00f6r mitt \u00f6ga m\u00f6rkna de mensko\u00f6den,\nmen Valhall skiner n\u00e4rmre, jag anar d\u00f6den.Jag kallat mina s\u00f6ner och din ocks\u00e5,\nty de tillsammans h\u00f6ra, liksom vi tv\u00e5.\nEn varning vill jag gifva de \u00f6rnar unga,\nf\u00f6rr'n orden somnat alla p\u00e5 d\u00f6d mans tunga.\" -D\u00e5 tr\u00e5dde de i salen, som kung befalt,\noch fr\u00e4mst bland dem gick Helge, en m\u00f6rk gestalt.\nHan dvaldes helst bland sp\u00e5m\u00e4n kring altarrunden\noch kom med blod p\u00e5 h\u00e4ndren ur offerlunden.Derefter syntes Halfdan, ljuslockig sven,\nhvart anletsdrag var \u00e4delt, men vekligt \u00e4n.\nTill lek han tycktes b\u00e4ra ett sv\u00e4rd vid b\u00e4lte\noch liknade en jungfru, f\u00f6rkl\u00e4dd till hjelte.Men efter dem kom Frithiof med mantel bl\u00e5,\nett hufvud var han h\u00f6gre \u00e4n b\u00e4gge tv\u00e5.\nHan stod emellan br\u00f6dren, som dag st\u00e5r mogen\nemellan rosig morgon och natt i skogen.\"I s\u00f6ner\", sade kungen, \"min sol g\u00e5r ned.\nI endr\u00e4gt styren riket, i br\u00f6drafred!\nty endr\u00e4gt h\u00e5ller samman: hon \u00e4r som ringen\np\u00e5 lansen; den f\u00f6rutan hans kraft \u00e4r ingen.L\u00e5t styrkan st\u00e5 som d\u00f6rrsven vid landets port\noch friden blomstra inom \u00e5 h\u00e4gnad ort!\nTill skygd blef sv\u00e4rdet gifvet, men ej till skada,\noch sk\u00f6ld \u00e4r smidd till h\u00e4ngl\u00e5s f\u00f6r bondens lada.Sitt eget land f\u00f6rtrycker d\u00e5raktig man,\nty kungen kan allenast hvad folket kan.\nGr\u00f6nlummig krona vissnar, s\u00e5 snart som mergen\ni stammen \u00e4r f\u00f6rtorkad p\u00e5 nakna bergen.P\u00e5 pelarstoder fyra st\u00e5r himlens rund,\nmen tronen hvilar endast p\u00e5 lagens grund.\nM\u00e4r v\u00e4ld p\u00e5 tinget d\u00f6mmer, st\u00e5r of\u00e4rd n\u00e4ra;\nmen r\u00e4tt \u00e4r landets fromma och kungens \u00e4ra.V\u00e4l dv\u00e4ljas gudar, Helge, i disarsal,\nmen ej som sn\u00e4ckan dv\u00e4ljes i slutet skal.\nS\u00e5 l\u00e5ngt som dagsljus skiner, som st\u00e4mma ljudar,\ns\u00e5 l\u00e5ngt som tanke flyger, bo h\u00f6ge gudar.Nog svika lungans tecken i offrad falk,\noch fl\u00e4rd \u00e4r m\u00e5ngen runa, som sk\u00e4rs p\u00e5 balk;\nmen redligt hjerta, Helge, och friskt tillika,\nskref Oden fullt med runor, som aldrig svika.Var icke h\u00e5rd, kung Helge, men endast fast!\ndet sv\u00e4rd, som biter skarpast, \u00e4r b\u00f6jligast.\nMildt sinne pryder kungen, som blommor sk\u00f6lden,\noch vardag bringar mera \u00e4n vinterk\u00f6lden.En man f\u00f6rutan v\u00e4nner, om \u00e4n s\u00e5 stark,\nd\u00f6r h\u00e4n, som stam i \u00f6ken med skalad bark.\nMen v\u00e4ns\u00e4ll man han trifves, som tr\u00e4d i lunden,\nder b\u00e4cken vattnar roten och storm \u00e4r bunden.Yfs ej af f\u00e4drens \u00e4ra! en hvar har dock blott sin;\nkan du ej sp\u00e4nna b\u00e5gen, \u00e4r han ej din.\nHvad vill du med det v\u00e4rde, som \u00e4r begrafvet?\nStark str\u00f6m med egna v\u00e5gor g\u00e5r genom hafvet.Du Halfdan, gl\u00e4dtigt sinne \u00e4r vis mans vinst;\nmen joller h\u00f6fves ingen, och kungen minst.\nMed humle brygges mj\u00f6det, ej blott med honung;\nl\u00e4gg st\u00e5l i sv\u00e4rd och allvar i leken, konung!F\u00f6r mycket vett fick ingen, hur vis han het,\nmen litet nog vet m\u00e5ngen, som intet vet.\nF\u00e5kunnig g\u00e4st i h\u00f6gb\u00e4nk f\u00f6rsm\u00e5s, men vitter\nhar st\u00e4ndigt lagets \u00f6ra, hur l\u00e5gt han sitter.Till trofast v\u00e4n, o Halfdan, till fosterbror\n\u00e4r v\u00e4gen gen, om ocks\u00e5 han fj\u00e4rran bor;\nmen deremot afsides, l\u00e5ngt h\u00e4n bel\u00e4gen\n\u00e4r ov\u00e4ns g\u00e5rd, om \u00e4fven han st\u00e5r vid v\u00e4gen.V\u00e4lj icke till f\u00f6rtrogen hvem helst som vill!\nTomt hus st\u00e5r gerna \u00f6ppet, men rikt st\u00e4ngs till.\nV\u00e4lj en, on\u00f6digt \u00e4r det den andra leta,\noch verlden vet, o Halfdan, hvad trenne veta\". -Derefter uppstod Thorsten och talte s\u00e5:\n\"Ej h\u00f6fves kung att ensam till Oden g\u00e5.\nVi delat lifvets skiften ihop, kung Bele,\noch d\u00f6den, vill jag hoppas, vi ocks\u00e5 dele.Son Frithiof, \u00e5lderdomen har hviskat mig\ni \u00f6rat m\u00e5ngen varning, den ger jag dig.\nP\u00e5 \u00e4tth\u00f6g Odens foglar sl\u00e5 ned i Norden,\nmen p\u00e5 den gamles l\u00e4ppar m\u00e5ngvisa orden.Fr\u00e4mst v\u00f6rda h\u00f6ga gudar! ty ondt och godt,\nsom storm och solsken, komma fr\u00e5n himlen blott.\nDe se i hjertats l\u00f6nhvalf, fast det \u00e4r slutet,\noch l\u00e5nga \u00e5r f\u00e5 g\u00e4lda hvad stunden brutit.Lyd kungen! En skall styra med kraft och vett;\nskum natt har m\u00e5nga \u00f6gon, men dagen ett.\nHelt l\u00e4tt den b\u00e4ttre, Frithiof, f\u00f6rdrar den b\u00e4ste,\noch egg har sv\u00e4rdet n\u00f6dig, men \u00e4fven f\u00e4ste.H\u00f6g kraft \u00e4r gudars g\u00e5fva; men, Frithiof, mins,\natt styrka b\u00e5tar f\u00f6ga, der vett ej fins.\nTolfmannakraft har bj\u00f6rnen, af en man slagen;\nmot sv\u00e4rdshugg h\u00e5lles sk\u00f6lden, mot v\u00e5ldet lagen.Af f\u00e5 den stolte fruktas, men hatas af en hvar,\noch \u00f6fvermod, o Frithiof, \u00e4r fallets far.\nH\u00f6gt s\u00e5g jag m\u00e5ngen flyga, nu st\u00f6dd p\u00e5 krycka,\nty v\u00e4dret r\u00e5r f\u00f6r \u00e5rsv\u00e4xt, och vind f\u00f6r lycka.Dag skall du prisa, Frithiof, se'n bergad sol sig d\u00f6ljt,\noch \u00f6l, n\u00e4r det \u00e4r drucket, och r\u00e5d, n\u00e4r f\u00f6ljdt.\nP\u00e5 m\u00e5ngen sak f\u00f6rlitar sig ungersvennen,\nmen striden pr\u00f6fvar klingan, och n\u00f6den v\u00e4nnen.Nattgammal is tro icke, ej vardags sn\u00f6,\nej somnad orm, ej talet af kn\u00e4satt m\u00f6;\nty qvinnans br\u00f6st \u00e4r svarfvadt p\u00e5 hjul, som rullar,\noch vankelmod bor under de liljekullar.Du sjelf d\u00f6r h\u00e4n, och h\u00e4n d\u00f6r hvad dig tillh\u00f6r;\nmen en ting vet jag, Frithiof, som aldrig d\u00f6r,\noch det \u00e4r domen \u00f6fver d\u00f6d man: derf\u00f6re\nhvad \u00e4delt \u00e4r du vilje, hvad r\u00e4tt du g\u00f6re!\" -S\u00e5 varnade de gamle i kungasal,\nsom skalden varnat sedan i Havamal.\nFr\u00e5n sl\u00e4gt till sl\u00e4gte gingo k\u00e4rnfulla orden,\noch djupt ur kumlen hviska de \u00e4n i Norden.Derefter talte b\u00e4gge m\u00e5ng hjertligt ord\nallt om sin trogna v\u00e4nskap, ber\u00f6md i Nord;\nhur trofast intill d\u00f6den, i n\u00f6d och gamman,\ntv\u00e5 kn\u00e4ppta h\u00e4nder lika, de h\u00e5llit samman.\"Med rygg mot rygg vi stodo, och hvarifr\u00e5n\nsom Nornan kom, hon st\u00f6tte p\u00e5 sk\u00f6ld, min son!\nNu f\u00f6re er till Valhall vi gamle ile;\nmen edra f\u00e4ders ande p\u00e5 eder hvile!\"Och mycket talte kungen om Frithiofs mod,\nom hjeltekraft, som mer \u00e4r \u00e4n kungablod.\nOch mycket talte Thorsten om glans, som kr\u00f6ner\nde h\u00f6ga Nordlands kungar, de Asas\u00f6ner.\"Och h\u00e5llen I tillhopa, I s\u00f6ner tre,\ner \u00f6fverman - det vet jag - skall Nord ej se;\nty kraft, till kungah\u00f6ghet osvikligt sluten,\nhon \u00e4r som m\u00f6rkbl\u00e5 st\u00e5lrand, kring guldsk\u00f6ld gjuten.Och helsen till min dotter, den rosenknopp!\nI lugn, som det sig h\u00f6fdes, har hon v\u00e4xt opp;\nomh\u00e4gnen henne, l\u00e5ten ej stormen komma\noch f\u00e4sta i sin hjelmhatt min sp\u00e4da blomma!P\u00e5 dig, o Helge, l\u00e4gger jag faderns sorg,\no, \u00e4lska som en dotter min Ingeborg!\nTv\u00e5ng retar \u00e4delt sinne, men saktmod leder\nb\u00e5d' man och qvinna, Helge, till r\u00e4tt och heder. -Men l\u00e4ggen oss, I s\u00f6ner, i h\u00f6gar tv\u00e5\np\u00e5 hvar sin sida fj\u00e4rden vid b\u00f6lja bl\u00e5!\nty hennes s\u00e5ng \u00e4r ljuflig \u00e4nnu f\u00f6r anden,\noch som ett drapa klinga dess slag vid stranden.N\u00e4r m\u00e5nen str\u00f6r kring bergen sitt bleka sken\noch midnattsdaggen faller p\u00e5 bautasten,\nd\u00e5 sitta vi, o Thorsten, p\u00e5 h\u00f6gar runda\noch spr\u00e5ka \u00f6fver vattnet om ting, som stunda.Och nu farv\u00e4l, I s\u00f6ner! G\u00e5n mer ej hit!\nV\u00e5r g\u00e5ng \u00e4r till Allfader; vi l\u00e4ngta dit,\nliksom till hafvet l\u00e4ngtar den tr\u00f6tta floden;\nmen Frej v\u00e4lsigne eder, och Thor och Oden!\"", "Frithiof tager arf efter sin fader": "Voro nu satta i h\u00f6g kung Bele och Thorsten den gamle,\nder de sjelfve befalt: p\u00e5 hvar sin sida om fj\u00e4rden\nh\u00f6garna lyfte sin rund, tv\u00e5 br\u00f6st, dem d\u00f6den har \u00e5tskilt.\nHelge och Halfdan, p\u00e5 folkets beslut, nu togo i samarf\nriket efter sin far; men Frithiof, som endaste sonen,\ndelte med ingen och f\u00e4ste i lugn sin boning p\u00e5 Framn\u00e4s.\nTre mil str\u00e4ckte sig kring den g\u00e5rdens egor: p\u00e5 tre h\u00e5ll\ndalar och kullar och berg, men p\u00e5 fjerde sidan var hafvet.\nBj\u00f6rkskog kr\u00f6nte de kullarnas topp, men p\u00e5 sluttande sidor\nfrodades gyllene korn, och mansh\u00f6g vaggade r\u00e5gen.\nSj\u00f6ar, m\u00e5nga i tal, sin spegel h\u00f6llo f\u00f6r bergen,\nh\u00f6llo f\u00f6r skogarna opp, i hvars djup h\u00f6ghornade elgar\nhade sin kungliga g\u00e5ng och drucko af hundrade b\u00e4ckar.\nMen i dalarna vida omkring der bette i gr\u00f6nskan\nhjordar med gl\u00e4nsande hull och med jufver, som l\u00e4ngta till st\u00e4fvan.\nMellan dem spriddes \u00e4n hit och \u00e4n dit en or\u00e4knelig skara\naf hvitulliga f\u00e5r, som du ser hvitaktiga str\u00f6moln\nflockvis spridda p\u00e5 himmelens hvalf, n\u00e4r det bl\u00e5ser om v\u00e5ren.\nSpringare tv\u00e5 g\u00e5nger tolf, b\u00e5ngstyriga, fj\u00e4ttrade vindar,\nstampande stodo i spiltornas rad och tuggade vallh\u00f6,\nmanarna knutna med r\u00f6dt och hofvarna blanka af jernskor.\nDryckessalen, ett hus f\u00f6r sig sjelf, var timrad af k\u00e4rnfur.\nEj fem hundrade m\u00e4n (till tio tolfter p\u00e5 hundra't)\nfylde den rymliga sal, n\u00e4r de samlats att dricka om julen.\nGenom salen, s\u00e5 l\u00e5ng som han var, gick bordet af stenek,\nbonadt och blankt som af st\u00e5l; h\u00f6gs\u00e4tes-pelarna b\u00e5da\nstodo f\u00f6r \u00e4ndan deraf, tv\u00e5 gudar, skurna af almtr\u00e4d:\nOden med herskareblick och Frej med solen p\u00e5 hatten.\nNyss emellan de tv\u00e5 p\u00e5 sin bj\u00f6rnhud (huden var kolsvart,\ngapet skarlakansr\u00f6dt, men klorna skodda med silfver)\nThorsten bland v\u00e4nnerna satt, som g\u00e4stfriheten bland gl\u00e4djen.\nOfta, n\u00e4r m\u00e5nen bland skyarna fl\u00f6g, f\u00f6rtalde den gamle\nunder fr\u00e5n fr\u00e4mmande land, dem han sett, och vikingaf\u00e4rder\nfj\u00e4rran i \u00d6sterv\u00e5g och i Vestersaltet och Gandvik.\nTyst satt lyssnande lag, och dess blickar h\u00e4ngde vid gubbens\nl\u00e4ppar, som bi't vid sin ros, men skalden t\u00e4nkte p\u00e5 Brage,\nn\u00e4r med sitt silfversk\u00e4gg och med runor p\u00e5 tungan han sitter\nunder den lummiga bok och f\u00f6rt\u00e4ljer en saga vid Mimers\nevigt sorlande v\u00e5g, han sjelf en lefvande saga.\nMidt p\u00e5 golfvet (med halm var det str\u00f6dt) brann l\u00e5gan best\u00e4ndigt\ngladt p\u00e5 sin murade h\u00e4ll, och igenom det luftiga r\u00f6kf\u00e5ng\nblickade stjernorna in, de himmelska v\u00e4nner, i salen.\nMen kring v\u00e4ggen p\u00e5 naglar af st\u00e5l, der h\u00e4ngde det radvis\nbrynja och hjelm vid hvarann, och h\u00e4r och der dem emellan\nblixtrade neder ett sv\u00e4rd, som i vinterqv\u00e4llen ett stjernskott.\nMera \u00e4n hjelmar och sv\u00e4rd dock sk\u00f6ldarna lyste i salen,\nblanka som solens rund eller m\u00e5nens skifva af silfver.\nGick der stundom en m\u00f6 kring bordet och fylde i hornen,\nslog hon \u00f6gonen ned och rodnade: bilden i sk\u00f6lden\nrodnade \u00e4fven som hon; det gladde de drickande k\u00e4mpar. -Rikt var huset; hvar helst som du sk\u00e5dade, m\u00f6tte ditt \u00f6ga\nfylda k\u00e4llrar och proppade sk\u00e5p och r\u00e5gade visthus.\nM\u00e5nga klenoder j\u00e4mv\u00e4l der g\u00f6mdes, byten af segern,\nguld med runor upp\u00e5 och det konstarbetade silfver.\nTre ting skattades dock af all den rikedom ypperst:\nsv\u00e4rdet, som \u00e4rfdes fr\u00e5n fader till son, var fr\u00e4mst af de trenne,\nAngurvadel, s\u00e5 kallades det, och broder till blixten.\nFj\u00e4rran i \u00d6sterland var det smidt (som sagan f\u00f6rt\u00e4ljer),\nh\u00e4rdadt i dv\u00e4rgarnas eld: Bj\u00f6rn Bl\u00e5tand bar det fr\u00e5n b\u00f6rjan.\nBj\u00f6rn f\u00f6rlorade dock p\u00e5 en g\u00e5ng b\u00e5d' sv\u00e4rdet och lifvet\ns\u00f6der i Gr\u00f6ningasund, der han stridde mot v\u00e4ldige Vifell.