Örådet
author: Lycan created_at: '2012-09-13T08:09:00Z' id: Örådet links: category:
- Organisationer i Stora Arkipelagen mention:
- Amanishakheto
- Aymana
- Induna
- Iset Azarmisherah
- Lohemo
- Lubandu
- Mehakele
- 'Oalu''makna'
- Oriton
- Rana
- Revolten på Rana
- Sarathi
- Sinadera
- Sol Samra
- Tainoa title: Örådet
Ända sedan Sarathikonfederationens dagar har det hos övärldens härskare funnits en tanke om en enad arkipelag, ett örike. Delvis inspirerad av legenderna om det gamla riket har man spekulerat kring möjligheten att se alla arkipelagans öar samlade under samma flagga. Det gamla bortriket borträknat så verkar det ha varit Sarathikonfederationen som kom närmast realiserande av sådana planer. Exakt hur nära Sarathis urgamla härskare kom med sitt projekt öarna förblir dock okänt. Azarmisherah splittrade konfederationen, dödade dess härskare och utropade sig själv till kejsare över ungefär halva arkipelagen. All annan information om Sarahti är som bäst knapphändig.
Under Isets dagar var tanken på ett öråd främmande. De olika stater som då slogs om herraväldet i arkipelagen hade fullt med sina krig och konflikter.
När tainoa fick allt mer makt och inflytande och erövrade Oriton och Lohemo (som dittills varit under lubandisk kontroll) återupplivades dock tanken på en enad arkipelag. Tainoa dammade av Sarathis gamla rådsal i Sol Samra och instiftade systemet med izinduna, röstberättigade ledamoter i ett råd med beslutanderätt över arkipelagen. Under tainoas välde utsågs izinduna av tainoas kung (även om titeln blev ärftlig mot slutet av tainoas storhetstid), och hade förutom rösträtt i örådet ett politiskt ansvar för det område de företrädde. Taino, som förvisso var den dominanta makten i arkipelagen i ungefär tusen år, lyckades emellertid aldrig besegra Isets Lubandu och härskade som bäst över en splittrad övärld.
Om tainos visioner om en enad arkipelag skulle visa sig genomförbara får vi aldrig veta. Innan tainoa fått möjligheten att besegra Iset och ta makten över arkipelagen anlände phunguwe, något som blev början på slutet för tainoa. Deras kultur fick ge vika för phunguwerna.
Phunguwe raserade emellertid inte allt det som tainoa byggt upp, utan såg värdet av de byråkratiska institutioner och politiska system som gjort tainoas rike så välfungerande. Vid det laget hade dessutom tainoa och phunguwe existerat parallellt i övärlden i många generationer, och det finns många lämningar som tyder på att delar av deras kultur redan i stor utsträckning börjat smälta ihop.
Fundamenten till tainoas öråd, i sin tur en arvtagarinstans till Sarathis Oalu'makna, var en av de inrättningar som i viss mån överlevde tainoa och plockades upp av phunguwe. Inkorporerandet av örådet i phunguwes stat skulle dock visa sig vara en mycket besvärlig process, som mycket väl kan ha bidragit till phunguwes slutgiltiga kollaps. Tainoas hövdingar hade nämligen i stor utsträckning låtit sina territorier förbli nominellt självbestämmande och band gärna lokala härskare till sig genom att släppa in dem i örådet. Phungewes konsuler stod splittrade inför frågan. En grupp ville fortsätta på tainoas linje för att skapa ett mer hållbart diplomatiskt läge i arkipelagen, deras motståndare menade å sin sida att tainoa haft sekler på sig att bygga upp en populäritet på öarna, och den enda möjliga lösningen var att tillsätta alla stolar i örådet med phunguweädlingar.
De sistnämnda, de så kallade absolutisterna (syftandes på ett absolut maktutövande av phunguwe över arkipelagen) vann i slutändan mest stöd för sina idéer, och örådet, även om det på det strukturellt var snarlikt tainoas öråd, byttes helt ut mot phunguwiska ädlingar, som delade upp de olika administrativa regionerna i arkipelagen mellan sig.
Implementerandet av phunguwes totalitära öråd fungerade sämre än förväntat, men skapade inte heller en så stor katastrof som absolutisternas motståndare varnat för. Arkipelagens befolkning var krigstrött och fattig, och på många håll var man beredda att acceptera phunguwes överhet i utbyte mot trygghet och stabilitet. Då phunguwe, genom sina hemland i Forion, hade råd att muta lokalbefolkningarna med förnödenheter lyckades man hålla makten i arkipelagen relativt väl i någon generation. På många håll ses exempelvis fortfarande drottning Aymanas regeringstid som en gyllene ålder, som kännetecknas av uppbyggnad och välgång.
Framåt 6600 ark började dock phunguwes grepp om arkipelagen att släppa. Det var en nedåtgående rörelse som inleddes med flera år av torka och missväxt i Forion proper. Hårdare krav kom då från den kejserliga administrationen i Mehakele på administrationen i arkipelagen att skeppa hem resurser till Forion. Detta sammanföll med politiska problem i arkipelagens, då man efter Drottning Amanishakhetos tragiska bortgång på grund av meningsskiljaktigheter i örådet inte tillsatt någon ny regent. Det försvagade örådet fann då inte någon annan lösning än att gå administrationen i Mehakele till viljes och inledde en direkt rovdrift på arkipelagens resurser.
Missnöje och upprorsstämning spreds i arkipelagen, men phunguwes kejserliga administration var desperat och lyssnade inte på örådets varningar. Revolten på Rana var den första riktiga allvarliga konsekvensen av phunguwes kollapsande statsapparat, och även om man lyckades slå ner upproret följde snart fler. Phunguwes flotta var snart tänjd bortom bristningens gränser, officerare började desertera, flera av konsulerna i örådet övergav det sjunkande skeppet och allierade sig med lokalbefolkningen på öarna, som man kände mycket starkare band till än den avlägsna administrationen på andra sidan havet.
Phunguwes besittningar i arkipelagen kunde nu längre inte existera som stat. De som var lojala till administrationen i Mehakele hade redan flytt övärlden och resten assimilerades fort i den serie statsbildningar som fort uppstod i maktvakuumet Phunguwe lämnade; Rana, Oriton och Sinadera för att nämna ett fåtal.
Arkipelagen gick nu in i ett långt stadium av splittring och anarki. Örådet hade i slutändan visat sig totalt maktlös, och det skulle dröja länge innan någon återigen började formulera planer på en enad övärld.
Faktum är att kommunikationen mellan de olika småstaterna i övärlden skulle ligga på ett absolut minimum tills dess att en fiende på nytt enade dem. Den här gången var det det ebhronitiska invasionskrig som brukar benämnas Tarasharkriget som ånyo skapade incitament för övärldens invånare att lägga sina interna stridigheter åt sidan åt slåss tillsammans mot en yttre fiende.
- Efter Tarasharkriget grundas en föregångare till det moderna örådet
- Under korsarkrigen får denna föregångare mer legitimitet och inflytande
- När Fraktionen så bildas finns redan ett aktivt samarbetsorgan, som dock varit relativt passivt i flera hunda år
- Hjaon lyckades sedermera använda den existerande örådet och genom att knyta det till Fraktionen göra rörelsen kraftfullare och användbarare