Zälgu

---

author: Lycan created_at: '2012-09-21T09:16:10Z' id: Zälgu links: category:

• De vita svalorna på berget Vostram mention:
• Eterpadda title: Zälgu

---

Zälgu är en Eterpadda som simmat genom eterhavet så länge han kan minnas. I den tomma rymden har han sett planeter födas och dö, civilisationer komma och gå. En enstaka stjärnas sång eller en nebulosas klang avbröt ibland den eviga tystnaden medan Zälgu gled fram smaskandes på diverse eteriskt knott som kom hans väg. Så en gång passerade han förbi Mundana och fängslades genast av allt liv som pågick där nere. När han försiktigt närmade sig ytan upptäckte han att han inte fick det grepp han var van vid. När han insåg att etern blev tunnare ju närmare Mundana man kom, så var det redan för sent. Trots frenetiskt trampande med sina simfötter föll han handlöst och landade med en dammig smäll i det öde Tarkas.

Efter en stunds förvirring på ytan insåg Zälgu att någonting skedde med hans kropp. Åldrandet hade börjat. Eterpaddors goda begrepp om tid gjorde att han snabbt uppskattade att han inte skulle ha mer än två till tre hundra år på den här planeten innan han förtvinade. Det gällde att hitta någon med makten att föra honom åter till skyarna. I det ensliga Tarkas fanns endast två par ögon som såg himmelspaddans fall mot marken. Det ena var vostramitnunnan Esclarmonda spejandes i klostrets teleskop medan hon justerade deras astrolabium.

Esclarmonda hittade snart Zälgu och insåg möjligheterna att använda den som en kraftnod och lurade Zälgu till Gran Vostram och genom hemliga tunnlar in i kammaren där han nu finns inlåst. Den andra som såg Zälgu falla var ökenkrigaren Kuchlug.

Zälgu är rädd och har som enda mål att befrias från sitt fängelse. Helst vill han också hitta ett sätt att återvända till etern i ovan, men det är inte bråttom med mänskliga mått mätt. För att komma upp finns många alternativ, men de mûhadinska magikernas och prästernas makt över sylfar (luftelementarer) skulle kunna vara en metod.

Trots hans monstruösa form är tanken att rollpersonerna skall känna sympati för Zälgu (låt dig inspireras av Spielbergs ET). Låt honom framstå som ynklig och ett offer. Eftersom hans personlighet växlar med kosmisk influens är han lite oförutsägbar, men eftersom han då och då står under eterisk influens (och då är "normal") kan rollpersonerna först få möta honom i eterisk influens. Låt gärna den eteriska influensen vara tills de fått lite förtroende för honom, men se samtidigt till att växla influens åtminstone en gång varje gång de ses.

Mötet med Zälgu När rollpersonerna väl lyckas ta sig in till Zälgu i det hemliga rummet i observatoriet ställs inför valet om de ska befria honom eller inte. När de först kommer in i rummet kommer Zälgu ropa på dem med sin knarriga röst. Han vill prata med dem (och övertala dem om att släppa honom fri). Zälgus argumentation lyder som följer:

• Han menar att han inte gjort något ont, att han är oskyldig, och därför ska släppas fri.
• Han varnar vidare för att hans förmågor är farliga i orätta händer, och att han för klostrets säkerhet måste tillåtas återvända till etern.
• Han pratar även om Daak, nåd och barmhärtighet, och talar till rollpersonernas moral och godhet, det kan inte vara en god gärning att fängsla en vänlig varelse som Zälgu.