\nVifell hade en son, het Viking. Men gammal och br\u00e4cklig\nbodde p\u00e5 Uller\u00e5ker en kung med sin blomstrande dotter.\nSe, d\u00e5 kom det ur skogarnas djup en oskapelig j\u00e4tte,\nh\u00f6gre till v\u00e4xten \u00e4n menniskors \u00e4tt, och luden och vildsint,\nfordrade envigeskamp eller kungadottern och riket.\nIngen v\u00e5gade kampen likv\u00e4l, ty det fans ej ett st\u00e5l, som\nbet p\u00e5 hans skalle af jern, och derf\u00f6r n\u00e4mndes han Jernh\u00f6s.\nViking allena, som nyss fylt femton vintrar, emottog\nstriden, i hopp p\u00e5 sin arm och p\u00e5 Angurvadel. I ett hugg\nkl\u00f6f han till midjan det rytande troll och fr\u00e4lste den sk\u00f6na.\nViking lemnade sv\u00e4rdet till Thorsten, sin son, och fr\u00e5n Thorsten\ngick det till Frithiof i arf: n\u00e4r han drog det, sken det i salen,\nliksom fl\u00f6ge en blixt derigenom, eller ett norrsken.\nHjaltet var hamradt af guld, men runor syntes p\u00e5 klingan,\nunderbara, ej k\u00e4nda i Nord, men de k\u00e4ndes vid solens\nportar, der f\u00e4derna bott, f\u00f6rr'n Asarna f\u00f6rde dem hitupp.\nMatta lyste de runor alltj\u00e4mt, n\u00e4r fred var i landet,\nmen n\u00e4r Hildur begynte sin lek, d\u00e5 brunno de alla\nr\u00f6da som hanens kam, n\u00e4r han k\u00e4mpar: f\u00f6rlorad var den, som\nm\u00f6tte i slagtningens natt den klingan med l\u00e5gande runor.\nSv\u00e4rdet var vida ber\u00f6mdt, och af sv\u00e4rd var det ypperst i Norden.Dern\u00e4st ypperst i pris var en armring, vida beryktad,\nsmidd af nordiska sagans Vulkan, af den haltande Vaulund.\nTre mark h\u00f6ll han i vigt, och arbetad var han af rent guld.\nHimlen var tecknad derp\u00e5 med de tolf od\u00f6dligas borgar,\nvexlande m\u00e5naders bild, men af skalderna n\u00e4mndes de solhus.\nAlfhem sk\u00e5dades der, Frejs borg det \u00e4r solen, som nyf\u00f6dd\nb\u00f6rjar att kl\u00e4ttra igen f\u00f6r himmelens branter vid julen\nS\u00f6qvab\u00e4ck var der ocks\u00e5 i dess sal satt Oden hos Saga,\ndrack sitt vin ur det gyllene k\u00e4rl; det k\u00e4rlet \u00e4r hafvet,\nf\u00e4rgadt med guld af morgonens gl\u00f6d, och Sagan \u00e4r v\u00e5ren,\nskrifven p\u00e5 gr\u00f6nskande f\u00e4lt med blommor i st\u00e4llet f\u00f6r runor.\nBalder syntes j\u00e4mv\u00e4l p\u00e5 sin tron, midsommarens sol, som\ngjuter fr\u00e5n f\u00e4stet sin rikedom ner, en bild af det goda;\nty det goda \u00e4r str\u00e5lande ljus, men det onda \u00e4r m\u00f6rker.\nSolen tr\u00f6ttnar att stiga alltj\u00e4mt, och det goda desslikes\nsvindlar p\u00e5 h\u00f6jdernas brant: med en suck f\u00f6rsjunka de b\u00e5da\nneder till skuggornas land, till Hel: det \u00e4r Balder p\u00e5 b\u00e5let.\nGlitner, den fredliga borg, s\u00e5gs \u00e4fven: f\u00f6rlikande alla\nsatt der med v\u00e5gen i hand Forsete, domarn p\u00e5 h\u00f6stting.\nDessa bilder och m\u00e5nga \u00e4nnu, som betecknade ljusets\nstrider p\u00e5 himmelens hvalf och i menniskans sinne, de voro\nskurna af m\u00e4starens hand i den ringen. En pr\u00e4ktig rubinknapp\nkr\u00f6nte dess bugtiga rund, som solen kr\u00f6ner sin himmel.\nRingen var l\u00e4nge i sl\u00e4gten ett arf, ty hon ledde sin \u00e4ttl\u00e4ngd,\nendast p\u00e5 m\u00f6dernet dock, till Vaulund, r\u00e4knad f\u00f6r stamfar.\nEn g\u00e5ng stals den klenoden dock bort af r\u00f6fvaren Sote,\nsv\u00e4rmande kring p\u00e5 de nordiska haf; se'n fans han ej \u00e5ter.\nSlutligen taltes det om, att Sote p\u00e5 kusten af Bretland\nlefvande satt sig med skepp och med gods i sin murade grafh\u00f6g;\nmen der fann han ej ro, och det sp\u00f6kade st\u00e4ndigt i h\u00f6gen.\nThorsten f\u00f6rnam det ryktet ocks\u00e5, och med Bele besteg han\ndraken och kl\u00f6f den skummande v\u00e5g och styrde till st\u00e4llet.\nVid som ett tempelhvalf, som en kungsg\u00e5rd, vore den b\u00e4ddad\nin i grus och gr\u00f6nskande torf, s\u00e5 hv\u00e4lfde sig h\u00f6gen.\nLjus ock lyste derur. Igenom en springa p\u00e5 porten\ntittade k\u00e4mparna in, och det beckade vikingaskeppet\nstod der med ankar och master och r\u00e5r; men h\u00f6g i dess bakstam\nsatt en f\u00f6rf\u00e4rlig gestalt: han var kl\u00e4dd i en mantel af l\u00e5gor.\nBister satt han och skurade der blodfl\u00e4ckade klingan,\nkunde ej skura de fl\u00e4ckarna bort: allt guld, som han r\u00e5nat,\nl\u00e5g i h\u00f6gar omkring, och ringen bar han p\u00e5 armen.\n\"Stiga vi\", hviskade Bele, \"dit ner och k\u00e4mpa mot trollet,\ntv\u00e5 mot en ande af eld?\" Men halfvred svarade Thorsten:\n\"En mot en var f\u00e4dernas sed, jag k\u00e4mpar v\u00e4l ensam.\"\nL\u00e4nge tvistades nu, hvem f\u00f6rst af de tvenne det tillkom\npr\u00f6fva den v\u00e5dliga f\u00e4rd; men till slut tog Bele sin st\u00e5lhjelm,\nskakade om tv\u00e5 lotter deri, och vid stjernornas skimmer\nk\u00e4nde Thorsten igen sin lott. F\u00f6r en st\u00f6t af hans jernlans\nsprungo riglar och l\u00e5s, och han nedsteg. - Fr\u00e5gade n\u00e5gon,\nhvad han f\u00f6rnam i det nattliga djup, d\u00e5 teg han och ryste.\nBele h\u00f6rde dock f\u00f6rst en s\u00e5ng, den l\u00e4t som en trolls\u00e5ng;\nsedan f\u00f6rnam han ett rasslande ljud, som af klingor som korsas,\nsist ett gr\u00e4seligt skri; d\u00e5 blef tyst. Ut st\u00f6rtade Thorsten,\nblek, f\u00f6rvirrad, f\u00f6rst\u00f6rd; ty med d\u00f6den hade han k\u00e4mpat.\nRingen bar han likv\u00e4l. \"Den \u00e4r dyrk\u00f6pt\", sade han ofta,\n\"ty jag har darrat en g\u00e5ng i mitt lif, och det var, n\u00e4r jag tog den.\"\nSmycket var vida ber\u00f6mdt och af smycken ypperst i Norden.Skeppet Ellida till slut var en af sl\u00e4gtens klenoder.\nViking (s\u00e4gs det) en g\u00e5ng, n\u00e4r han v\u00e4nde tillbaka fr\u00e5n h\u00e4rt\u00e5g,\nseglade l\u00e4ngs med sin strand; d\u00e5 s\u00e5g han en man p\u00e5 ett skeppsvrak\nsorgl\u00f6st gungande h\u00e4n; det var, som han lekte med v\u00e5gen.\nMannen var h\u00f6g och af \u00e4del gestalt och hans anlete \u00f6ppet,\ngladt, men f\u00f6r\u00e4nderligt dock, likt hafvet, som leker i solsken.\nManteln var bl\u00e5 och b\u00e4ltet af guld, besatt med koraller,\nsk\u00e4gget hvitt, som v\u00e5gornas skum, men h\u00e5ret var sj\u00f6gr\u00f6nt.\nViking styrde sin sn\u00e4cka der\u00e5t f\u00f6r att berga den arme,\ntog den f\u00f6rfrusne hem till sin g\u00e5rd och f\u00f6rpl\u00e4gade g\u00e4sten.\nDock, n\u00e4r han bj\u00f6ds af v\u00e4rden till s\u00e4ngs, d\u00e5 log han och sade:\n\"Vinden \u00e4r god, och mitt skepp, som du sett, \u00e4r ej att f\u00f6rakta;\nhundrade mil, det hoppas jag visst, jag seglar i afton.\nTack f\u00f6r din bjudning \u00e4nd\u00e5! den \u00e4r v\u00e4lment; kunde jag endast\nge dig ett minne af mig! men min rikedom ligger i hafvet;\nkanske finner du dock i morgon en g\u00e5fva p\u00e5 stranden.\"\nDagen derp\u00e5 stod Viking vid sj\u00f6n, och si! som en hafs\u00f6rn,\nn\u00e4r han f\u00f6rf\u00f6ljer sitt rof, fl\u00f6g in i viken ett drakskepp.\nIngen syntes derp\u00e5, ej en g\u00e5ng man m\u00e4rkte en styrman;\nrodret dock lette sin bugtiga v\u00e4g bland klippor och blindsk\u00e4r,\nliksom bodde en ande deri: n\u00e4r det nalkades stranden,\nrefvade seglet sig sjelf, och, ej r\u00f6rdt af menniskoh\u00e4nder,\nankaret s\u00e4nkte sig ned och bet med sin hulling i djupet.\nStum stod Viking och s\u00e5g, men d\u00e5 sj\u00f6ngo de lekande v\u00e5gor:\n\"Bergade \u00c4gir ej gl\u00f6mmer sin skuld, han sk\u00e4nker dig draken.\"\nG\u00e5fvan var kunglig att se, ty de bugtiga plankor af eke\nvoro ej fogade hop som annars, men vuxna tillsammans.\nStr\u00e4ckningen var som en drakes i sj\u00f6n: i stammen der framme\nlyfte han hufvudet h\u00f6gt, och af r\u00f6dt guld l\u00e5gade svalget.\nBuken var spr\u00e4cklig med bl\u00e5tt och med gult, men baktill vid rodret\nslog han sin v\u00e4ldiga stjert i en ringel, fj\u00e4llig af silfver;\nvingarna svarta med kanter af r\u00f6dt; n\u00e4r han sp\u00e4nde dem alla,\nfl\u00f6g han i kapp med den susande storm, men \u00f6rnen blef efter.\nFyldes det skeppet med v\u00e4pnade m\u00e4n, d\u00e5 skulle du trott dig\nsk\u00e5da en flytande konungastad, en simmande f\u00e4stning.\nSkeppet var vida ber\u00f6mdt, och af skepp var det ypperst i Norden.Detta och mera dertill tog Frithiof i arf af sin fader.\nKnappast fans i de nordiska land en rikare arfving,\nom ej en konungason; ty kungars v\u00e4lde \u00e4r ypperst.\nVar han ej konungason, likv\u00e4l hans sinne var kungligt,\nv\u00e4ns\u00e4llt, \u00e4delt och mildt, och med hvar dag v\u00e4xte hans rykte.\nK\u00e4mpar hade han tolf, gr\u00e5h\u00e5riga furstar i idrott,\nfaderns kamrater, med br\u00f6st af st\u00e5l och med \u00e4rriga pannor.\nNederst p\u00e5 k\u00e4mparnas b\u00e4nk, j\u00e4mn\u00e5rig med Frithiof, en yngling\nsatt som en ros bland vissnade l\u00f6f: Bj\u00f6rn hette den unge,\nglad som ett barn, men fast som en man och vis som en gubbe.\nUpp med Frithiof han v\u00e4xt, och de blandat blod med hvarandra,\nfosterbr\u00f6der p\u00e5 nordmanna s\u00e4tt, och svurit att lefva\nsamman i lust och i n\u00f6d och att h\u00e4mna hvarandra i d\u00f6den.\nMidt bland k\u00e4mpar och g\u00e4sternas m\u00e4ngd, som kommit till graf\u00f6l,\nFrithiof, en s\u00f6rjande v\u00e4rd, med \u00f6gon fylda af t\u00e5rar,\ndrack p\u00e5 f\u00e4dernas vis sin faders minne och h\u00f6rde\nskaldernas s\u00e5ng till hans lof, ett dundrande drapa; men sedan\nsteg han i faderns s\u00e4te, nu hans, och satte sig neder\nmellan dess Oden och Frej: det \u00e4r Thors plats uppe i Valhall.\n", "Frithiofs frieri": "W\u00e4l klingar s\u00e5ngen i Frithiofs sal,\noch skalderna prisa hans \u00e4ttartal.\nMen s\u00e5ngen gl\u00e4der\nej Frithiof, han h\u00f6r ej hvad skalden qv\u00e4der.Och jorden har \u00e5ter kl\u00e4dt sig gr\u00f6n,\noch drakarna simma igen p\u00e5 sj\u00f6n.\nMen hjeltesonen\nhan vandrar i skogen och ser p\u00e5 m\u00e5nen.Nyss var han likv\u00e4l s\u00e5 lycklig, s\u00e5 glad,\nty muntre kung Halfdan till g\u00e4st han bad\noch Helge dyster,\noch de hade med sig sin sk\u00f6na syster.Han satt vid dess sida, han tryckte dess hand\noch k\u00e4nde tillbaka en tryckning ibland,\noch s\u00e5g betagen\nalltj\u00e4mt p\u00e5 de k\u00e4ra, de \u00e4dla dragen.De taltes vid om de glada dar,\nd\u00e5 morgonens dagg l\u00e5g p\u00e5 lifvet qvar,\nom barndomsminnen,\nde roseng\u00e5rdar i \u00e4dla sinnen.Hon helsade honom fr\u00e5n dal och park,\nfr\u00e5n namnen, som grodde i bj\u00f6rkens bark,\noch fr\u00e5n den kullen,\nder ekarna frodas i hjeltemullen.\"Det var ej s\u00e5 trefligt i kungens g\u00e5rd,\nty Halfdan var barnslig och Helge h\u00e5rd.\nDe kungas\u00f6ner\nde h\u00f6ra ej annat \u00e4n lof och b\u00f6ner.Och ingen (h\u00e4r rodnade hon som en ros),\n\u00e5t hvilken en klagan kunde f\u00f6rtros.\nI kungasalar\nhur qvaft var det der mot i Hildings dalar!Och dufvorna, som de matat och t\u00e4mt,\nnu voro de flugna, ty h\u00f6ken dem skr\u00e4mt.\nEtt par allena\nvar qvar; af de tvenne tag du den ena!Den dufvan hon flyger v\u00e4l hem igen,\nhon l\u00e4ngtar, som andra, v\u00e4l till sin v\u00e4n.\nBind under vingen\nen v\u00e4nlig runa! det m\u00e4rker ingen.\"S\u00e5 sutto de hviskande dagen om,\nde hviskade \u00e4nnu, n\u00e4r qv\u00e4llen kom,\nsom aftonvindar\nom v\u00e5ren hviska i gr\u00f6na lindar.Men nu \u00e4r hon borta, och Frithiofs mod\n\u00e4r borta med henne. Det unga blod\ni kinden stiger,\nhan l\u00e5gar och suckar alltj\u00e4mt, och tiger.Sin sorg, sin klagan med dufvan han skref,\noch glad for hon af med sitt k\u00e4rleksbref:\nmen ack! tillbaka\nhon v\u00e4nde ej mer, hon blef hos sin maka.Det v\u00e4sen behagade icke Bj\u00f6rn.\nHan sade: \"Hvad fattas v\u00e5r unga \u00f6rn,\ns\u00e5 tyst, s\u00e5 sluten:\n\u00c4r br\u00f6stet tr\u00e4ffadt, \u00e4r vingen skjuten?Hvad vill du: Ha vi ej i \u00f6fverfl\u00f6d\ndet gula fl\u00e4sk och det bruna mj\u00f6d\noch skalder m\u00e5nga?\nDet tar aldrig slut p\u00e5 de visor l\u00e5nga.Sant nog, att g\u00e5ngaren stampar i spilt;\np\u00e5 rof, p\u00e5 rof skriker falken vildt.\nMen Frithiof jagar\ni molnen allena, och t\u00e4rs och klagar.Ellida hon har ingen ro p\u00e5 v\u00e5g,\nhon rycker alltj\u00e4mt p\u00e5 sitt ankart\u00e5g.\nLigg still, Ellida!\nty Frithiof \u00e4r fredlig, han vill ej strida.Den str\u00e5d\u00f6d \u00e4r ocks\u00e5 en d\u00f6d: till slut\njag rister, som Oden, mig sjelf med spjut.\nDet kan ej fela,\nvi blifva v\u00e4lkomna hos bl\u00e5hvit Hela.\" -D\u00e5 sl\u00e4ppte Frithiof sin drake l\u00f6s,\noch seglet sv\u00e4lde, och v\u00e5gen fn\u00f6s.