-
Notifications
You must be signed in to change notification settings - Fork 0
Vestaler
author: Ymir created_at: '2014-06-11T23:40:25Z' id: Vestaler links: category:
- Eldfängda
- Elementarväsen
- Magiska varelser
- Primalväsen mention:
- Adaluth
- Arbitor
- 'Barhâ''a'
- Belorius
- Coloniska
- Damoklenes hallar
- Den himmelska elden
- Den tusenögde
- Edil
- Empyreus
- Empyréen
- Erebotropi
- Fornzhaniska
- Kvestorer
- Liktor
- Lingua Ignota
- Rarûn
- Salamandrar
- Underjorden
- Urskuggor title: Vestaler
Vestaler är gåtfulla primalväsen som tar sig formen av unga människokvinnor, späda och feminina med drag som tenderar att matcha den lokala människokulturens. De bär ofta en krans av märkliga, vita blommor över en ansiktsslöja, och klär sig i anspråkslösa, luftiga draperingar. Deras hud kan gå i allt från naturliga toner till svagt gråblå; somliga är olivhyade eller rentav kolsvarta, men de flesta tycks närmast blekvita, med svart eller kritvitt hår i arkaiska frisyrer. De hade lätt kunnat tas för människor om det inte vore för ljusskenet som tycks flamma i deras inre, och lyser ur deras mun och ögon. Hos somliga vestaler tycks huden tunn och porös, som om den är på väg att spricka upp och släppa ut den eld som förtärt deras innanmäte. Ingen åskådare har kunnat beskriva färgen på vestalernas inre eld; det tycks som att den antingen ständigt skiftar, eller är i en nyans inte menad för dödliga ögon.
Enligt mûhadinsk mytologi var vestalerna ursprungligen eldsdemoner som tyglades av Mhîm och sattes att vakta Den himmelska elden i livet mellan liven, medan Samoritroende menar att de representerar en lägre rang av änglar, under Ärkeänglarna, Nådseraferna och Dödsseraferna. Mer magiteoretiska förklaringar gör gällande att vestalerna är besjälade eldelementarer med en mystisk koppling till ataxatropi, men oenigheten är stor om detta isåfall gör dem till primalväsen eller elementarväsen. Dvärgiska lärde har argumenterat för att vestalernas spektakulära egenskaper kommer sig av att de är Salamandrar som kommit att kopplas till kaosandar, och därmed fått en unik och dubbel natur. Mûhadinerna invänder starkt emellertid, insisterande på att vestalerna inte har något att göra med vanlig, mundan eld, utan att deras ataxatropiska natur är en direkt konsekvens av kopplingen till Den himmelska elden, som är källan till all kreativitet, spontanitet och slump. Vestalerna fyller därför en fundamental roll som en slags demoniska musor, med ett neutralt och nyckfullt förhållningssätt till skapelsen; de går fram i världen med en lekfullhet och passion som bara hålls i schack av Mhîm. Det ringa antal vestaler som tycks existera bekymrar de mûhadinska magiker som engagerat sig i detta esoteriska ämne - givet att de representerar Den himmelska elden, Skapelsens urkälla; vad händer om de alla utplånas?
Vestaler tycks förekomma både i Underjorden och Damoklenes hallar, men tros höra hemma på andeplanet. Det är mycket oklart vilken funktion de egentligen fyller i världen, men det verkar sannolikt att de är eldandar i någon form som på okänt vis kopplats till primalkrafterna och ascenderat till ett högre syfte. Vestaler har ibland verkat tjäna som vägvisare eller ledsagare åt dödliga som färdats mellan Mundanas olika plan, men det är oklart om vestalerna vid dessa tillfällen agerat på eget initiativ eller på order av någon högre ordning. Oftast uppträder vestaler som entourage åt en Edil, för vilken de tycks vara någon form av tjänarinnor, rådgivare och musor. Det är möjligt att de genom Den himmelska elden eller Empyreus kan motta järtecken eller instruktioner från högre krafter, och därigenom hjälper edilerna och deras kohorter att fullfölja sina uppdrag i världen. Den kontroversielle Tarkasmunken Belorius mötte år 2938 en vestal som kallade sig Aemilia, och som skall ha sagt till honom att det fanns sex gånger sex vestaler i världen, varav tolv var borta. Hon antydde vidare någon sorts schism mellan vestaler som tjänade edilerna och en annan gruppering som hon själv tillhörde. Belorius tycks ha haft ett rikt och långt utbyte med Aemilia, men vidhåller att hon inte var någon välsignad varelse, utan en ohelig demon av eld och lusta, underkastad Den tusenögde i väster.
