Grangodíl
author: Ymir created_at: '2011-02-26T03:57:05Z' id: Grangodíl links: category:
- Svärd mention:
- Kumbanigash occurrence:
- Grangodil_kum.jpg title: Grangodíl
Innan Kumbanigash, Kahars häxkonung, till sist övergav sitt rike slöt han ett förbund med Hästtämjarna, en av rikets krigarstammar, som svor att i hans frånvaro vakta hans mästare Taethavris viloplats. De höll sitt löfte medan raunfurstarnas horder vällde in från nordöst och in i de dagar då det mäktiga Colonans västliga arm sträckte sig ända till Khirat. Medan Kahars forna häxkonung drog sig undan världen i årtusenden var Hästtämjarnas ättlingar trogna sina förfäders ed, tills deras folk hade förändrats så mycket att Taethavris och Kumbanigash den Svarte blott var avlägsna myter.
Så kom det sig att Kumbanigash kände att tiden för hans mästares återuppvaknande drog allt närmare, och han vaknade ur tusenårig sömn och dvaldes länge i trakterna kring Adarl, där han åter tog kontakt med Hästtämjarna. För dem blev han en rådgivare, och ett orakel, med blandade sig sällan i deras göromål, försjunken i sina egna förehavanden. Århundraden senare, emellertid, var traktens folk försvagade och utarmade efter Det andra tirakkriget, där det närbelägna Krolim-renk-Samar ödelagts, och det var då som Drunoks konung, Uruvid II av Durum, sökte expandera sitt rike norrut från Thara-Tiannen. Hans här erövrade stora delar av eyrentigrinnornas land och rörde sig hastigt norrut mot Hästtämjarna, som bad Kumbanigash om hjälp.
Hästtämjarnas ättlingar var inga dåliga krigare, tvärtom, men de var ändå underlägsna drunokierna, och de splittrade västraunerna förhindrade att komma till sina bröders undsättning. Kumbanigash var tvungen att hedra sitt forntida förbund, medveten om att han skulle behöva sina raunländska bundsförvanter i eonens annalkande slutskede. Så Häxmästaren visade åter en gång prov på sina krafter, och åkallade en väldig hord av vandöda från Khirats svarta skog. Hans tid som konung var sedan länge förbi, och han hade lämnat sitt konungasvärd Ihl-Urad i en försluten krypta, men han var fortfarande en drakväktare, och en av de största nekromantiker som levat. Under hans ledning besegrades drunokierna snart vid Raunflodens nordligaste utlöpare, och Uruvid II fick sitt banesår av en raunländsk bågpil. Drunokierna fick hastigt ge upp allt erövrat land och dra sig tillbaka till gränsen.
Drunok fick snart en ny konung, Leovid I, som upprätthöll en bräcklig fred med de nordvästliga stammar som kostat hans far livet. Hans bror, prins Vigrid, var inte lika förlåtande och ledde sina soldater i jakt på de vandöda som fortfarande hemsökte de norra gränstrakterna, tills han slutligen fann en besjälad vandöd som kunde tvingas att avslöja sin skapares vistelseort. Den unge prinsen hade fru och barn, och allt att leva för, men var av lojalitet och kärlek tvungen att försöka hämnas sin far, och tog bara ett fåtal följeslagare med sig när han red åstad för att utmana Kumbanigash den Svarte.
Men hämnarens antågande undgick inte Kumbanigashs tjänare, och Häxmästaren väntade ensam vid Udoraths ruiner, förvissad om att detta var en strid där han återigen skulle segra. Vad var väl en knappt trettio år gammal prins mot en som tillbringat årtusenden på Mundana? Ynglingen som snart stod framför honom vägrade dock lyssna på Kumbanigashs kryptiska tal om att han gjort vad han var tvungen att göra, och att han handlat med världens bästa i åtanke. Häxmästaren försökte övertala Vigrid att resa hem, försökte skrämma honom att ge sig av, men prinsen fortsatte att kräva en duell, och hans beslutsamhets låga brann så starkt att tillochmed Kumbanigash imponerades. Sällan hade någon så modigt stått emot honom och hans hotfulla uppenbarelse. Vigrid fick sin duell till sist, när Häxmästaren inte såg någon annan råd än att helt enkelt skada honom och låta honom lomma iväg med svansen mellan benen. Men Kumbanigash själv var alltför van att begagna sig av sin mäktiga magi
- i en renhårig duell var han, all sin ålderdom och styrka till trots, tämligen ringrostig, vilket han bittert fick erfara. I Vigrid fick han en motståndare han inte mött sedan forna dagar - en som skickligt undvek hans väldiga stridsgissel och cirklade runt honom likt ett rovdjur i försök att hitta blottor i Häxmästarens påstått oförstörbara rustning. Så stred de länge, ända tills prinsens svärd, Grangodíl, trängde in genom ögonspringan i Kumbanigashs hjälm och in i huvudet.
Men Kumbanigash kunde inte låta sig besegras, och det krävdes mer än dödligas hjältedåd för att utsläcka hans livslåga. Han föll till marken, förblindad och sårad, och med all rätt hade han förlorat, men prinsen var ute efter hans liv, och slet Grangodíl ur hans kranium för att utdela ett nytt hugg mot sin fiende. Då vävde Kumbanigash en besvärjelse, mot tvekampens alla oskrivna lagar, och slog Vigrid med förlamande kyla. Prinsen stapplade bakåt med en kall hand kring sitt hjärta, och Kumbanigash reste sig upp, höjde Zhat-kur-thorakh och krossade Vigrid, som föll död till marken. Prinsens lamslagna följeslagare förde prinsens kropp hem, men Kumbanigash tog Grangodíl och bar det hädanefter alltid vid sin sida som ett minne - minnet av Vigrid, och som en påminnelse till sig själv om att aldrig mer försumma sin skicklighet med vapen, och aldrig mer underskatta en fiende. Häxmästaren hade begått oräkenliga långt grymmare dåd, men det som hänt var ändock en skamfläck på hans heder. Han levde för ett högre syfte, och kunde inte låta någon komma i hans väg, men aldrig mera ville han så nesligt tvingas ända en hjältes liv. Aldrig mera.
"Grangodíl" består av två gamla ord med lite oklar betydelse. "Gran" betyder stål eller järn, medan "godíl" anspelar på fasa och skräck - det kan vara namnet på någon slags forntidsbest. Svärdet var således med stor sannolikhet betydligt äldre än Vigrid, men exakt hur gammalt det var eller vem som smidde det vet man inte. Det är ett långt och smäckert men tämligen tungt slagsvärd med hög kvalitet på stålet, men efter alla dessa år kan man skönja en del hack och repor som Kumbanigash uppenbarligen inte låtit laga. Han har styrka nog att svinga Grangodíl i en hand, och som sidovapen till hans uråldriga stridsgissel har det tagit många liv sedan det lyftes ur prins Vigrids händer för mer än fem sekler sedan.
+--------+---------+--------+--------+--------+--------+--------+--------+--------+--------+--------+ | Svärd | Hu | Kro | Stic | STYK | Fattn | BRYT | SI | Längd | Vikt | Pris | | | ggskada | sskada | kskada | | | | | | | | +:=======+=========+========+========+========+========+========+========+========+========+========+ | Gra | H+ | K+3 | S+O | 10 | 2H | 18 | 3/4 | 130 cm | 1,9 kg | - | | ngodíl | Ob3T6+2 | | b1T6+3 | | | | | | | | +--------+---------+--------+--------+--------+--------+--------+--------+--------+--------+--------+