\nRakt \u00f6fver fj\u00e4rden\ntill kungens s\u00f6ner han styrde f\u00e4rden.De sutto p\u00e5 Beles h\u00f6g den dag\noch h\u00f6rde folket och skipade lag;\nmen Frithiof talar:\nden st\u00e4mman f\u00f6rnimmes kring berg och dalar.\"I kungar, sk\u00f6n Ingeborg \u00e4r mig k\u00e4r;\naf eder jag henne till brud beg\u00e4r,\noch den f\u00f6rening\nhon var v\u00e4l \u00e4fven kung Beles mening.Han l\u00e4t oss v\u00e4xa hos Hilding opp,\nlikt ungtr\u00e4n, som v\u00e4xa tillsammans i topp.\nDer ofvanf\u00f6re\nband Freja de toppar med gyllne sn\u00f6re.Min far var ej konung, ej jarl en g\u00e5ng,\ndock lefver hans minne i skaldens s\u00e5ng.\nH\u00f6ghv\u00e4lfda grifter\nf\u00f6rt\u00e4lja p\u00e5 runsten min \u00e4tts bedrifter.L\u00e4tt kunde jag vinna mig rike och land,\nmen hellre jag blir p\u00e5 min f\u00e4dernestrand.\nDer vill jag skydda\ns\u00e5 kungens g\u00e5rd som den ringes hydda.Vi \u00e4ro p\u00e5 Beles h\u00f6g; han h\u00f6r\nhvart ord i djupet h\u00e4r nedanf\u00f6r.\nMed Frithiof beder\nden gamle i h\u00f6gen: bet\u00e4nken eder!\" -D\u00e5 reste sig Helge och talte med h\u00e5n:\n\"V\u00e5r syster \u00e4r ej f\u00f6r en bondeson.\nNordlandens drotter\nm\u00e5 t\u00e4fla, ej du, om den Valhallsdotter.Yfs gerna att helsas f\u00f6r ypperst i Nord,\nvinn m\u00e4nner med handkraft och qvinnor med ord!\nMen Odensblodet\ntill pris ger jag icke \u00e5t \u00f6fvermodet.Mitt rike beh\u00f6fver du ej ta dig an,\njag skyddar det sjelf; vill du bli min man,\nen plats \u00e4r ledig\nibland mitt husfolk, den kan jag ge dig.\" -\"Din man blir jag knappast\", var Frithiofs svar,\n\"\u00e4r man f\u00f6r mig sjelf, som min fader var.\nUr silfverskida\nflyg, Angurvadel, du f\u00e5r ej bida!\"I solen gl\u00e4nste den klinga bl\u00e5,\noch runorna l\u00e5gade r\u00f6da derp\u00e5.\n\"Du Angurvadel,\ndu \u00e4r dock\", sad' Frithiof, \"af gammal adel.Och vore det ej for h\u00f6gens fred,\np\u00e5 st\u00e4llet jag h\u00f6gge dig, svartekung, ned.\nVill dock dig l\u00e4ra\nen ann' g\u00e5ng ej komma mitt sv\u00e4rd f\u00f6r n\u00e4ra.\" -S\u00e5 sagdt, han kl\u00f6f i ett hugg allen\nkung Helges guldsk\u00f6ld, som h\u00e4ngde p\u00e5 gren.\nI tv\u00e5 halfrunder\nhan klang emot h\u00f6gen, det klang inunder.\"V\u00e4l tr\u00e4ffadt, min klinga! Ligg nu och dr\u00f6m\nom h\u00f6gre bedrifter; till dess f\u00f6rg\u00f6m\nde runol\u00e5gor!\nNu segla vi hem \u00f6fver m\u00f6rkbl\u00e5 v\u00e5gor.\"", "Kung Ring": "Och kung Ring sk\u00f6t tillbaka sin guldstol fr\u00e5n bord,\noch k\u00e4mpar och skalder\nuppstego att lyssna till kungens ord,\nber\u00f6md i Nord;\nhan var vis som gud Mimer och from som Balder.Hans land var som lunden, der gudar bo,\noch vapnen komma\nej inom dess gr\u00f6na, dess skuggiga ro,\noch gr\u00e4sen gro\nfridlysta derst\u00e4des, och rosorna blomma.R\u00e4ttvisan satt ensam, b\u00e5d' str\u00e4ng och huld,\np\u00e5 domarstolen,\noch friden betalte hvart \u00e5r sin skuld,\noch kornets guld\nl\u00e5g str\u00f6dt \u00f6fver landet och sken i solen.Och sn\u00e4ckorna kommo med bringa svart,\nmed hvita vingar,\nfr\u00e5n hundrade land och f\u00f6rde fr\u00e5n hvart\nm\u00e5ngfaldig art\naf rikdom, som rikdomen tingar.Men frihet bodde hos friden qvar\ni glad f\u00f6rening,\noch alla \u00e4lskade landets far,\nfast en och hvar\nfritt sade p\u00e5 tinget sin mening.I tretti vintrar han fredlig och s\u00e4ll\nstyrt Nordlands s\u00f6ner,\noch ingen g\u00e5tt missn\u00f6jd hem till sitt tj\u00e4ll,\noch hvarje qv\u00e4ll\nhans namn gick till Oden med folkets b\u00f6ner.Och kung Ring sk\u00f6t tillbaka sin guldstol fr\u00e5n bord,\noch alla glade\nuppstego att lyssna till kungens ord,\nber\u00f6md i Nord;\nmen han suckade djupt, och talte och sade:\"Min drottning sitter i Folkvangs loft\np\u00e5 purpurt\u00e4cken,\nmen h\u00e4r \u00e4r det gr\u00e4s \u00f6fver hennes stoft,\noch blomsterdoft\nkring\u00e5nga dess grafh\u00f6g vid b\u00e4cken.Ej tar jag drottning s\u00e5 god, s\u00e5 sk\u00f6n,\nmitt rikes \u00e4ra.\nTill gudarna gick hon, till Valhalls l\u00f6n;\nmen landets b\u00f6n,\noch barnens, en moder beg\u00e4ra.Kung Bele, som ofta kom till min sal\nmed sommarvinden,\nhar lemnat en dotter; hon \u00e4r mitt val,\nden lilja smal\nmed morgonrodnad p\u00e5 kinden.Jag vet, hon \u00e4r ung, och den unga m\u00f6\nhelst blomman plockar;\nmen jag g\u00e5tt i fr\u00f6, och vintrarna str\u00f6\nalltre'n sin sn\u00f6\ni kungens de glesnade lockar.Men kan hon \u00e4lska en redlig man\nmed hvitt i h\u00e5ren,\noch vill hon ta sig de sp\u00e4da an,\nhvars mor f\u00f6rsvann,\ns\u00e5 bjuder H\u00f6sten sin tron \u00e5t V\u00e5ren.Ta'n guld ur hvalfven, ta'n smycken \u00e5t brud\nur sk\u00e5p af eke;\noch f\u00f6ljen, I skalder, med harpoljud,\nty s\u00e5ngens gud\n\u00e4r med d\u00e5 vi frie, \u00e4r med d\u00e5 vi leke.\" -Och ut drogo svenner med buller och b\u00e5ng,\nmed guld och b\u00f6ner,\noch skalderna f\u00f6ljde, en rad s\u00e5 l\u00e5ng,\nmed hjeltes\u00e5ng,\noch st\u00e4lde sig fram f\u00f6r kung Beles s\u00f6ner.De drucko i dagar, de drucko i tre,\nmen p\u00e5 den fjerde,\nhvad svar kung Helge dem m\u00e5nde ge,\n\u00e5tsporde de,\nty nu de ville \u00e5 f\u00e4rde.Kung Helge han offrar b\u00e5d' falk och h\u00e4st\ni lunden gr\u00f6na,\nhan sp\u00f6rjer b\u00e5d' vala och offerprest,\nhvad som var b\u00e4st\nallt for hans syster, den sk\u00f6na.Men lungorna nekade bifall alltj\u00e4mt,\nsom prest och vala;\noch d\u00e5 gaf kung Helge, den tecknen skr\u00e4mt,\nsitt nej best\u00e4mdt,\nty menskan b\u00f6r lyda, d\u00e5 gudar tala.Men muntre kung Halfdan han log och sad':\n\"Farv\u00e4l med festen!\nKung Gr\u00e5sk\u00e4gg sjelf bort rida \u00e5stad,\njag hulpit glad\nden hedersgubben p\u00e5 h\u00e4sten.\"F\u00f6rbittrade draga de s\u00e4ndm\u00e4n bort\noch budskap b\u00e4ra\nom kungens skymf; men han svarar dem torrt,\natt inom kort\nkung Gr\u00e5sk\u00e4gg skall h\u00e4mna sin \u00e4ra.Han slog sin h\u00e4rsk\u00f6ld, som h\u00e4ngde \u00e5 stam\ni h\u00f6ga linden.\nD\u00e5 simma drakar p\u00e5 v\u00e5gen fram\nmed blodr\u00f6d kam,\noch hjelmarna nicka i vinden.Och h\u00e4rbud fl\u00f6go till Helges g\u00e5rd,\nsom sade dyster:\n\"Kung Ring \u00e4r m\u00e4ktig, den strid blir h\u00e5rd;\ni Balders v\u00e5rd,\ni templet jag s\u00e4tter min syster.\" -Der sitter den \u00e4lskande vemodsfull\n\u00e5 fridlyst tilja.\nHon s\u00f6mmar i silke, hon s\u00f6mmar i gull\noch gr\u00e5ter full\nsin barm: det \u00e4r dagg \u00f6fver lilja.\n", "Frithiof spelar schack": "Bj\u00f6rn och Frithiof sutto b\u00e5da\nvid ett schackbord, sk\u00f6nt att sk\u00e5da.\nSilfver var hvarannan ruta,\noch hvarannan var af guld.D\u00e5 steg Hilding in. \"Sitt neder!\nUpp i h\u00f6gb\u00e4nk jag dig leder,\nt\u00f6m ditt horn, och l\u00e5t mig sluta\nspelet, fosterfader huld!\"Hilding qvad: \"Fr\u00e5n Beles s\u00f6ner\nkommer jag till dig med b\u00f6ner.\nTidningarna \u00e4ro onde,\noch till dig st\u00e5r landets hopp.\"Frithiof qvad: \"Tag dig till vara,\nBj\u00f6rn! ty nu \u00e4r kung i fara.\nFr\u00e4lsas kan han med en bonde:\nden \u00e4r gjord att offras opp.\"\"Frithiof, reta icke kungar!\nStarka v\u00e4xa \u00f6rnens ungar:\nfast mot Ring de aktas svaga,\nstor \u00e4r deras makt mot din.\"\"Bj\u00f6rn, jag ser, du tornet hotar,\nmen ditt anfall l\u00e4tt jag motar.\nTornet blir dig sv\u00e5rt att taga,\ndrar sig i sin sk\u00f6ldborg in.\"\"Ingeborg i Baldershagen\nsitter och f\u00f6rgr\u00e5ter dagen.\nKan hon dig till strids ej locka,\ngr\u00e5terskan med \u00f6gon bl\u00e5.\"\"Drottning, Bj\u00f6rn, du f\u00e5f\u00e4ngt jagar,\nvar mig k\u00e4r fr\u00e5n barndomsdagar;\nhon \u00e4r spelets b\u00e4sta docka,\nhur det g\u00e5r, hon r\u00e4ddas m\u00e5.\"\"Frithiof, vill du icke svara\nSkall din fosterfader fara\noh\u00f6rd fr\u00e5n din g\u00e5rd, emedan\nej ett dockspel vill ta slut?\" -D\u00e5 steg Frithiof upp och lade\nHildings hand i sin och sade:\n\"Fader, jag har svarat redan,\ndu har h\u00f6rt min sj\u00e4ls beslut.Rid att Beles s\u00f6ner l\u00e4ra,\nhvad jag sagt! De kr\u00e4nkt min \u00e4ra,\ninga band vid dem mig f\u00e4sta,\naldrig blir jag deras man.\"\"V\u00e4l, din egen bana vandra!\nEj kan jag din vrede klandra;\nOden styre till det b\u00e4sta!\"\nsade Hilding och f\u00f6rsvann.\n", "Frithiofs lycka": "Kung Beles s\u00f6ner gerna drage\nfr\u00e5n dal till dal att be om sv\u00e4rd.\nMitt f\u00e5 de ej; i Balders hage\nder \u00e4r min valplats, \u00e4r min verld.\nDer vill jag ej tillbaka blicka\np\u00e5 kungars h\u00e4mnd, p\u00e5 jordens sorg,\nmen endast gudars gl\u00e4dje dricka\ntvem\u00e4nnings med min Ingeborg.S\u00e5 l\u00e4nge \u00e4nnu solen t\u00f6mmer\nsin purpurglans p\u00e5 blomstren varm,\nlik rosenf\u00e4rgadt skir, som g\u00f6mmer\nen blomsterverld, min Ingborgs barm:\ns\u00e5 l\u00e4nge irrar jag p\u00e5 stranden,\naf l\u00e4ngtan, evig l\u00e4ngtan t\u00e4rd,\noch ritar suckande i sanden\ndet k\u00e4ra namnet med mitt sv\u00e4rd.Hur l\u00e5ngsamt g\u00e5 de tr\u00f6ga stunder!\nDu Dellings son, hvi dr\u00f6jer du?\nHar du ej sk\u00e5dat berg och lunder\noch sund och \u00f6ar f\u00f6rr \u00e4n nu?\nBor ingen m\u00f6 i vestersalar,\nsom v\u00e4ntar dig f\u00f6r l\u00e4nge se'n\noch flyger till ditt br\u00f6st och talar\nom k\u00e4rlek f\u00f6rst, om k\u00e4rlek se'n?Dock \u00e4ndtlig, tr\u00f6tt af v\u00e4gens m\u00f6da,\ndu sjunker ner ifr\u00e5n din h\u00f6jd,\noch qv\u00e4llen drar det rosenr\u00f6da\nsparlakanet f\u00f6r gudars fr\u00f6jd.\nOm k\u00e4rlek hviska jordens floder,\nom k\u00e4rlek hviskar himlens fl\u00e4kt.\nV\u00e4lkommen, natt, du gudars moder,\nmed perlor p\u00e5 din br\u00f6llopsdr\u00e4gt!Hur tyst de h\u00f6ga stjernor skrida,\nlikt \u00e4lskarn till en m\u00f6 p\u00e5 t\u00e5!\nFlyg \u00f6fver f\u00e4rden, min Ellida,\nskjut p\u00e5, skjut p\u00e5, du b\u00f6lja bl\u00e5!\nDer borta ligga gudens lunder,\ntill goda gudar styra vi,\noch Balderstemplet st\u00e5r derunder,\nmed k\u00e4rlekens gudinna i.Hur lycklig tr\u00e4der jag p\u00e5 stranden!\nDu jord, jag ville kyssa dig,\noch er, I blommor sm\u00e5, som randen\nmed hvitt och r\u00f6dt den kr\u00f6kta stig!\nDu m\u00e5ne, som ditt skimmer t\u00f6mmer\nkring lund och tempel, h\u00f6g och v\u00e5rd,\nhur sk\u00f6n du sitter der och dr\u00f6mmer,\nlik Saga i en br\u00f6llopsg\u00e5rd!Hvem l\u00e4rde dig, du b\u00e4ck, som talar\nmed blommorna, min k\u00e4nslas r\u00f6st?\nHvem gaf er, Nordens n\u00e4ktergalar,\nden klagan, stulen ur mitt br\u00f6st?\nMed qv\u00e4llens rodnad alfer m\u00e5la\nmin Ingborgs bild p\u00e5 m\u00f6rkbl\u00e5 duk;\nden bilden kan ej Freja t\u00e5la,\nhon bl\u00e5ser bort den, afundsjuk.Dock gerna hennes bild f\u00f6rsvinne!\nDer \u00e4r hon sjelf, som hoppet sk\u00f6n,\noch trogen som ett barndomsminne;\nhon kommer med min k\u00e4rleks l\u00f6n.\nKom, \u00e4lskade, och l\u00e5t mig trycka\ndig till det hjerta, du \u00e4r k\u00e4r!\nMin sj\u00e4ls beg\u00e4r, min lefnads lycka,\nkom i min famn och hvila der!S\u00e5 sm\u00e4rt som stjelken af en lilja,\ns\u00e5 fyllig som en mognad ros!\nDu \u00e4r s\u00e5 ren som gudars vilja,\noch dock s\u00e5 varm som Freja tros.\nKyss mig, min sk\u00f6na! L\u00e5t min l\u00e5ga\nf\u00e5 genomstr\u00f6mma \u00e4fven dig!\nAck! jordens rund och himlens b\u00e5ga\nf\u00f6rsvinna, n\u00e4r du kysser mig.Var icke r\u00e4dd, h\u00e4r fins ej fara;\nBj\u00f6rn st\u00e5r der nere med sitt sv\u00e4rd,\nmed k\u00e4mpar nog att oss f\u00f6rsvara,\nom det beh\u00f6fdes, mot en verld.\nJag sjelf, o att jag strida finge\nf\u00f6r dig, som jag dig h\u00e5ller nu!\nHur lycklig jag till Valhall ginge,\nom min valkyria vore du!Hvad hviskar du om Balders vrede?\nHan vredgas ej, den fromme gud,\nden \u00e4lskande, som vi tillbede,\nv\u00e5rt hjertas k\u00e4rlek \u00e4r hans hud;\nden gud med solsken p\u00e5 sin panna,\nmed evig trohet i sin barm:\nvar ej hans k\u00e4rlek till sin Nanna,\nsom min till dig, s\u00e5 ren, s\u00e5 varm?Der st\u00e5r hans bild, han sjelf \u00e4r n\u00e4ra,\nhur mildt han ser p\u00e5 mig, hur huldt!\nTill offer vill jag honom b\u00e4ra\nett hjerta varmt och k\u00e4rleksfullt\nB\u00f6j kn\u00e4 med mig! ej b\u00e4ttre g\u00e5fva,\nej sk\u00f6nare f\u00f6r Balder fans,\n\u00e4n tvenne hjertan, hvilka lofva\nhvarann en trohet, fast som hans.Till himlen mera \u00e4n till jorden\nmin k\u00e4rlek h\u00f6r, f\u00f6rsm\u00e5 ej den!\nI himlen \u00e4r han ammad vorden\noch l\u00e4ngtar till sitt hem igen.