Somliga vestaler tycks lekfulla, eldfängda och nyckfulla, andra eftertänksamma, belevrade och väna. De är alla kapabla till grymhet, men vissa verkar finna nöje i det medan andra ser det som en sista utväg. En del vestaler är mycket aggressiva i strid, men många föredrar att hålla sig i bakgrunden bakom starkare kämpar om möjligt, och använda sin magi. Vestaler är inte lika kalla och världsfrånvända som edilerna de ofta åtföljer, långt ifrån - alla vestaler är känslosamma varelser, drivna av passioner som flammar likt eldarna i deras inre. Detta gör dem på många vis bättre lämpade än edilerna att kommunicera med dödliga väsen, men det har hänt att bångstyriga vestaler ödelagt en edils alla planer. Särskilt svårt har vestaler att hålla sig borta från eldar och passionerade individer - de tycks ha en drift att bränna och förstöra, manipulera och förleda, egga och inspirera, som endast med möda hålls i schack. Vestaler är inga bra ledare, men utmärkta mellanhänder och följare när man väl vunnit deras respekt, och de besitter inte sällan märkliga insikter som kontrasterar skarpt mot deras temperament i övrigt.
Magiker i Mundana har generellt ingen aning om vestaler är psyko-, daimo- eller teotropiska väsen, och därmed hur man borde gå till väga för att åkalla dem. En Thakalatribunal i Adaluth försökte för mer än tusen år sedan utröna en tillfångatagen vestals Sanna Namn, men liktorer hann ingripa och undsätta henne innan så kunde ske, under stor blodspillan. Zhaniska mystiker menar att de har en metod för att lokalisera vestaler genom att på andeplanet söka efter fragment av Den himmelska elden, men om så verkligen är fallet delar de, sin vana trogen, ogärna med sig av hemligheten.
Ironiskt nog har Sungmagikern sedan länge känt till en grupp andar kallade "Madja" som kan åkallas med effekterna "Disharmoni" och "Empyreus" i kombination med "Nedkalla", men att dessa väsen är just vestaler har gått alla förbi. Enligt Sungs lära är madja prästinnorna i ett folk sprunget ur lågornas toppar som bebor Ressiöknens skuggland, dit de drog sig tillbaka efter att människorna tog över den dödliga världen. Vestalerna, enligt denna lära, är kopplade till shang shendo, sambandens aspekt, och deras primära funktion är att upprätthålla bandet mellan de dödligas värld och skuggvärlden, och i förlängningen de andra planen, så att världarna inte glider isär för gott och hela magiflödet havererar. Munkarna har ett djupt resonemang angående exakt hur detta upprätthållande fungerar, men ingen utomstående har lyckats begripa en gnutta av det. Sungmunkarna verkar inte tillnärmelsevis så intresserade av att utröna vestalernas sanna natur som av den hjälp dessa andar kan ge dem med att lösa både praktiska och teoretiska problem. Anmärkningsvärt är att det alltid verkar vara samma fyra individer som Sungmunkarna nedkallar, och en av dessa, med elfenbensfärgad hud och flammande ögon, är mycket fientligt inställd och måste i regel avhysas så fort hon manifesterat sig.
STY: 14 [4T6] VÄR: 17 [3T6+6]
TÅL: 15 [3T6+5] HÖR: 10 [3T6]
RÖR: 15 [3T6+5] AND: 10 [3T6]
PER: 15 [3T6+5] MAG: 14 [3T6+3]
PSY: 13 [3T6+3]
VIL: 17 [4T6+3]
BIL: 13 [2T6+6] AGG: 14 – Hotar (Observerar)
Förflyttning: 10 m/runda,BF: 14,5 kgUK: 10 rutor
Chockvärde: 15,Skadetålighet: 6 rutor,VINIT: 9,Insikt: 11. Qadosh: 5
Anfallsmanövrer (närstrid):
Flammande grepp* (13), spec.
Slag (13), ObK1T6+2, Bryt(-), SI (1/2), Antändningsvärde 2.
Glödgad dolk (13), ObS3T6+2, Bryt (5), SI (1/2), Antändningsvärde 3.
*Greppet ger Ob3t6 trauma och Ob2t6 smärta samt har antändningsvärde 8, i övrigt fungerar det som
en vanlig greppmanöver.