\nO, den som re'n der uppe vore!\nO, den som nu med dig fick d\u00f6\noch segrande till gudar fore\ni famnen p\u00e5 sin bleka m\u00f6!N\u00e4r d\u00e5 de andra k\u00e4mpar rida\nur silfverportarna till krig,\njag skulle sitta vid din sida,\nen trogen v\u00e4n, och se p\u00e5 dig.\nN\u00e4r Valhalls m\u00f6r kring bordet bringa\nde mj\u00f6dhorn med sitt skum af gull,\nmed dig jag ensamt skulle klinga,\noch hviska \u00f6m och k\u00e4rleksfull.En l\u00f6fsal ville jag oss bygga\np\u00e5 n\u00e4set vid en m\u00f6rkbl\u00e5 bugt.\nDer l\u00e5ge vi i skuggan trygga\naf lunden med den gyllne frukt.\nN\u00e4r Valhalls sol sig \u00e5tert\u00e4nde\n(hur klart, hur h\u00e4rligt \u00e4r dess bloss!),\ntill gudarna vi \u00e5terv\u00e4nde\noch l\u00e4ngtade dock hem till oss.Med stjernor skulle jag bekransa\ndin panna, dina lockars gl\u00f6d:\ni Vingolfs sal jag skulle dansa\nmin bleka lilja rosenr\u00f6d;\ntill dess jag dig ur dansen droge\ntill k\u00e4rlekens, till fridens tj\u00e4ll,\nder silfversk\u00e4ggig Brage sloge\ndin bruds\u00e5ng ny f\u00f6r hvarje qv\u00e4ll.Hur vakan sjunger genom lunden!\nden s\u00e5ngen \u00e4r fr\u00e5n Valhalls strand\nHur m\u00e5nen skiner \u00f6fver sunden!\nhan lyser ur de d\u00f6das land.\nDen s\u00e5ngen och det ljuset b\u00e5da\nen verld af k\u00e4rlek utan sorg;\nden verlden ville jag v\u00e4l sk\u00e5da\nmed dig, med dig, min Ingeborg!Gr\u00e5t icke! \u00e4nnu lifvet str\u00f6mmar\ni mina \u00e5dror, gr\u00e5t ej s\u00e5!\nMen k\u00e4rlekens och mannens dr\u00f6mmar\nkringsv\u00e4rma gerna i det bl\u00e5.\nAck, blott din famn mot mig du breder,\nblott dina \u00f6gon se p\u00e5 mig,\nhur l\u00e4tt du lockar sv\u00e4rmarn neder\nfr\u00e5n gudars salighet till dig! -\"Tyst, det \u00e4r l\u00e4rkan.\" Nej, en dufva\ni skogen kuttrar om sin tro;\nmen l\u00e4rkan slumrar \u00e4n p\u00e5 tufva\nhos maken i sitt varma bo.\nDe lycklige! dem skiljer ingen,\nn\u00e4r dagen kommer eller far,\nmen deras lif \u00e4r fritt som vingen,\nsom b\u00e4r i skyn det glada par.\"Se, dagen gryr.\" Nej, det \u00e4r flamman\naf n\u00e5gon v\u00e5rdkas \u00f6sterut.\n\u00c4nnu vi kunna spr\u00e5ka samman,\n\u00e4n har den k\u00e4ra natt ej slut.\nF\u00f6rsof dig, dagens gyllne stjerna,\noch morna se'n dig l\u00e5ngsamt till!\nF\u00f6r Frithiof m\u00e5 du sofva gerna\ntill Ragnar\u00f6k, om du s\u00e5 vill.Dock, det \u00e4r f\u00e5f\u00e4ngt till att hoppas,\nder bl\u00e5ser re'n en morgonvind,\noch redan \u00f6sterns rosor knoppas\ns\u00e5 friska som p\u00e5 Ingborgs kind.\nEn vingad s\u00e5ngarskara qvittrar\n(en tankl\u00f6s hop) i klarnad sky,\noch lifvet r\u00f6rs och v\u00e5gen glittrar,\noch skuggorna och \u00e4lskarn fly.Der kommer hon i all sin \u00e4ra!\nF\u00f6rl\u00e5t mig, gyllne sol, min b\u00f6n!\nJag k\u00e4nner det, en gud \u00e4r n\u00e4ra,\nhur pr\u00e4ktig \u00e4r hon dock, hur sk\u00f6n!\nO, den som fram i banan tr\u00e4dde\ns\u00e5 v\u00e4ldig, som du tr\u00e4der nu,\noch stolt och glad sin lefnad kl\u00e4dde\ni ljus och seger, liksom du!H\u00e4r st\u00e4ller jag inf\u00f6r ditt \u00f6ga\ndet sk\u00f6naste, du sett i Nord.\nTag henne i din v\u00e5rd, du h\u00f6ga!\nhon \u00e4r din bild p\u00e5 gr\u00f6nkl\u00e4dd jord.\nDess sj\u00e4l \u00e4r ren som dina str\u00e5lar,\ndess \u00f6ga som din himmel bl\u00e5tt,\noch samma guld, din hjessa m\u00e5lar,\nhar hon i sina lockar f\u00e5tt. -Farv\u00e4l, min \u00e4lskade! En annan,\nen l\u00e4ngre natt vi ses igen.\nFarv\u00e4l! \u00c4nnu en kyss p\u00e5 pannan,\noch en p\u00e5 dina l\u00e4ppar \u00e4n!\nSof nu, och dr\u00f6m om mig och vakna\nvid middag; och med trogen sj\u00e4l\nt\u00e4lj timmarna som jag, och sakna\noch brinn som jag! Farv\u00e4l, farv\u00e4l!\n", "Afskedet": "Det dagas re'n, och Frithiof kommer icke!\nI g\u00e5r likv\u00e4l var redan tinget utlyst\np\u00e5 Beles h\u00f6g: den platsen valdes r\u00e4tt,\nhans dotters \u00f6de skulle der best\u00e4mmas.\nHur m\u00e5nga b\u00f6ner har det kostat mig,\nhur m\u00e5nga t\u00e5rar, r\u00e4knade af Freja,\natt sm\u00e4lta hatets is kring Frithiofs hjerta\noch locka l\u00f6ftet fr\u00e5n den stoltes mun,\natt \u00e5ter bjuda handen till f\u00f6rsoning!\nAck! mannen \u00e4r dock h\u00e5rd, och f\u00f6r sin \u00e4ra\n(s\u00e5 kallar han sin stolthet) r\u00e4knar han\nej just s\u00e5 noga, om han skulle krossa\nett troget hjerta mera eller mindre.\nDen arma qvinnan, sluten till hans br\u00f6st,\n\u00e4r som en mossv\u00e4xt, blommande p\u00e5 klippan\nmed bleka f\u00e4rger: blott med m\u00f6da h\u00e5ller\nden obem\u00e4rkta sig vid h\u00e4llen fast,\noch hennes n\u00e4ring \u00e4ro nattens t\u00e5rar.I g\u00e5r allts\u00e5 blef d\u00e5 mitt \u00f6de afgjordt,\noch aftonsolen har g\u00e5tt ner der\u00f6fver.\nMen Frithiof kommer ej! De bleka stjernor,\nen efter annan, slockna och f\u00f6rsvinna,\noch med hvar enda utaf dem, som sl\u00e4cks,\ng\u00e5r en f\u00f6rhoppning i mitt br\u00f6st till grafven.\nDock, hvarf\u00f6r ocks\u00e5 hoppas? Valhalls gudar\nej \u00e4lska mig, jag har f\u00f6rt\u00f6rnat dem.\nDen h\u00f6ge Balder, i hvars skygd jag vistas,\n\u00e4r f\u00f6rol\u00e4mpad, ty en mensklig k\u00e4rlek\n\u00e4r icke helig nog f\u00f6r gudars blickar;\noch jordens gl\u00e4dje f\u00e5r ej v\u00e5ga sig\ninunder hvalfven, der de allvarsamma,\nde h\u00f6ga makter ha sin boning f\u00e4st -\noch likafullt, hvad \u00e4r mitt fel, hvi vredgas\nden fromme guden \u00f6fver jungfruns k\u00e4rlek?\n\u00c4r han ej ren som Urdas blanka v\u00e5g,\nej oskuldsfull som Gefions morgondr\u00f6mmar?\nDen h\u00f6ga solen v\u00e4nder icke bort\nfr\u00e5n tvenne \u00e4lskande sitt rena \u00f6ga;\noch dagens enka, stjernenatten, h\u00f6r\nmidt i sin sorg med gl\u00e4dje deras eder.\nHvad som \u00e4r lofligt under himlens hvalf,\nhur blef det brottsligt under tempelhvalfvet?\nJag \u00e4lskar Frithiof. Ack, s\u00e5 l\u00e5ngt tillbaka,\nsom jag kan minnas, har jag \u00e4lskat honom;\nden k\u00e4nslan \u00e4r ett \u00e5rsbarn med mig sjelf;\njag vet ej, n\u00e4r hon b\u00f6rjat, kan ej ens\nden tanken fatta, att hon varit borta.\nSom frukten s\u00e4tter sig omkring sin k\u00e4rna\noch v\u00e4xer ut och rundar omkring henne\ni sommarsolens sken sitt klot af guld:\ns\u00e5 har jag \u00e4fven vuxit ut och mognat\nomkring den k\u00e4rnan, och mitt v\u00e4sen \u00e4r\ndet yttre skalet endast af min k\u00e4rlek.\nF\u00f6rl\u00e5t mig, Balder! Med ett troget hjerta\njag tr\u00e4dde i din sal, och med ett troget\nvill jag g\u00e5 derifr\u00e5n: jag tar det med mig\nut\u00f6fver Bifrosts bro och st\u00e4ller mig\nmed all min k\u00e4rlek fram f\u00f6r Valhalls gudar.\nDer skall han st\u00e5, en Asason som de,\noch spegla sig i sk\u00f6ldarna och flyga\nmed l\u00f6sta dufvovingar genom bl\u00e5,\no\u00e4ndlig rymd uti Allfaders sk\u00f6te,\nhvarfr\u00e5n han kommit. - Hvarf\u00f6r rynkar du\ni morgongryningen din ljusa panna?\nI mina \u00e5dror flyter, som i dina,\nden gamle Odens blod. Hvad vill du, fr\u00e4nde?\nMin k\u00e4rlek kan jag icke offra dig,\nvill det ej ens; han \u00e4r din himmel v\u00e4rdig.\nMen v\u00e4l jag offra kan min lefnads lycka,\nkan kasta bort den, som en drottning kastar\nsin mantel fr\u00e5n sig och \u00e4r likafullt\nden samma som hon var. - Det \u00e4r beslutadt!\nDet h\u00f6ga Valhall skall ej blygas f\u00f6r\nsin fr\u00e4nka: jag vill g\u00e5 emot mitt \u00f6de,\nsom hjelten g\u00e5r mot sitt. - Der kommer Frithiof.\nHur vild, hur blek! Det \u00e4r f\u00f6rbi, f\u00f6rbi!\nMin vreda norna kommer j\u00e4mte honom.\nVar stark min sj\u00e4l! - V\u00e4lkommen, sent omsider!\nV\u00e5rt \u00f6de \u00e4r best\u00e4mdt, det st\u00e5r att l\u00e4sa\nupp\u00e5 din panna.FrithiofSt\u00e5 der icke \u00e4fven\nblodr\u00f6da runor, talande om skymf\noch h\u00e5n och landsflykt?IngeborgFrithiof, sansa dig,\nber\u00e4tta hvad som h\u00e4ndt! det v\u00e4rsta anar\njag l\u00e4nge se'n, jag \u00e4r beredd p\u00e5 allt.FrithiofJag kom till tinget upp\u00e5 \u00e4tteh\u00f6gen,\noch kring dess gr\u00f6na sidor, sk\u00f6ld vid sk\u00f6ld\noch sv\u00e4rd i handen, stodo Nordens m\u00e4n,\nden ena ringen innanf\u00f6r den andra,\nupp emot toppen; men p\u00e5 domarstenen,\nm\u00f6rk som ett \u00e5skmoln, satt din broder Helge,\nden bleke blodman med de skumma blickar;\noch j\u00e4mte honom, ett fullvuxet barn,\nsatt Halfdan, tankl\u00f6st lekande med sv\u00e4rdet.\nD\u00e5 steg jag fram och talte: \"Kriget st\u00e5r\noch sl\u00e5r p\u00e5 h\u00e4rsk\u00f6ld invid landets gr\u00e4nser;\nditt rike, konung Helge, \u00e4r i fara:\ngif mig din syster och jag l\u00e5nar dig\nmin arm i striden, den kan bli dig nyttig.\nL\u00e5t grollet vara gl\u00f6mdt emellan oss'\nej gerna n\u00e4r jag det mot Ingborgs broder.\nVar billig, konung, r\u00e4dda p\u00e5 en g\u00e5ng\ndin gyllne krona och din systers hjerta!\nH\u00e4r \u00e4r min hand. Vid Asa-Thor, det \u00e4r\nden sista g\u00e5ng hon bjuds dig till f\u00f6rsoning.\" -\nD\u00e5 blef ett gny p\u00e5 tinget. Tusen sv\u00e4rd\nsitt bifall hamrade p\u00e5 tusen sk\u00f6ldar,\noch vapenklangen fl\u00f6g mot skyn, som glad\ndrack fria m\u00e4nners bifall till det r\u00e4tta.\"Gif honom Ingeborg, den sm\u00e4rta liljan,\nden sk\u00f6naste, som v\u00e4xt i v\u00e5ra dalar;\nhan \u00e4r den b\u00e4sta klingan i v\u00e5rt land,\ngif honom Ingeborg!\" - Min fosterfader,\nden gamle Hilding, med sitt silfversk\u00e4gg,\nsteg fram och h\u00f6ll ett tal af vishet fullt,\nmed korta k\u00e4rnspr\u00e5k, klingande som sv\u00e4rdshugg;\noch Halfdan sjelf ifr\u00e5n sitt kungas\u00e4te\nsig reste, bedjande med ord och blickar.\nDet var f\u00f6rg\u00e4fves; hvarje b\u00f6n var spild,\nliksom ett solsken sl\u00f6sadt bort p\u00e5 klippan,\ndet lockar ingen v\u00e4xt fr\u00e5n hennes hjerta;\noch konung Helges anlet blef sig likt,\nett bleklagdt nej p\u00e5 mensklighetens b\u00f6ner\n\"\u00c5t bondesonen (sade han f\u00f6raktligt)\njag kunnat Ingborg ge, men tempelsk\u00e4ndarn\nsyns mig ej passa f\u00f6r Valhalladottern.\nHar du ej, Frithiof, brutit Balders fred,\nhar du ej sett min syster i hans tempel,\nn\u00e4r dagen g\u00f6mde sig f\u00f6r edert m\u00f6te?\nJa eller nej!\" D\u00e5 skallade ett rop\nur mannaringen \"S\u00e4g blott nej, s\u00e4g nej!\nVi tro dig p\u00e5 ditt ord, vi fria f\u00f6r dig,\ndu Thorstens son, s\u00e5 god som kungasonen;\ns\u00e4g nej, s\u00e4g nej, och Ingeborg \u00e4r din!\" -\n\"Min lefnads lycka h\u00e4nger p\u00e5 ett ord\n(sad' jag), men frukta ej f\u00f6r det, kung Helge!\nJag vill ej ljuga mig till Valhalls gl\u00e4dje,\noch ej till jordens. Jag har sett din syster,\nhar talt med henne uti templets natt,\nmen Balders fred har jag ej derf\u00f6r brutit.\" -\nJag fick ej tala mer. Ett sorl af fasa\nfl\u00f6g tinget genom: de, som stodo n\u00e4rmast,\nsig drogo undan, liksom f\u00f6r en pestsjuk;\noch n\u00e4r jag s\u00e5g mig om, den dumma vantron\nf\u00f6rlamat hvarje tunga, kalkat hvit\nhvar kind, nyss blossande af glad f\u00f6rhoppning.\nD\u00e5 segrade kung Helge. Med en r\u00f6st\ns\u00e5 hemsk, s\u00e5 dyster som den d\u00f6da valans\ni Vegtamsqvida, n\u00e4r hon sj\u00f6ng f\u00f6r Oden\nom Asars of\u00e4rd och om Helas seger,\ns\u00e5 hemskt han talte \"Landsflykt eller d\u00f6d\njag kunde s\u00e4tta, efter f\u00e4drens lagar,\nupp\u00e5 ditt brott; men jag vill vara mild,\nsom Balder \u00e4r, hvars helgedom du skymfat.\nI vesterhafvet ligger det en krans\naf \u00f6ar, dem jarl Angantyr beherskar.\nS\u00e5 l\u00e4nge Bele lefde, jarlen gaf\nhvart \u00e5r sin skatt; se'n har den uteblifvit.\nDrag \u00f6fver b\u00f6ljan h\u00e4n och indrif skatten!\ndet \u00e4r den bot, jag fordrar f\u00f6r din djerfhet.\nDet s\u00e4gs, tillade han med nedrigt h\u00e5n,\natt Angantyr \u00e4r h\u00e5rdh\u00e4ndt, att han rufvar\nsom draken Fafner p\u00e5 sitt guld, men hvem\nst\u00e5r mot v\u00e5r nye Sigurd Fafnersbane?\nEn mera manlig bragd f\u00f6rs\u00f6ke du\n\u00e4n d\u00e5ra jungfrur uti Balders hage!\nTill n\u00e4sta sommar v\u00e4nta vi dig h\u00e4r\nmed all din \u00e4ra, framf\u00f6r allt med skatten.\nOm icke, Frithiof, \u00e4r du hvar mans niding\nS\u00e5 var hans dom, och h\u00e4rmed l\u00f6stes tinget.IngeborgOch ditt beslut?Frithiofar jag v\u00e4l mer ett val?\n\u00c4r ej min \u00e4ra bunden vid hans fordran?\nDen skall jag l\u00f6sa, om ock Angantyr\nf\u00f6rg\u00f6mt sitt lumpna guld i Nastrands floder.\nI dag \u00e4nnu far jag.IngeborgOch lemnar mig?FrithiofNej, icke lemnar dig, du f\u00f6ljer med.IngeborgOm\u00f6jligt!Frithiof\u00f6r mig, h\u00f6r mig, f\u00f6rr'n du svarar!\nDin vise broder Helge tycks ha gl\u00f6mt,\natt Angantyr var v\u00e4n utaf min fader,\nliksom af Bele; kanske gifver han\nmed godo hvad jag fordrar; men om icke,\nen v\u00e4ldig \u00f6fvertalare, en skarp,\nhar jag, han h\u00e4nger vid min venstra sida.\nDet k\u00e4ra guldet skickar jag till Helge,\noch dermed l\u00f6ser jag oss b\u00e4gge fr\u00e5n\nden kr\u00f6nte hycklarns offerknif f\u00f6r alltid.\nMen sjelfve, sk\u00f6na Ingborg, hissa vi\nEllidas segel \u00f6fver ok\u00e4nd v\u00e5g;\nhon gungar oss till n\u00e5gon v\u00e4nlig strand,\nsom sk\u00e4nker fristad \u00e5t en biltog k\u00e4rlek.\nHvad \u00e4r mig Norden, hvad \u00e4r mig ett folk,\nsom bleknar f\u00f6r ett ord af sina diar\noch vill med fr\u00e4cka h\u00e4nder gripa i\nmitt hjertas helgedom, mitt v\u00e4sens blomkalk?\nVid Freja, det skall icke lyckas dem.\nEn usel tr\u00e4l \u00e4r bunden vid den torfva,\nder han blef f\u00f6dd, men jag vill vara fri,\ns\u00e5 fri som bergens vind En hand full stoft\nutaf min faders h\u00f6g och en af Beles\nf\u00e5 \u00e4nnu rum om skeppsbord; det \u00e4r allt\nhvad vi beh\u00f6fva utaf fosterjorden.\nDu \u00e4lskade, det fins en annan sol\n\u00e4n den, som bleknar \u00f6fver dessa sn\u00f6berg;\ndet fins en himmel, sk\u00f6nare \u00e4n h\u00e4r,\noch milda stjernor med gudomlig glans\nse ner derfr\u00e5n i varma sommarn\u00e4tter,\ni lagerlundar p\u00e5 ett troget par.\nMin fader, Thorsten Vikingsson, for vida\nomkring i h\u00e4rnad och f\u00f6rtalde ofta,\nvid brasans sken i l\u00e5nga vinterqv\u00e4llar,\nom Greklands haf och \u00f6arna deri,\nde gr\u00f6na lundar i den blanka b\u00f6ljan.\nEtt m\u00e4ktigt sl\u00e4gte bodde fordom der\noch h\u00f6ga gudar uti marmortempel.\nNu st\u00e5 de \u00f6fvergifna, gr\u00e4set frodas\n\u00e5 \u00f6de stigar, och en blomma v\u00e4xer\nur runorna, som tala forntids vishet;\noch sm\u00e4rta pelarstammar gr\u00f6nska der,\nomlindade af S\u00f6derns rika rankor.\nMen rundt omkring b\u00e4r jorden af sig sjelf\nen os\u00e5dd sk\u00f6rd, hvad menniskan beh\u00f6fver,\noch gyllne \u00e4pplen gl\u00f6da mellan l\u00f6fven,\noch r\u00f6da drufvor h\u00e4nga p\u00e5 hvar gren\noch sv\u00e4lla yppiga som dina l\u00e4ppar.\nDer, Ingeborg, der bygga vi i v\u00e5gen\nett litet Norden, sk\u00f6nare \u00e4n h\u00e4r;\noch med v\u00e5r trogna k\u00e4rlek fylla vi\nde l\u00e4tta tempelhvalfven, f\u00e4gna \u00e4n\nmed mensklig lycka de f\u00f6rg\u00e4tna gudar.\nN\u00e4r seglarn d\u00e5 med slappa dukar gungar\n(ty stormen trifs ej der) f\u00f6rbi v\u00e5r \u00f6\ni aftonrodna'ns sken och blickar glad\nfr\u00e5n rosenf\u00e4rgad b\u00f6lja upp mot stranden, -\nd\u00e5 skall han sk\u00e5da upp\u00e5 templets tr\u00f6skel\nden nya Freja (Afrodite, tror jag,\nhon n\u00e4mns i deras spr\u00e5k) och undra p\u00e5\nde gula lockar, flygande i vinden,\noch \u00f6gon ljusare \u00e4n S\u00f6derns himmel.\nOch efter hand kring henne v\u00e4xer opp\nett litet tempelsl\u00e4gte utaf alfer\nmed kinder, der du tror att S\u00f6dern satt\ni Nordens drifvor alla sina rosor. -\nAck, Ingeborg, hur sk\u00f6n, hur n\u00e4ra st\u00e5r\nall jordisk lycka f\u00f6r tv\u00e5 trogna hjertan!\nBlott de ha mod att gripa henne fatt,\nhon f\u00f6ljer villigt med och bygger dem\nett Vingolf redan h\u00e4r inunder molnen.\nKom, skynda! hvarje ord, som talas \u00e4n,\ntar bort ett \u00f6gonblick ifr\u00e5n v\u00e5r s\u00e4llhet.\nAllt \u00e4r beredt, Ellida sp\u00e4nner redan\nde m\u00f6rka \u00f6rnevingarna till flygt,\noch friska vindar visa v\u00e4gen fr\u00e5n,\nf\u00f6r evigt fr\u00e5n den vantrofylda stranden.\nHvi dr\u00f6jer du?IngeborgJag kan ej f\u00f6lja dig.FrithiofEj f\u00f6lja mig?IngeborgAck, Frithiof, du \u00e4r lycklig!\nDu f\u00f6ljer ingen, du g\u00e5r sjelf f\u00f6rut,\nsom stammen p\u00e5 ditt drakskepp, men vid rodret\ndin egen vilja st\u00e5r och styr din fart\nmed stadig hand ut\u00f6fver vreda v\u00e5gor.\nHur annorlunda \u00e4r det ej med mig!\nMitt \u00f6de hvilar uti andras h\u00e4nder,\nde sl\u00e4ppa ej sitt rof, fast\u00e4n det bl\u00f6der;\noch offra sig och klaga och f\u00f6rtyna\ni l\u00e5ngsam sorg, \u00e4r kungadotterns frihet.Frithiof\u00c4r du ej fri, s\u00e5 snart du vill? - I h\u00f6gen\ndin fader sitter.Ingeborgelge \u00e4r min fader,\n\u00e4r mig i faders st\u00e4lle; af hans bifall\nberor min hand, och Beles dotter stj\u00e4l\nsin lycka ej, hur n\u00e4ra ock den ligger.\nHvad vore qvinnan, om hon slet sig l\u00f6s\nifr\u00e5n de band, hvarmed Allfader f\u00e4st\ninvid den starke hennes svaga v\u00e4sen?\nDen bleka vattenliljan liknar hon:\nmed v\u00e5gen stiger hon, med v\u00e5gen faller,\noch seglarns k\u00f6l g\u00e5r \u00f6fver henne fram\noch m\u00e4rker icke, att han sk\u00e4r dess st\u00e4ngel.\nDet \u00e4r nu hennes \u00f6de; men likv\u00e4l,\ns\u00e5 l\u00e4nge roten h\u00e4nger fast i sanden,\nhar v\u00e4xten \u00e4n sitt v\u00e4rde, l\u00e5nar f\u00e4rgen\naf bleka syskonstjernor ofvanfr\u00e5n,\nen stjerna sjelf upp\u00e5 de bl\u00e5a djupen.\nMen rycker hon sig l\u00f6s, d\u00e5 drifver hon,\nett vissnadt blad, omkring den \u00f6de b\u00f6ljan.\nF\u00f6rliden natt - den natten var f\u00f6rf\u00e4rlig,\njag v\u00e4ntade dig st\u00e4ndigt, och du kom ej,\noch nattens barn, de allvarsamma tankar,\nmed svarta lockar, gingo j\u00e4mt f\u00f6rbi\nmitt vakna \u00f6ga, brinnande och t\u00e5rl\u00f6st,\noch Balder sjelf, blodl\u00f6se guden, s\u00e5g\nmed blickar fulla utaf hot upp\u00e5 mig -\nf\u00f6rliden natt har jag bet\u00e4nkt mitt \u00f6de,\noch mitt beslut \u00e4r fattadt: jag blir qvar,\nett lydigt offer vid min broders altar.\nDock var det v\u00e4l, att jag ej h\u00f6rt dig d\u00e5\nmed dina \u00f6ar, diktade i molnen,\nder aftonrodna'n ligger st\u00e4ndigt kring\nen enslig blomsterverld af frid och k\u00e4rlek.\nHvem vet, hur svag man \u00e4r? Min barndoms dr\u00f6mmar,\nde l\u00e4nge tystade, st\u00e5 upp igen\noch hviska i mitt \u00f6ra med en r\u00f6st\ns\u00e5 v\u00e4lbekant, som vore det en systers,\ns\u00e5 \u00f6m, som vore det en \u00e4lskares.\nJag h\u00f6r er icke, nej, jag h\u00f6r er icke,\nI lockande, I fordom k\u00e4ra st\u00e4mmor!\nHvad skulle jag, ett Nordens barn, i S\u00f6dern!\nJag \u00e4r f\u00f6r blek for rosorna deri,\nf\u00f6r f\u00e4rgl\u00f6st \u00e4r mitt sinne f\u00f6r dess gl\u00f6d,\ndet skulle br\u00e4nnas af den heta solen,\noch l\u00e4ngtansfullt mitt \u00f6ga skulle se\nmot Nordens stjerna, hvilken st\u00e5r alltj\u00e4mt,\nen himmelsk skildtvakt, \u00f6fver f\u00e4drens grafvar.\nMin \u00e4dle Frithiof skall ej flykta fr\u00e5n\ndet k\u00e4ra land, han f\u00f6ddes att f\u00f6rsvara;\nskall icke kasta bort sitt rykte f\u00f6r\nen sak s\u00e5 ringa som en flickas k\u00e4rlek.\nEtt lif, der solen spinner, \u00e5r fr\u00e5n \u00e5r,\nden ena dagen alltid lik den andra,\nett sk\u00f6nt, men evigt enahanda \u00e4r\nf\u00f6r qvinnan endast, men f\u00f6r mannens sj\u00e4l,\noch helst f\u00f6r din, blef lifvets stiltje tr\u00f6ttsam.\nDu trifves b\u00e4st, n\u00e4r stormen tumlar kring\np\u00e5 skummig g\u00e5ngare ut\u00f6fver djupen\noch p\u00e5 din planka, upp\u00e5 lif och d\u00f6d,\ndu k\u00e4mpa f\u00e5r med faran om din \u00e4ra.\nDen sk\u00f6na \u00f6knen, som du m\u00e5lar, blefve\nen graf f\u00f6r bragder, icke f\u00f6dda \u00e4n,\noch med din sk\u00f6ld f\u00f6rrostades j\u00e4mv\u00e4l\nditt fria sinne. S\u00e5 skall det ej vara!\nEj jag skall stj\u00e4la bort min Frithiofs namn\nur skaldens s\u00e5nger, icke jag skall sl\u00e4cka\nmin hjeltes \u00e4ra i dess morgonrodnad.\nVar vis, min Frithiof, l\u00e5t oss vika f\u00f6r\nde h\u00f6ga nornor, l\u00e5t oss r\u00e4dda ur\nvart \u00f6des skeppsbrott dock \u00e4nnu v\u00e5r \u00e4ra!\nV\u00e5r lefnads lycka kan ej r\u00e4ddas mer.\nVi m\u00e5ste skiljas.Frithiofvarf\u00f6r m\u00e5ste vi?\nF\u00f6r det en s\u00f6mnl\u00f6s natt f\u00f6rst\u00e4mt ditt sinne?IngeborgF\u00f6r det mitt v\u00e4rde r\u00e4ddas b\u00f6r och ditt.FrithiofP\u00e5 mannens k\u00e4rlek hvilar qvinnans v\u00e4rde.IngeborgEj l\u00e4nge \u00e4lskar han den han ej aktar.FrithiofMed l\u00f6sa nycker vins hans aktning ej.IngeborgEn \u00e4del nyck \u00e4r k\u00e4nslan af det r\u00e4tta.FrithiofV\u00e5r k\u00e4rlek stridde ej mot den i g\u00e5r.IngeborgI dag ej heller, men v\u00e5r flykt dess mera.FrithiofN\u00f6dv\u00e4ndigheten bjuder henne, kom!IngeborgHvad som \u00e4r r\u00e4tt och \u00e4delt, \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt.FrithiofH\u00f6gt rider solen, tiden g\u00e5r f\u00f6rbi.IngeborgVe mig, han \u00e4r f\u00f6rbi, f\u00f6rbi f\u00f6r alltid!FrithiofBesinna dig, \u00e4r det ditt sista ord?IngeborgJag har besinnat allt, det \u00e4r mitt sista.FrithiofV\u00e4lan, farv\u00e4l, farv\u00e4l, kung Helges syster!IngeborgO Frithiof, Frithiof, skola s\u00e5 vi skiljas?\nHar du ej n\u00e5gon v\u00e4nlig blick att ge\n\u00e5t barndomsv\u00e4nnen, ingen hand att r\u00e4cka\n\u00e5t den olyckliga, du \u00e4lskat f\u00f6rr?\nTror du, jag st\u00e5r p\u00e5 rosor h\u00e4r och visar\nmin lefnads lycka leende ifr\u00e5n mig\noch sliter utan sm\u00e4rta ur mitt br\u00f6st\nett hopp, som v\u00e4xt tillhopa med mitt v\u00e4sen?\nVar icke du mitt hjertas morgondr\u00f6m?\nHvar gl\u00e4dje, som jag k\u00e4nde, hette Frithiof,\noch allt hvad lifvet stort och \u00e4delt har\ntog dina anletsdrag inf\u00f6r mitt \u00f6ga.\nF\u00f6rdunkla ej den bilden f\u00f6r mig, m\u00f6t\nmed h\u00e5rdhet ej den svaga, n\u00e4r hon offrar\nhvad henne k\u00e4rast var p\u00e5 jordens rund,\nhvad henne k\u00e4rast blir i Valhalls salar!\nDet offret, Frithiof, \u00e4r nog tungt \u00e4nd\u00e5;\nett ord till tr\u00f6st det kunde v\u00e4l f\u00f6rtjena.\nJag vet, du \u00e4lskar mig, har vetat det,\nallt se'n mitt v\u00e4sen b\u00f6rjade att dagas,\noch s\u00e4kert f\u00f6ljer dig din Ingborgs minne\ni m\u00e5nga \u00e5r \u00e4nnu, hvart helst du far.\nMen vapenklangen d\u00f6fvar sorgen dock,\nhon bl\u00e5ser bort upp\u00e5 de vilda v\u00e5gor\noch t\u00f6rs ej s\u00e4tta sig p\u00e5 k\u00e4mpens b\u00e4nk\nvid dryckeshornet firande sin seger.\nBlott d\u00e5 och d\u00e5, n\u00e4r uti nattens frid\ndu m\u00f6nstrar \u00e4n en g\u00e5ng f\u00f6rflutna dagar,\nd\u00e5 skymtar fram bland dem en bleknad bild:\ndu k\u00e4nner honom v\u00e4l, han helsar dig\nfr\u00e5n k\u00e4ra trakter, det \u00e4r bilden af\nden bleka jungfrun uti Balders hage.\nDu m\u00e5 ej visa honom bort, fast\u00e4n\nhan blickar sorgligt, du m\u00e5 hviska honom\nett v\u00e4nligt ord i \u00f6rat: nattens vindar\np\u00e5 trogna vingar f\u00f6ra det till mig,\nen tr\u00f6st likv\u00e4l, jag har ej n\u00e5gon annan! -\nF\u00f6r mig \u00e4r intet, som f\u00f6rstr\u00f6r min saknad;\ni allt, som omger mig, har hon en m\u00e5lsman.\nDe h\u00f6ga tempelhvalfven tala blott\nom dig, och gudens bild, som skulle hota,\ntar dina anletsdrag, n\u00e4r m\u00e5nen skiner.\nSer jag \u00e5t sj\u00f6n, der sam din k\u00f6l och skar\ni skum sin v\u00e4g till l\u00e4ngterskan p\u00e5 stranden.\nSer jag \u00e5t lunden, der st\u00e5r m\u00e5ngen stam\nmed Ingborgs runor ritade i barken.\nNu v\u00e4xer barken ut, mitt namn f\u00f6rg\u00e5s,\noch det betyder d\u00f6den, s\u00e4ger sagan.\nJag fr\u00e5gar dagen, hvar han s\u00e5g dig sist,\njag fr\u00e5gar natten, men de tiga still,\noch hafvet sjelf, som b\u00e4r dig, svarar p\u00e5\nmin fr\u00e5ga endast med en suck mot stranden.\nMed aftonrodna'n skall jag skicka dig\nen helsning, n\u00e4r hon sl\u00e4cks i dina v\u00e5gor,\noch himlens l\u00e5ngskepp, molnen, skola ta\nom bord en klagan fr\u00e5n den \u00f6fvergifna.\nS\u00e5 skall jag sitta i min jungfrubur,\nen svartkl\u00e4dd enka efter lifvets gl\u00e4dje,\noch s\u00f6mma brutna liljor uti duken,\ntills en g\u00e5ng v\u00e5ren v\u00e4ft sin duk och s\u00f6mmar\nden full med b\u00e4ttre liljor p\u00e5 min graf.\nMen tar jag harpan f\u00f6r att sjunga ut\no\u00e4ndlig sm\u00e4rta uti djupa toner,\nd\u00e5 brister jag i gr\u00e5t som nu - -FrithiofDu segrar, Beles dotter, gr\u00e5t ej mera!\nF\u00f6rl\u00e5t min vrede! det var blott min sorg,\nsom f\u00f6r ett \u00f6gonblick tog vredens dr\u00e4gt;\nden dr\u00e4gten kan hon icke b\u00e4ra l\u00e4nge.\nDu \u00e4r min goda norna, Ingeborg:\nhvad \u00e4delt \u00e4r, l\u00e4r b\u00e4st ett \u00e4delt sinne.\nN\u00f6dv\u00e4ndighetens vishet kan ej ha\nen b\u00e4ttre f\u00f6respr\u00e5kerska \u00e4n dig,\ndu sk\u00f6na vala med de rosenl\u00e4ppar!