Försvarsmanövrer: Undvika (14), Motanfall
Träfftabell: Vandöda humanoider.
Rustning: Generellt: [H0, K0, S0]\
Färdigheter: Alstra ataxatropi*** 15, Alstra pyrotropi*** 15, Alstra daimotropi 10, Besvärjelse 15, Etikett 11, Förföra 11, Förhöra 10, Geografi 10, 14, Historia 12, Krigsföring 10, Lagkunskap 10, Musik 14, Ockultism 14, Schamanism 11, Sjunga 11, Smyga 12, Stridsvana 12, Speja 10, Spådom 17 (Pyromanti), Spåra 10, Söka 10, Teoretisk magi 7, Transformering 12, Undvika 14, Överlevnad 13, Övertala 12
***Vestaler är naturligt magiska och alstrar ataxatropi och pyrotropi en nivå lättare (-Ob1T6). Svårigheten kan dock aldrig gå under mycket lätt (Ob1T6). De kan alstra pyro-, foto-, och termotropi ur sina egna kroppar utan svårighetsökning eller bieffekter.
Besvärjelser: Vestaler improviserar framförallt pyrotropiska och ataxatropiska effekter, såsom Animera eld, Antändning, Eld, Eldharmoni, Empyreus, Flammantel, Inspiration, Kaos, Kaosväv, Olära, Riva sönder väv, Vakuumkollaps och Övertändning, men de behärskar ofta en handfull formaliserade besvärelser baserade på andra aspekter.
Språk: Vestaler tycks kunna tala och skriva åtskilliga av Mundanas språk, inklusive Lingua Ignota, men många verkar framförallt tala Fornzhaniska, Rarûn eller Coloniska, och det är dessa språk de brukar när de väver magi.
Egenskaper: Vestaler tjänar som en vandrande portal till Empyréen; alla alstringar av pyrotropi blir en nivå (Ob1T6) lättare inom 10 meter från en vestal; detta är kumulativt med andra bonusar från högmagiska områden, pyrotropiska influxer, med mera, vilket innebär att vestaler själva alltid alstrar pyrotropi minst två nivåer lättare än normalt. De kan viljemässigt få sina kroppar att flamma upp och ge Ob1T6 i trauma och smärta (Antändningsvärde 4) vid beröring; normalt är deras hud varm men inte brännhet. Urskuggor och andra erebotropiska varelser kan skadas av all eld som frambringats direkt eller indirekt av en vestal.
Vestaler kan aldrig få några organskador eller inre skador, och är fullständigt immuna mot alla former av köld och nedkylning, uttorkning, hetta och eld - utom kosmisk sådan, som till exempel effekterna Soleld, Rymdeld, Måneld och Stjärneld. Magisk köld och nedkylning av magnitud högre än deras egen kan emellertid skada dem. De har inget blod, annat än någon sorts kletig, magmaliknande vätska, och använder skadetabellen för vandöda. En vestal vars fysiska kropp förstörs återvänder till andeplanet i en skarp flamma, eller kan (med ett svårt slag mot VIL) dröja sig kvar i världen som en vagt kvinnlig gestalt av eld; detta motsvarar en (besjälad) salamander av Rang 6, som inte kan kontrolleras med sedvanliga effekter utan att man känner till dess Sanna namn. Vestaler i denna form får +Ob1T6 i svårighet på att alstra och väva magi. Vestaler kan även tillfälligt uppgå i denna eldform genom att lägga effekten Eldharmoni på sig själva. Skulle hennes eldform förstöras kan en vestal försöka återskapa den med effekten 'Gestalta', men måste göra så från andeplanet vilket medför extra svårighet. Vestaler är inte gudar och kan därför inte skapa sig själva nya fysiska kroppar; istället kommer de på andeplanet att få söka sig till någon som kan göra det åt dem. Vestaler i fysisk form drabbas av utmattning som vanliga varelser, men den går över dubbelt så fort. En vestal som hamnar i vatten börjar ryka kraftigt, men vanligt jordiskt vatten kan inte släcka hennes eld; hon får +Ob1t6 i svårighet på allt hon gör, men tar ingen skada. Attacker från undiner, vattententakler, havsgastar, oceanherrar och liknande, liksom kosmotropiska effekter som Tomrum, skadar vestaler på samma sätt som andra varelser, inklusive vad gäller syrebrist - däremot kan vestaler under normala omständigheter inte få någon syrebrist.