\nJa, jag vill vika f\u00f6r n\u00f6dv\u00e4ndigheten,\nvill skiljas fr\u00e5n dig, men ej fr\u00e5n mitt hopp;\njag tar det med mig \u00f6fver vesterv\u00e5gor,\njag tar det med mig intill grafvens port.\nMed n\u00e4sta vardag \u00e4r jag h\u00e4r igen;\nkung Helge, hoppas jag, skall se mig \u00e5ter.\nD\u00e5 har jag l\u00f6st mitt l\u00f6fte, fylt hans fordran,\nf\u00f6rsont j\u00e4mv\u00e4l det brott, man diktat p\u00e5 mig;\noch d\u00e5 beg\u00e4r jag, nej, jag fordrar dig\np\u00e5 \u00f6ppet ting emellan blanka vapen,\nej utaf Helge, men af Nordens folk;\ndet \u00e4r din giftoman, du kungadotter!\nJag har ett ord att s\u00e4ga den, som v\u00e4grar.\nFarv\u00e4l till dess, var trogen, gl\u00f6m mig ej,\noch tag, till minne af var barndomsk\u00e4rlek,\nmin armring h\u00e4r, ett sk\u00f6nt Vaulunderverk,\nmed himlens under ritade i guldet:\ndet b\u00e4sta undret \u00e4r ett troget hjerta.\nHur sk\u00f6nt han passar till din hvita arm,\nen lysmask lindad kring en liljest\u00e4ngel!\nFarv\u00e4l, min brud, min \u00e4lskade, farv\u00e4l,\nom n\u00e5gra m\u00e5na'r \u00e4r det annorlunda!(G\u00e5r.)IngeborgHur glad, hur trotsig, hur f\u00f6rhoppningsfull!\nHan s\u00e4tter spetsen af sitt goda sv\u00e4rd\np\u00e5 nornans br\u00f6st och s\u00e4ger: Du skall vika!\nDu arme Frithiof, nornan viker ej,\nhon g\u00e5r sin g\u00e5ng och ler \u00e5t Angurvadel.\nHur litet k\u00e4nner du min m\u00f6rke broder!\nDitt \u00f6ppna hjeltesinne fattar ej\ndet dystra djupet utaf hans och hatet,\nsom gl\u00f6der i hans afundsjuka barm.\nSin systers hand ger han dig aldrig; f\u00f6rr\nhan ger sin krona, ger sitt lif till spillo\noch offrar mig \u00e5t gamle Oden, eller\n\u00e5t gamle Ring, som nu han k\u00e4mpar mot. -\nHvart helst jag ser, fins intet hopp f\u00f6r mig:\ndock \u00e4r jag glad, det lefver i ditt hjerta.\nJag vill beh\u00e5lla f\u00f6r mig sjelf min sm\u00e4rta,\nmen alla goda gudar f\u00f6lje dig!\nH\u00e4r p\u00e5 din armring dock sig r\u00e4kna l\u00e5ter\nhvar s\u00e4rskild m\u00e5nad af en l\u00e5ngsam sorg;\ntv\u00e5, fyra, sex - d\u00e5 kan du vara \u00e5ter,\nmen finner icke mer din Ingeborg.\n", "Ingeborgs klagan": "Nu \u00e4r det h\u00f6st,\nstormande h\u00e4fver sig hafvets br\u00f6st.\nAck, men hur gerna jag sute\n\u00e4nd\u00e5 der ute!L\u00e4nge jag s\u00e5g\nseglet i vester, det fl\u00f6g p\u00e5 sin v\u00e5g.\nAck! det \u00e4r lyckligt, f\u00e5r f\u00f6lja\nFrithiof p\u00e5 b\u00f6lja.B\u00f6lja, du bl\u00e5,\nsv\u00e4ll ej s\u00e5 h\u00f6gt! det g\u00e5r fort nog \u00e4nd\u00e5.\nLysen, I stjernor, och s\u00e4gen\nseglaren v\u00e4gen!N\u00e4r det blir v\u00e5r,\nkommer han hem, men den \u00e4lskade g\u00e5r\nej till hans m\u00f6te i salen,\nicke i dalen;ligger i mull,\nbleknad och kall f\u00f6r sin k\u00e4rleks skull,\neller hon klagar och bl\u00f6der,\noffrad af br\u00f6der. -Falk, som han gl\u00f6mt!\ndu skall bli min; jag vill \u00e4lska dig \u00f6mt.\nSjelf vill jag mata f\u00f6r egarn\nvingade j\u00e4garn.H\u00e4r p\u00e5 hans hand\nvirkar jag in dig i dukens rand,\nvingar af silfver och rika\nguldklor tillika.Falkvingar tog\nFreja en g\u00e5ng och kring rymderna drog,\ns\u00f6kte i norr och i s\u00f6der\n\u00e4lskade \u00d6der.L\u00e4nte du ock\nvingarna ut, de ej bure mig dock.\nD\u00f6den allena mig bringar\ngudarnas vingar.J\u00e4gare sk\u00f6n,\nsitt p\u00e5 min skullra och blicka \u00e5t sj\u00f6n!\nAck! hur vi l\u00e4ngte och blicke,\nkommer han icke.N\u00e4r jag \u00e4r d\u00f6d,\nkommer han s\u00e4kert, mins d\u00e5 hvad jag bj\u00f6d:\nhelsa och helsa du \u00e5ter\nFrithiof, som gr\u00e5ter!\n", "Frithiof hos Angantyr": "Nu \u00e4r att s\u00e4ga, huru\njarl Angantyr satt \u00e4n\nuti sin sal af furu\noch drack med sina m\u00e4n.\nHan var s\u00e5 glad i h\u00e5gen,\ns\u00e5g ut \u00e5t bl\u00e5nad ban,\nder solen sj\u00f6nk i v\u00e5gen\nallt som en gyllne svan.Vid f\u00f6nstret gamle Halvar\nstod utanf\u00f6r p\u00e5 vakt.\nHan vaktade med allvar,\ngaf ock p\u00e5 mj\u00f6det akt.\nEn sed den gamle hade:\nhan j\u00e4mt i botten drack,\noch intet ord han sade,\nblott hornet in han stack.Nu sl\u00e4ngde han det vida\ni salen in och qvad:\n\"Skepp ser jag b\u00f6ljan rida,\nden f\u00e4rden \u00e4r ej glad.\nM\u00e4n ser jag d\u00f6den n\u00e4ra;\nnu l\u00e4gga de i land,\noch tvenne j\u00e4ttar b\u00e4ra\nde bleknade p\u00e5 strand.\" -Ut\u00f6fver b\u00f6ljans spegel\nfr\u00e5n salen jarl s\u00e5g ned.\n\"Det \u00e4r Ellidas segel\noch Frithiof, tror jag, med.\nP\u00e5 g\u00e5ngen och p\u00e5 pannan\nk\u00e4ns Thorstens son igen.\nS\u00e5 blickar ingen annan\ni Nordens land som den.\"Fr\u00e5n dryckesbord helt modig\nsprang Atle viking d\u00e5,\nsvartsk\u00e4ggig berserk, blodig\noch grym att se upp\u00e5.\n\"Nu\", skrek han, \"vill jag pr\u00f6fva,\nhvad ryktet ment dermed,\natt Frithiof sv\u00e4rd kan d\u00f6fva\noch aldrig ber om fred.\"Och upp med honom sprungo\nhans bistra k\u00e4mpar tolf,\np\u00e5 f\u00f6rhand luften stungo\noch sv\u00e4ngde sv\u00e4rd och kolf.\nDe stormade mot stranden,\nder tr\u00f6ttadt drakskepp stod,\noch Frithiof satt \u00e5 sanden\noch talte kraft och mod.\"L\u00e4tt kunde jag dig f\u00e5lla\",\nskrek Atle med stort gny,\n\"vill i ditt val dock st\u00e4lla\natt k\u00e4mpa eller fly.\nMen blott om fred du beder,\nfast\u00e4n en k\u00e4mpe h\u00e5rd,\njag som en v\u00e4n dig leder\nallt upp till jarlens g\u00e5rd.\"\"V\u00e4l \u00e4r jag tr\u00f6tt af f\u00e4rden\",\ngenm\u00e4lte Frithiof vred,\n\"dock m\u00e5 vi pr\u00f6fva sv\u00e4rden,\nf\u00f6rr \u00e4n jag tigger fred.\"\nD\u00e5 s\u00e5g man st\u00e5len ljunga\ni solbrun k\u00e4mpehand,\np\u00e5 Angurvadels tunga\nhvar runa stod i brand.Nu skiftas sv\u00e4rdshugg dryga,\noch dr\u00e5pslag hagla nu,\noch b\u00e4gges sk\u00f6ldar flyga\np\u00e5 samma g\u00e5ng i tu.\nDe k\u00e4mpar utan tadel\nst\u00e5 dock i kretsen fast.\nMen skarpt bet Angurvadel,\noch Atles klinga brast.\"Mot sv\u00e4rdl\u00f6s man jag sv\u00e4nger\",\nsad' Frithiof, \"ej mitt sv\u00e4rd,\nmen lyster det dig l\u00e4nger,\nvi pr\u00f6fva annan f\u00e4rd.\"\nLikt v\u00e5gor d\u00e5 om h\u00f6sten\nde b\u00e4gge storma an,\noch st\u00e5lbekl\u00e4dda br\u00f6sten\nsl\u00e5 t\u00e4tt emot hvarann.De brottades som bj\u00f6rnar\nupp\u00e5 sitt fj\u00e4ll af sn\u00f6,\nde sp\u00e4nde hop som \u00f6rnar\nut\u00f6fver vredgad sj\u00f6.\nRotf\u00e4stad klippa h\u00f6lle\nv\u00e4l knappast ut att st\u00e5,\noch lummig jernek f\u00f6lle\nf\u00f6r mindre tag \u00e4n s\u00e5.Fr\u00e5n pannan svetten lackar,\noch br\u00f6stet h\u00e4fves kallt,\noch buskar, sten och backar\nuppsparkas \u00f6fverallt.\nMed b\u00e4fvan slutet bida\nst\u00e5lkl\u00e4dde m\u00e4n \u00e5 strand;\ndet brottandet var vida\nber\u00f6mdt i Nordens land.Till slut dock Frithiof f\u00e4lde\nsin fiende till jord,\nhan kn\u00e4t mot br\u00f6stet st\u00e4lde\noch talte vredens ord:\n\"Blott jag mitt sv\u00e4rd nu hade,\ndu svarte berserkssk\u00e4gg,\njag genom lifvet lade\np\u00e5 dig den hvassa egg.\"\"Det skall ej hinder bringa\",\nsad' Atle, stolt i h\u00e5g.\n\"G\u00e5 du och tag din klinga,\njag ligger som jag l\u00e5g.\nDen ena som den andra\nskall en g\u00e5ng Valhall se:\ni dag m\u00e5 jag v\u00e4l vandra,\ni morgon du kanske.\"Ej l\u00e4nge Frithiof dr\u00f6jde,\nden lek han sluta vill,\nhan Angurvadel h\u00f6jde,\nmen Atle l\u00e5g dock still.\nDet r\u00f6rde hjeltens sinne,\nsin vrede d\u00e5 han band,\nh\u00f6ll midt i hugget inne\noch tog den fallnes hand.Nu Halvar skrek med ifver\noch hof sin hvita staf:\n\"F\u00f6r edert slagsm\u00e5l blifver\nh\u00e4r ingen gl\u00e4dje af.\nP\u00e5 bord st\u00e5 silfverfaten\noch r\u00f6ka l\u00e4nge se'n,\nf\u00f6r er skull kallnar maten,\noch t\u00f6rsten g\u00f6r mig men.\"F\u00f6rsonta tr\u00e4dde b\u00e5da\nnu inom salens d\u00f6rr,\nder mycket var att sk\u00e5da,\nsom Frithiof ej sett f\u00f6rr.\nGrofhyflad planka kl\u00e4der\nej nakna v\u00e4ggar der,\nmen dyrbart gyllenl\u00e4der\nmed blommor och med b\u00e4r.Ej midt p\u00e5 golfvet gl\u00f6der\nden muntra brasans sken,\nmen emot v\u00e4gg sig st\u00f6der\nkamin af marmorsten.\nEj r\u00f6k i sal sig lade,\nej s\u00e5gs der sotad \u00e5s,\nglasrutor f\u00f6nstren hade,\noch d\u00f6rren hade l\u00e5s.Der str\u00e4cka silfverstakar\nut armarna med ljus,\nmen intet stickbloss sprakar\natt lysa k\u00e4mpens rus.\nHelstekt, med sp\u00e4ckad bringa,\nst\u00e5r hjort p\u00e5 bordets rund,\nmed guldhof lyft att springa\noch l\u00f6f i hornens lund.Bak k\u00e4mpens stol en t\u00e4rna\nst\u00e5r med sin liljehy\noch blickar som en stjerna\nbakom en stormig sky.\nDer flyga lockar bruna,\nder str\u00e5la \u00f6gon bl\u00e5,\noch som en ros i runa\ns\u00e5 gl\u00f6da l\u00e4ppar sm\u00e5.Men h\u00f6g \u00e5 silfverstolen\nsatt jarlen i sin prakt;\nhans hjelm var blank som solen\noch pansart guldbelagdt.\nMed stjernor \u00f6fvers\u00e5llad\nvar manteln rik och fin,\noch purpurbr\u00e4men f\u00e5llad\nmed fl\u00e4ckl\u00f6s hermelin.Tre steg han gick fr\u00e5n bordet,\nbj\u00f6d handen \u00e5t sin g\u00e4st\noch v\u00e4nligt tog till ordet:\n\"Kom hit och sitt mig n\u00e4st!\nR\u00e4tt m\u00e5nget horn jag t\u00f6mde\nmed Thorsten Vikingsson\nhans son, den vidtber\u00f6mde,\nej sitte fj\u00e4rran fr\u00e5n.\"D\u00e5 s\u00e5gs han b\u00e4garn r\u00e5ga\nmed vin fr\u00e5n Sikel\u00f6;\ndet gnistrade som l\u00e5ga,\ndet skummade som sj\u00f6:\n\"V\u00e4lkommen g\u00e4st h\u00e4r inne,\ndu son utaf min v\u00e4n!\nJag dricker Thorstens minne,\njag sjelf och mina m\u00e4n.\"En skald fr\u00e5n Morvens kullar\nd\u00e5 pr\u00f6fvar harpans g\u00e5ng.\nI velska toner rullar\nhans dystra hjeltes\u00e5ng.\nMen i norr\u00e4na tunga\nen ann p\u00e5 f\u00e4drens vis\nh\u00f6rs Thorstens bragder sjunga,\noch han tog s\u00e5ngens pris.Nu mycket jarlen sporde\nom fr\u00e4nderna i Nord,\noch Frithiof redo gjorde\nf\u00f6r allt med vittra ord.\nEj n\u00e5gon kunde klaga\np\u00e5 v\u00e4ld uti hans dom,\nhan talte lugnt som Saga\ni minnets helgedom.N\u00e4r han dern\u00e4st ber\u00e4ttar\nhvad han p\u00e5 djupet s\u00e5g,\nom Helges troll och j\u00e4ttar,\nbesegrade p\u00e5 v\u00e5g,\nd\u00e5 gl\u00e4das k\u00e4mpar alla,\nd\u00e5 sm\u00e5ler Angantyr,\noch h\u00f6ga bifall skalla\ntill hjeltens \u00e4fventyr.Men n\u00e4r han talar \u00e5ter\nom \u00e4lskad Ingeborg,\nhur \u00f6mt den sk\u00f6na gr\u00e5ter,\nhur \u00e4del i sin sorg,\nd\u00e5 suckar m\u00e5ngen t\u00e4rna\nmed kinderna i brand.\nAck, hur hon tryckte gerna\nden trogne \u00e4lskarns hand!Sitt \u00e4rende framf\u00f6rde\nden ungersven till slut,\noch jarlen t\u00e5ligt h\u00f6rde,\ntill dess han talat ut.\n\"Skattskyldig var jag icke,\nmitt folk \u00e4r fritt som jag:\nkung Beles sk\u00e5l vi dricke,\nmen lyda ej hans lag.Hans s\u00f6ner ej jag k\u00e4nner,\nmen fordra de en g\u00e4rd,\nv\u00e4l, som det h\u00f6fves m\u00e4nner,\nde kr\u00e4fve den med sv\u00e4rd!\nVi m\u00f6ta dem p\u00e5 stranden -\ndock var din far mig k\u00e4r.\" -\nD\u00e5 vinkar han med handen\nsin dotter, som satt n\u00e4r.D\u00e5 sprang den blomstervidja\nfr\u00e5n stol med gyllne karm;\nhon var s\u00e5 smal om midja,\nhon var s\u00e5 rund om barm.\nI gropen upp\u00e5 kinden\nsatt Astrild, liten skalk,\nlik fj\u00e4riln, f\u00f6rd af vinden\nallt i en rosenkalk.Hon sprang till jungfruburen\noch kom tillbaka med\ngr\u00f6nvirkad pung, der djuren\ng\u00e5 under h\u00f6ga tr\u00e4d\noch silfverm\u00e5nen skiner\np\u00e5 sj\u00f6 af segel full;\ndess l\u00e5s \u00e4r af rubiner\noch tofsarna af gull.Hon lade den i handen\nupp\u00e5 sin fader huld;\nhan fylde den till randen\nmed fj\u00e4rran myntadt guld.\n\"Der \u00e4r min v\u00e4lkomstg\u00e5fva,\ng\u00f6r med den hvad du vill,\nmen nu skall Frithiof lofva\nbli h\u00e4r i vinter still.Mod gagnar allest\u00e4des,\nmen nu \u00e4r stormens tid,\noch Hejd och Ham, jag r\u00e4des,\nha \u00e5ter qvicknat vid.\nEj alltid g\u00f6r Ellida\ns\u00e5 lyckligt spr\u00e5ng som sist,\noch m\u00e5nga hvalar rida\nsin v\u00e5g, fast en vi mist.\" -S\u00e5 sk\u00e4mtades i salen\noch dracks till dager ljus,\nmen gyllne vinpokalen\ngaf gl\u00e4dje blott, ej rus.\nFullbr\u00e4ddad sk\u00e5l vardt egnad\n\u00e5t Angantyr till slut,\noch s\u00e5 i god v\u00e4lf\u00e4gnad\nsatt Frithiof vintern ut.\n", "Vikingabalk": "Nu han sv\u00e4fvade kring p\u00e5 det \u00f6dsliga haf,\nhan for vida, som jagande falk;\nmen f\u00f6r k\u00e4mpar om bord skref han lagar och r\u00e4tt.\nVill du h\u00f6ra hans vikingabalk?\"Ej m\u00e5 t\u00e4ltas \u00e5 skepp, ej m\u00e5 sofvas i hus:\ninom salsd\u00f6rr blott fiender st\u00e5;\nviking sofve p\u00e5 sk\u00f6ld och med sv\u00e4rdet i hand,\noch till t\u00e4lt har han himlen, den bl\u00e5.Kort \u00e4r hammarens skaft hos den segrande Thor,\nblott en aln l\u00e5ngt \u00e4r sv\u00e4rdet hos Frej.\nDet \u00e4r nog; har du mod, g\u00e5 din fiende n\u00e4r!\noch f\u00f6r kort \u00e4r din klinga d\u00e5 ej.N\u00e4r det stormar med makt, hissa seglen i topp!\ndet \u00e4r lustigt p\u00e5 stormande haf:\nl\u00e5t det g\u00e5, l\u00e5t det g\u00e5! den som stryker \u00e4r feg;\nf\u00f6rr'n du stryker, g\u00e5 hellre i qvaf!M\u00f6 \u00e4r fridlyst \u00e5 land, f\u00e5r ej komma om bord;\nvar det Freja, hon sveke dig dock;\nty den gropen p\u00e5 kind \u00e4r den falskaste grop,\noch ett n\u00e4t \u00e4r den flygande lock.Vin \u00e4r Valfaders dryck, och ett rus \u00e4r dig undt,\nom du endast med sansning det b\u00e4r:\nden som raglar \u00e5 land kan st\u00e5 upp, men till Ran,\ntill den s\u00f6fvande, raglar du h\u00e4r.Seglar kr\u00e4mare fram, m\u00e5 du skydda hans skepp,\nmen den svage ej v\u00e4gre dig tull!\nDu \u00e4r kung p\u00e5 din v\u00e5g, han \u00e4r slaf af sin vinst,\noch ditt st\u00e5l \u00e4r s\u00e5 godt som hans gull.Gods m\u00e5 skiftas \u00e5 d\u00e4ck genom t\u00e4rning och lott:\nhur den faller, beklaga ej dig!\nmen sj\u00f6konungen sjelf kastar t\u00e4rningen ej,\nhan beh\u00e5ller blott \u00e4ran f\u00f6r sig.Nu syns vikingaskepp, d\u00e5 \u00e4r \u00e4ntring och strid,\ndet g\u00e5r hett under sk\u00f6ldarna till;\nom du viker ett steg, har du afsked fr\u00e5n oss,\ndet \u00e4r lagen, g\u00f6r se'n som du vill!N\u00e4r du segrat, var n\u00f6jd! den som beder om frid,\nhar ej sv\u00e4rd, \u00e4r din fiende ej;\nb\u00f6n \u00e4r Valhallabarn, h\u00f6r den bleknades r\u00f6st!\nden \u00e4r niding, som ger henne nej.S\u00e5r \u00e4r vikingavinst, och det pryder sin man,\nn\u00e4r p\u00e5 br\u00f6st eller panna det st\u00e5r;\nl\u00e5t det bl\u00f6da, f\u00f6rbind det se'n dygnet \u00e4r om,\nmen ej f\u00f6rr, vill du helsas f\u00f6r v\u00e5r.\" -S\u00e5 han ristade lag, och hans namn med hvar dag\nv\u00e4xte vida p\u00e5 fr\u00e4mmande kust,\noch sin like han fann ej p\u00e5 bl\u00e5nande sj\u00f6,\noch hans k\u00e4mpar de stridde med lust.Men han sjelf satt vid rodret och blickade m\u00f6rk,\nhan s\u00e5g ned i det vaggande bl\u00e5:\n\"Du \u00e4r djup; i ditt djup trifves friden kanske,\nmen hon trifves ej ofvanupp\u00e5.\u00c4r den Hvite mig vred, m\u00e5 han taga sitt sv\u00e4rd,\njag vill falla, om s\u00e5 \u00e4r best\u00e4mdt;\nmen han sitter i skyn, skickar tankarna ned,\nsom f\u00f6rm\u00f6rka mitt sinne alltj\u00e4mt.\" -Dock, n\u00e4r striden \u00e4r n\u00e4r, tar hans sinne sin flygt,\nstiger djerft som den hvilade \u00f6rn,\noch hans panna \u00e4r klar, och hans st\u00e4mma \u00e4r h\u00f6g,\noch som Ljungaren st\u00e5r han i f\u00f6rn.S\u00e5 han sam ifr\u00e5n seger till seger alltj\u00e4mt,\nhan var trygg p\u00e5 den skummande graf,\noch han synte i S\u00f6der b\u00e5d' \u00f6ar och sk\u00e4r,\noch s\u00e5 kom han till Grekelands haf.N\u00e4r han lunderna s\u00e5g, som ur v\u00e5gorna st\u00e5,\nmed de lutande templen uti,\nhvad han t\u00e4nkte vet Freja, och skalden det vet,\nI som \u00e4lsken, I veten det, I! -\"H\u00e4r vi skulle ha bott, h\u00e4r \u00e4r \u00f6, h\u00e4r \u00e4r lund,\nh\u00e4r \u00e4r templet, min fader beskref;\ndet var hit, det var hit jag den \u00e4lskade bj\u00f6d,\nmen den h\u00e5rda i Norden f\u00f6rblef.Bor ej friden i saliga dalarna der,\nbor ej minnet i pelareg\u00e5ng?\noch som \u00e4lskandes hviskning \u00e4r k\u00e4llornas sorl,\noch som bruds\u00e5ng \u00e4r foglarnas s\u00e5ng.Hvar \u00e4r Ingeborg nu? Har hon gl\u00f6mt mig alltre'n\nf\u00f6r gr\u00e5h\u00e5rige, vissnade drott?\nAck! jag kan icke gl\u00f6mma; jag g\u00e5fve mitt lif\nf\u00f6r att se, f\u00f6r att se henne blott.Och tre \u00e5r ha f\u00f6rg\u00e5tt, se'n jag sk\u00e5dat mitt land,\nidrotternas konungasal;\nst\u00e5 de h\u00e4rliga fj\u00e4llen i himlen \u00e4nnu?\n\u00e4r det gr\u00f6nt i min f\u00e4dernedal?P\u00e5 den h\u00f6g, der min fader \u00e4r lagd, har jag satt\nen lind, m\u00e5nn' hon lefver \u00e4nnu?\nOch hvem v\u00e5rdar den sp\u00e4da? Du jord, gif din must,\noch din dagg, o du himmel, gif du!Dock, hvi ligger jag l\u00e4ngre p\u00e5 fr\u00e4mmande v\u00e5g\noch tar skatt och sl\u00e5r menskor i hj\u00e4l?\nJag har \u00e4ra alltnog, och det flammande guld,\ndet lumpna, f\u00f6raktar min sj\u00e4l.Der \u00e4r flagga p\u00e5 mast, och den visar \u00e5t norr,\noch i norr \u00e4r den \u00e4lskade jord;\njag vill f\u00f6lja de himmelska vindarnas g\u00e5ng,\njag vill styra tillbaka mot Nord.\"\n", "Frithiof kommer till kung Ring": "Kung Ring han satt i h\u00f6gh\u00e4nk om julen och drack mj\u00f6d,\nhos honom satt hans drottning s\u00e5 hvit och rosenr\u00f6d\nSom v\u00e5r och h\u00f6st dem b\u00e5da man s\u00e5g bredvid hvarann,\nhon var den friska v\u00e5ren, den kulna h\u00f6st var han.D\u00e5 tr\u00e4dde uti salen en ok\u00e4nd gubbe in,\nfr\u00e5n hufvud och till f\u00f6tter han insvept var i skinn,\nHan hade staf i handen, och lutad s\u00e5gs han g\u00e5,\nmen h\u00f6gre \u00e4n de andra den gamle var \u00e4nd\u00e5.Han satte sig p\u00e5 b\u00e4nken l\u00e4ngst ned vid salens d\u00f6rr;\nder \u00e4r de armas st\u00e4lle \u00e4nnu, som det var f\u00f6rr.\nDe hofm\u00e4n logo sm\u00e4dligt och s\u00e5go till hvarann\noch pekade med fingret p\u00e5 luden bj\u00f6rnskinnsman.D\u00e5 ljungar med tv\u00e5 \u00f6gon den fr\u00e4mmande s\u00e5 hvasst,\nmed ena handen grep han en ungersven i hast,\nhelt varligen han v\u00e4nde den hofman upp och ned;\nd\u00e5 tystnade de andre: vi hade gjort s\u00e5 med.\"Hvad \u00e4r f\u00f6r larm der nere? Hvem bryter kungens frid?\nKom upp till mig, du gamle, och l\u00e5t oss talas vid!\nHvad \u00e4r ditt namn? Hvad vill du. Hvar kommer du ifr\u00e5n?\"\nS\u00e5 talte kungen vredgad till gubben, g\u00f6md i vr\u00e5n.\"Helt mycket sp\u00f6r du, konung, men jag dig svara vill.\nMitt namn ger jag dig icke, det h\u00f6r mig ensam till.\nI \u00c5nger \u00e4r jag uppf\u00f6dd, min arfg\u00e5rd heter Brist,\nhit kom jag ifr\u00e5n Ulfven, hos honom l\u00e5g jag sist.Jag red i forna dagar s\u00e5 glad p\u00e5 drakens rygg,\nhan hade starka vingar och fl\u00f6g s\u00e5 glad och trygg;\nnu ligger han f\u00f6rlamad och frusen j\u00e4mte land,\nsjelf \u00e4r jag gammal vorden och br\u00e4nner salt vid strand.Jag kom att se din vishet, i landet vida spord,\nd\u00e5 m\u00f6tte man med h\u00e5n mig, f\u00f6r h\u00e5n \u00e4r jag ej gjord;\njag tog en narr f\u00f6r br\u00f6stet och v\u00e4nde honom kring,\ndock steg han upp helt oskadd, f\u00f6rl\u00e5t mig det, kung Ring!\" -\"Ej illa\", sade kungen, \"du l\u00e4gger dina ord;\nde gamle b\u00f6r man \u00e4ra, kom, s\u00e4tt dig vid mitt bord!\nL\u00e5t din f\u00f6rkl\u00e4dning falla, l\u00e5t se dig som du \u00e4r!\nf\u00f6rkl\u00e4dd trifs gl\u00e4djen icke, jag vill ha gl\u00e4dje h\u00e4r.\" -Och nu fr\u00e5n g\u00e4stens hufvud f\u00f6ll luden bj\u00f6rnhud ner:\ni st\u00e4llet f\u00f6r den gamle en hvar en yngling ser.\nIfr\u00e5n den h\u00f6ga pannan kring skullran bred och full\nde ljusa lockar fl\u00f6to liksom ett svall af gull.Och pr\u00e4ktig stod han f\u00f6r dem i sammetsmantel bl\u00e5,\ni handsbredt silfverb\u00e4lte med skogens djur upp\u00e5.\nI drifvet arbet alla den konstn\u00e4r bragt dem an,\noch rundt kring hjeltens midja de jagade hvarann.Och ringens gyllne smycke kring armen satt s\u00e5 rikt,\nvid sidan hang hans slagsv\u00e4rd, en stannad ljungeld likt.\nDen lugna hjelteblicken kring sal och g\u00e4ster for:\nsk\u00f6n stod han der som Balder och h\u00f6g som Asa-Thor.Den h\u00e4pna drottnings kinder de skifta f\u00e4rg s\u00e5 sn\u00e4llt,\nsom r\u00f6da norrsken m\u00e5la de sn\u00f6bet\u00e4ckta f\u00e4lt:\nsom tvenne vattenliljor inunder stormens larm\nst\u00e5 gungande p\u00e5 v\u00e5gen, s\u00e5 h\u00e4fdes hennes barm.Nu bl\u00e5ste lur i salen, och tyst blef \u00f6fverallt,\nty nu var l\u00f6ftets timma och in bars Frejers galt,\nmed kransar omkring bogen och \u00e4pple uti mund,\noch fyra kn\u00e4n han b\u00f6jde p\u00e5 silfverfatets rund.Och konung Ring sig reste i sina lockar gr\u00e5,\nhan r\u00f6rde galtens panna och gjorde l\u00f6ftet s\u00e5:\n\"Jag sv\u00e4r att Frithiof vinna, fast\u00e4n en k\u00e4mpe stor;\ns\u00e5 hjelpe Frej och Oden, derhos den starke Thor!\"Med trotsigt l\u00f6je reste sig fr\u00e4mlingen s\u00e5 h\u00f6g,\nen blixt af hjeltevrede hans anlet \u00f6fverfl\u00f6g;\nhan slog sitt sv\u00e4rd i bordet, s\u00e5 det i salen klang,\noch upp fr\u00e5n ekeb\u00e4nken hvar enda k\u00e4mpe sprang.\"Och h\u00f6r du nu, herr konung, mitt l\u00f6fte \u00e4fvenv\u00e4l:\nung Frithiof \u00e4r min fr\u00e4nde, jag k\u00e4nner honom v\u00e4l.\nJag sv\u00e4r att Frithiof skydda, och var det mot en verld;\ns\u00e5 hjelpe mig min norna, derhos mitt goda sv\u00e4rd!\"Men kungen log och sade: \"Helt dristigt \u00e4r ditt tal,\ndock, orden \u00e4ro fria i nordisk kungasal.\nFyll honom hornet, drottning, med vin som du har b\u00e4st!\nDen fr\u00e4mling, vill jag hoppas, i vinter \u00e4r v\u00e5r g\u00e4st.\"Och drottningen tog hornet, som framf\u00f6r henne stod,\naf urens panna brutet, en kostelig klenod,\np\u00e5 blanka silfverf\u00f6tter, med m\u00e5ngen gyllne ring,\nmed forntids bilder sirad och runeskrift omkring.Med nederslagna \u00f6gon hon r\u00e4ckte hornet d\u00e5,\nmen darrande var handen, och vin blef spildt derp\u00e5.\nSom aftonrodna'ns purpur p\u00e5 liljorna ibland,\nde dunkla droppar brunno p\u00e5 hennes hvita hand.Och glad tog g\u00e4sten hornet utaf den \u00e4dla fru;\nej tvenne m\u00e4n det t\u00f6mde, som m\u00e4nner \u00e4ro nu;\nmen l\u00e4tt och utan tvekan, den drottning till behag,\nden v\u00e4ldige det t\u00f6mde ute ett andedrag.Och skalden tog sin harpa, han satt vid kungens bord,\noch sj\u00f6ng ett hjertligt qv\u00e4de om k\u00e4rleken i Nord,\nom Hagbart och sk\u00f6n Signe, och vid hans djupa r\u00f6st\nde h\u00e5rda hjertan sm\u00e4lte i st\u00e5lbekl\u00e4dda br\u00f6st.Han sj\u00f6ng om Valhalls salar och om Einheriers l\u00f6n,\nom tappre f\u00e4ders bragder p\u00e5 f\u00e4ltet och p\u00e5 sj\u00f6n.\nD\u00e5 grep hvar hand \u00e5t sv\u00e4rdet, d\u00e5 flammade hvar blick,\noch flitigt omkring laget det djupa hornet gick.Helt skarpt blef der nu drucket allt i det kungahus,\nhvar enda k\u00e4mpe tog sig ett \u00e5rligt julerus,\ngick sedan bort att sofva f\u00f6rutan harm och sorg,\nmen konung Ring den gamle sof hos sk\u00f6n Ingeborg.\n", "Isfarten": "Kung Ring med sin drottning till g\u00e4stabud far,\np\u00e5 sj\u00f6n st\u00e5r isen s\u00e5 spegelklar.\"Far ej \u00f6fver isen\", den fr\u00e4mling sad':\n\"han brister, f\u00f6r djupt \u00e4r det kalla bad.\" -\"Kung drunknar icke s\u00e5 l\u00e4tt\", sad' Ring,\n\"den, som \u00e4r r\u00e4dd, kan g\u00e5 sj\u00f6n omkring.\"Den fr\u00e4mling blickar s\u00e5 m\u00f6rk med hot,\nhan sp\u00e4nner st\u00e5lsko i hast p\u00e5 fot.Sl\u00e4dtrafvarn s\u00e4tter med makt \u00e5stad,\nhan frustar l\u00e5gor, han \u00e4r s\u00e5 glad.\"Str\u00e4ck ut\", skrek kungen, \"min trafvare god,\nl\u00e5t se, om du \u00e4r af Sleipners blod!\"Det g\u00e5r, som stormen g\u00e5r \u00f6fver sj\u00f6n,\nden gamle ej aktar sin drottnings b\u00f6n.Men st\u00e5lskodd k\u00e4mpe st\u00e5r heller ej still,\nhan far dem f\u00f6rbi, s\u00e5 snart han vill.Han ritar m\u00e5ng' runa i isens famn,\nsk\u00f6n Ingeborg \u00e5ker \u00f6fver sitt namn.S\u00e5 ila de fram p\u00e5 den glatta ban,\nmen under dem lurar den falska Ran.Hon st\u00f6ter ett h\u00e5l i sitt silfvertak,\noch sl\u00e4den ligger i \u00f6ppen vak.Sk\u00f6n Ingeborg vardt s\u00e5 blek p\u00e5 kind,\nd\u00e5 kommer den g\u00e4st som en hvirfvelvind.Han borrar sin st\u00e5lsko i isen fast\noch griper i g\u00e5ngarns man med hast.D\u00e5 sv\u00e4nger han l\u00e4tt med ett enda hopp\nb\u00e5d' h\u00e4st och sl\u00e4de p\u00e5 isen opp.\"Det tag vill jag prisa\", sad' kungen fort,\n\"ej Frithiof den starke det b\u00e4ttre gjort.\"S\u00e5 v\u00e4nde de \u00e5ter till kungsg\u00e5rd om;\nden fr\u00e4mmande blef der, tills v\u00e5ren kom.\n", "Frithiofs frestelse": "V\u00e5ren kommer: fogeln qvittrar, skogen l\u00f6fvas, solen ler,\noch de l\u00f6sta floder dansa sjungande mot hafvet ner.\nGl\u00f6dande som Frejas kinder tittar rosen ur sin knopp,\noch i menskans hjerta vakna lefnadslust och mod och hopp.D\u00e5 vill gamle kungen jaga, drottningen skall med p\u00e5 jagt,\noch det hela hof f\u00f6rsamlas, vimlande i brokig prakt.\nB\u00e5gar klinga, koger skramla, hingstar skrapa mark med hof,\noch med kappor \u00f6fver \u00f6gat skrika falkarna p\u00e5 rof.Se, der kommer jagtens drottning! Arme Frithiof, se ej dit!\nSom en stjerna p\u00e5 en v\u00e5rsky sitter hon p\u00e5 g\u00e5ngarn hvit,\nh\u00e4lften Freja, h\u00e4lften Rota, sk\u00f6nare \u00e4n b\u00e4gge tv\u00e5,\noch fr\u00e5n l\u00e4tta purpurhatten vaja h\u00f6gt de fj\u00e4drar bl\u00e5.Se ej p\u00e5 de \u00f6gons himmel, se ej p\u00e5 de lockars gull!\nAkta dig, det lif \u00e4r smidigt, akta dig, den barm \u00e4r full!\nBlicka ej p\u00e5 ros och lilja, skiftande p\u00e5 hennes kind,\nh\u00f6r ej p\u00e5 den k\u00e4ra st\u00e4mman, susande som v\u00e5rens vind!Nu \u00e4r j\u00e4garskaran f\u00e4rdig. Hejsan, \u00f6fver berg och dal!\nHornet smattrar, falken stiger lodr\u00e4tt emot Odens sal.\nSkogens \u00e5bor fly med \u00e5ngest, s\u00f6ka sina kulors hem,\nmen med spjutet str\u00e4ckt framf\u00f6r sig \u00e4r valkyrian efter dem.Gamle kungen kan ej f\u00f6lja jagten som hon flyger fram,\nensam vid hans sida rider Frithiof, tyst och allvarsam.\nM\u00f6rka, vemodsfulla tankar v\u00e4xa i hans qvalda br\u00f6st,\noch hvart helst han \u00e4n sig v\u00e4nder, h\u00f6r han deras klagor\u00f6st.\"O! hvi \u00f6fvergaf jag hafvet, f\u00f6r min egen fara blind!\nSorgen trifs ej r\u00e4tt p\u00e5 v\u00e5gen, bl\u00e5ser bort med himlens vind.\nGrubblar viking, kommer faran, bjuder honom opp till dans,\noch de m\u00f6rka tankar vika, bl\u00e4ndade af vapnens glans.Men h\u00e4r \u00e4r det annorlunda: outs\u00e4glig l\u00e4ngtan sl\u00e5r\nsina vingar kring min panna, som en dr\u00f6mmande jag g\u00e5r,\nkan ej gl\u00f6mma Balders hage, kan ej gl\u00f6mma eden \u00e4n,\nsom hon svor, - hon br\u00f6t den icke, grymma gudar br\u00f6to den.Ty de hata menskors \u00e4tter, sk\u00e5da deras fr\u00f6jd med harm,\noch min rosenknopp de togo, satte den i vinterns barm.\nHvad skall vintern v\u00e4l med rosen? Han f\u00f6rst\u00e5r ej hennes pris,\nmen hans kalla ande kl\u00e4der knopp och blad och stjelk med is.\"S\u00e5 han klagade. D\u00e5 kommo de uti en enslig dal,\ndyster, hoptr\u00e4ngd mellan bergen, \u00f6fverskyggd af bj\u00f6rk och al.\nDer steg kungen af och sade: \"Se, hur sk\u00f6n, hur sval den lund!\njag \u00e4r tr\u00f6tt, kom, l\u00e5t oss hvila! jag vill slumra h\u00e4r en stund.\" -\"Icke m\u00e5 du sofva, konung, kall \u00e4r marken h\u00e4r och h\u00e5rd,\ntung blir s\u00f6mnen, upp! jag f\u00f6r dig snart tillbaka till din g\u00e5rd.\" -\n\"S\u00f6mnen, som de andra gudar, kommer n\u00e4r vi minst det tro\",\nsade gubben, \"unnar g\u00e4sten ej sin v\u00e4rd en timmas ro?\"D\u00e5 tog Frithiof af sin mantel, bredde den p\u00e5 marken h\u00e4n,\noch den gamle kungen lade tryggt sitt hufvud p\u00e5 hans kn\u00e4n,\nsomnade s\u00e5 lugnt som hjelten somnar efter stridens larm\np\u00e5 sin sk\u00f6ld, s\u00e5 lugnt som barnet somnar p\u00e5 sin moders arm.Som han slumrar, h\u00f6r! d\u00e5 sjunger kolsvart fogel ifr\u00e5n qvist:\n\"Skynda, Frithiof, dr\u00e4p den gamle, sluta p\u00e5 en g\u00e5ng er tvist!\nTag hans drottning! dig tillh\u00f6r hon, dig har hon som brudgum kysst,\nintet menskligt \u00f6ga ser dig, och den djupa graf \u00e4r tyst.\" -Frithiof lyssnar; h\u00f6r! d\u00e5 sjunger sn\u00f6hvit fogel ifr\u00e5n qvist:\n\"Ser dig intet menskligt \u00f6ga, Odens \u00f6ga ser dig visst.\nNiding, vill du m\u00f6rda s\u00f6mnen? vill du v\u00e4rnl\u00f6s gubbe sl\u00e5?\nHvad du vinner, hjelterykte vinner du dock ej derp\u00e5.\" -S\u00e5 de b\u00e4gge foglar sj\u00f6ngo; men sitt slagsv\u00e4rd Frithiof tog,\nsl\u00e4ngde det med fasa fr\u00e5n sig fj\u00e4rran i den m\u00f6rka skog.\nKolsvart fogel flyr till Nastrand, men p\u00e5 l\u00e4tta vingars par\nsom en harpoton den andra klingande mot solen far.Strax \u00e4r gamle kungen vaken. \"Mycket var den s\u00f6mn mig v\u00e4rd,\nljufligt sofver man i skuggan, skyddad af den tappres sv\u00e4rd.\nDock, hvar \u00e4r ditt sv\u00e4rd, o fr\u00e4mling? blixtens broder, hvar \u00e4r han?\nhvem har skilt er, I som aldrig skulle skiljas fr\u00e5n hvarann?\" -\"Lika mycket\", Frithiof sade, \"sv\u00e4rd jag finner nog i Nord;\nskarp \u00e4r sv\u00e4rdets tunga, konung, talar icke fridens ord.\nM\u00f6rka andar bo i st\u00e5let, andar ifr\u00e5n Nifelhem,\ns\u00f6mnen \u00e4r ej s\u00e4ker f\u00f6r dem, silfverlockar reta dem.\" -\"Jag har icke sofvit, yngling, jag har blott dig pr\u00f6fvat s\u00e5,\nobepr\u00f6fvad man och klinga litar ej den kloke p\u00e5.\nDu \u00e4r Frithiof, jag har k\u00e4nt dig, allt se'n i min sal du steg,\ngamle Ring har vetat l\u00e4nge, hvad hans kloka g\u00e4st f\u00f6rteg.Hvarf\u00f6r sm\u00f6g du till min boning, djupt f\u00f6rkl\u00e4dd och utan namn;\nHvarf\u00f6r, om ej f\u00f6r att stj\u00e4la bruden ur den gamles famn:\n\u00c4ran, Frithiof, s\u00e4tter sig ej namnl\u00f6s uti g\u00e4stfritt lag,\nblank \u00e4r hennes sk\u00f6ld som solen, \u00f6ppna hennes anletsdrag.Ryktet talte om en Frithiof, menniskors och gudars skr\u00e4ck,\nsk\u00f6ldar kl\u00f6f och tempel br\u00e4nde den f\u00f6rv\u00e5gne lika k\u00e4ck.\nSnart med h\u00e4rsk\u00f6ld, s\u00e5 jag trodde, kommer han emot ditt land,\noch han kom, men h\u00f6ljd i lumpor, med en tiggarstaf i hand.Hvarf\u00f6r sl\u00e5r du ner ditt \u00f6ga? Jag var ocks\u00e5 ung en g\u00e5ng;\nlifvet \u00e4r en strid fr\u00e5n b\u00f6rjan, ungdomen dess berserksg\u00e5ng.\nKl\u00e4mmas skall hon mellan sk\u00f6ldar, tills det vilda mod \u00e4r t\u00f6mdt;\njag har pr\u00f6fvat och f\u00f6rl\u00e5tit, jag har \u00f6mkat och f\u00f6rgl\u00f6mt.Ser du, jag \u00e4r gammal vorden, stiger snart i h\u00f6gen in;\ntag mitt rike d\u00e5, o yngling! tag min drottning, hon \u00e4r din.\nBlif min son till dess och g\u00e4sta i min kungssal som f\u00f6rut!\nsv\u00e4rdl\u00f6s k\u00e4mpe skall mig skydda, och v\u00e5r gamla tvist har slut.\"\"Icke\", svarar Frithiof dyster, \"kom jag som en tjuf till dig;\nville jag din drottning taga, s\u00e4g, hvem skulle hindrat mig?\nMen min brud jag ville sk\u00e5da, en g\u00e5ng, ack! blott en g\u00e5ng \u00e4n.\nO jag d\u00e5re! halfsl\u00e4ckt l\u00e5ga t\u00e4nde jag p\u00e5 nytt igen.I din sal jag dr\u00f6jt f\u00f6r l\u00e4nge, g\u00e4star mer ej der, o kung!\nOf\u00f6rsonta gudars vrede hvilar p\u00e5 mitt hufvud tung.\nBalder med de ljusa lockar, han som har hvar d\u00f6dlig k\u00e4r,\nse, han hatar mig allena, ensamt jag f\u00f6rkastad \u00e4r.Ja, jag stack i brand hans tempel; Varg i veum heter jag;\nn\u00e4r jag n\u00e4mnes, skrika barnen, gl\u00e4djen flyr ur g\u00e4stfritt lag.\nFosterjorden har f\u00f6rkastat en f\u00f6rlorad son med harm,\nfridl\u00f6s \u00e4r jag i min hembygd, fridl\u00f6s i min egen barm.Icke p\u00e5 den gr\u00f6na jorden vill jag s\u00f6ka friden mer,\nmarken br\u00e4nner under foten, tr\u00e4det ingen skugga ger.\nIngeborg har jag f\u00f6rlorat, henne tog den gamle Ring:\nsolen i mitt lif \u00e4r slocknad, bara m\u00f6rker rundt omkring.Derf\u00f6r h\u00e4n till mina v\u00e5gor! Eja, ut, min drake god!\nbada \u00e5ter becksvart bringa lustigt i den salta flod;\nvifta vingarna i molnen, hv\u00e4sande de v\u00e5gor sk\u00e4r,\nflyg s\u00e5 l\u00e5ngt som stjernan leder, som besegrad b\u00f6lja b\u00e4r!L\u00e5t mig h\u00f6ra stormens dunder, l\u00e5t mig h\u00f6ra \u00e5skans r\u00f6st!\nN\u00e4r det d\u00e5nar rundt omkring mig, d\u00e5 \u00e4r lugn i Frithiofs br\u00f6st.\nSk\u00f6ldeklang och pilregn, gubbe! Midt i hafvet slaget st\u00e5r,\noch jag stupar glad och renad till f\u00f6rsonta gudar g\u00e5r.\"\n", "Rings drapa": "Sitter i h\u00f6gen\nh\u00f6g\u00e4ttad h\u00f6fding,\nslagsv\u00e4rd vid sidan,\nsk\u00f6lden p\u00e5 arm.\nG\u00e5ngaren gode\ngn\u00e4ggar der inne,\nskrapar med guldhof\ngrundmurad graf.Nu rider rike\nRing \u00f6fver Bifrost,\nsvigtar f\u00f6r b\u00f6rdan\nb\u00e5giga bron.\nUpp springa Valhalls\nhvalfd\u00f6rrar vida;\nAsarnas h\u00e4nder\nh\u00e4nga i hans.Thor \u00e4r ej hemma,\nh\u00e4rjar i h\u00e4rnad.\nValfader vinkar\nvinb\u00e4garn fram.\nAx fl\u00e4tar Frej kring\nkonungens krona,\nFrigg binder bl\u00e5a\nblommor deri.Brage hin gamle\ngriper i guldstr\u00e4ng,\nstillare susar\ns\u00e5ngen \u00e4n f\u00f6rr.\nLyssnande hvila\nVanadis hvita\nbarmen mot bordet,\nbrinner och h\u00f6r.\"H\u00f6gt sjunga sv\u00e4rden\nst\u00e4ndigt i hjelmar;\nbrusande b\u00f6ljor\nblodas alltj\u00e4mt.\nKraften, de gode\ngudarnas g\u00e5fva,\nbister som berserk\nbiter i sk\u00f6ld.Derf\u00f6r var dyre\ndrotten oss k\u00e4r, som\nstod med sin sk\u00f6ld f\u00f6r\nfredliga f\u00e4lt:\nsansade styrkans\nsk\u00f6naste afbild\nsteg som en offer-\n\u00e5nga \u00e5t skyn.Ord v\u00e4ljer vittra\nValfader, d\u00e5 han\nsitter hos Saga,\nS\u00f6qvab\u00e4cks m\u00f6.\nS\u00e5 klungo kungsord,\nklara som Mimers\nb\u00f6ljor, och derhos\ndjupa som de.Fridsam f\u00f6rlikar\nForsete tvisten,\ndomarn vid Urdas\nv\u00e4llande v\u00e5g.\nS\u00e5 satt \u00e5 domsten\ndyrkade drotten,\nblidkade h\u00e4nder\nblodh\u00e4mnden bj\u00f6d.Karg var ej kungen,\nkring sig han str\u00f6dde\ndv\u00e4rgarnas dag-glans,\ndrakarnas b\u00e4dd.\nG\u00e5fvan gick glad fr\u00e5n\ngifmilda handen,\nl\u00e4tt fr\u00e5n hans l\u00e4ppar\nlidandets tr\u00f6st.V\u00e4lkommen, vise\nValhalla-arfving!\nL\u00e4nge l\u00e4r Norden\nlofva ditt namn.\nBrage dig helsar\nh\u00f6fviskt med horndryck,\nnornornas fridsbud\nnerifr\u00e5n Nord!\"\n", "Konungavalet": "Till tings! Till tings! Budkaflen g\u00e5r\nkring berg och dal.\nKung Ring \u00e4r d\u00f6d: nu f\u00f6rest\u00e5r\nett kungaval.D\u00e5 tager bonden sv\u00e4rd fr\u00e5n v\u00e4gg,\ndet st\u00e5l \u00e4r bl\u00e5tt.\nMed fingret pr\u00f6fvar han dess egg,\nden biter godt.De piltar se med gl\u00e4dje p\u00e5\ndet st\u00e5lbl\u00e5 sken;\nde lyfta sv\u00e4rden tv\u00e5 och tv\u00e5,\nf\u00f6r tungt f\u00f6r en.Men dottern skurar hjelmen ren -\nblank skall han bli -\noch rodnar, n\u00e4r hon sk\u00e5dar se'n\nsin bild deri.Sist tar han sk\u00f6ldens runda v\u00e4rn,\nen sol i blod.\nHell dig, du frie man af jern,\ndu bonde god!All landets \u00e4ra v\u00e4xer ur\nditt fria br\u00f6st.\nI striden \u00e4r du landets mur,\ni frid dess r\u00f6st.S\u00e5 samlas de med sk\u00f6ldegny\noch vapenbrak\np\u00e5 \u00f6ppet ting, ty himlens sky\n\u00e4r deras tak.Men Frithiof st\u00e5r p\u00e5 tingets sten,\nhos honom st\u00e5r\nden kungason, en liten en\nmed guldgult h\u00e5r.D\u00e5 g\u00e5r ett sorl kring bondelag:\n\"F\u00f6r liten \u00e4r\nden kungsson, kan ej skipa lag,\nej leda h\u00e4r.\" -Men Frithiof lyfte pilten ung\np\u00e5 sk\u00f6lden opp:\n\"I nordm\u00e4n, h\u00e4r \u00e4r eder kung\noch landets hopp.Sen h\u00e4r den gamle Odens \u00e4tt\ni bild s\u00e5 sk\u00f6n.\nP\u00e5 sk\u00f6ld han k\u00e4nner sig s\u00e5 l\u00e4tt,\nsom fisk i sj\u00f6n.Jag sv\u00e4r att skydda rike hans\nmed sv\u00e4rd och st\u00e5ng\noch s\u00e4tta faderns gyllne krans\np\u00e5 son en g\u00e5ng.Forsete, Balders h\u00f6ge son,\nhar h\u00f6rt min ed;\noch om jag viker derifr\u00e5n,\nsl\u00e5 han mig ned!\" -Men pilten satt p\u00e5 sk\u00f6lden lyft,\nlik kung \u00e5 stol,\nlik unga \u00f6rnen, som fr\u00e5n klyft\nser opp mot sol.Den v\u00e4ntan blef det unga blod\ntill slut f\u00f6r l\u00e5ng,\noch med ett hopp i mark han stod,\nett kungligt spr\u00e5ng!D\u00e5 ropte b\u00f6ndren h\u00f6gt p\u00e5 ting:\n\"Vi Nordens m\u00e4n,\nvi kore dig, blif lik kung Ring,\nsk\u00f6ldburne sven!Och Frithiof f\u00f6re dina bud,\ntills du blir stor.\nJarl Frithiof, dig ge vi till brud\nhans sk\u00f6na mor.\" -D\u00e5 blickar Frithiof m\u00f6rk: \"I dag\n\u00e4r kungaval,\nmen br\u00f6llop ej; min brud tar jag\naf eget val.Till Balders hage vill jag g\u00e5,\nhar m\u00f6te st\u00e4mt\nmed mina nornor der: de st\u00e5\noch v\u00e4nta j\u00e4mt.Ett ord jag m\u00e5ste tala med\nde sk\u00f6ldem\u00f6r.\nDe bygga under tidens tr\u00e4d,\noch ofvanf\u00f6r.Ljuslockig Balder vredgas \u00e4n,\nden bleke gud.\nHan tog, blott han kan ge igen\nmitt hjertas brud.\" -D\u00e5 helsade han nyvald kung,\np\u00e5 pannan kysst,\noch l\u00e5ngsamt \u00f6fver hedens ljung\nf\u00f6rsvann han tyst.\n"}