Rausherim
author: Lycan created_at: '2011-02-06T21:24:39Z' id: Rausherim links: category:
- Väsen title: 'Rau''sherim'
Länge har resenärer kunnat se mystiska ljussken högt uppe på Khazim-bergens toppar. Vilka varelser som sökt sin vistelse till dessa snötäckta, ogästvänliga trakter och gett upphov till de mystiska ljusfenomenen har ingen lyckats ta reda på. Sagor om upptäcktsresanden som försökt nå bergskedjans toppar har givetvis cirkulerat bland köpmän och pälsjägare, men några konkreta indicier på vad det kan vara som lyser upp Khazims högsta toppar under stormiga vinternätter har än så länge inte dykt upp
Rau'sherim, Nattjupets Barn, vet förstås själv vad de är för något. För många årtusenden kunde droppar av ljus ses kryssa genom eterns annars så ogenomträngliga töcken. Rau'sherim drogs till dessa ljus som malar till en fackla om natten och träffade så för första gången på sångarens barn. Dessa två mystiska släkten upprättade med tiden ett vänskapsförhållande. Rau'sherim, eterns och den svarta månens barn, kände till de hemligheter som alverna eftertraktade. Man hade sett månens baksida och de mirakel som dolts där, sjungit och dansat med helioner, utbytt djupa tankar med de dunkla celestialerna och druckit stellarernas kristallskimrande stjärnbrygd.Mundana hade man dock inte kunnat närma sig. De Rau'sherim som försökt flyga till Mundana hade gripits tag av en osynlig men fruktansvärd kraft och sugits ner mot de vita dimmor som ständigt omgav den mystiska sfären. Med tiden hade en fruktan för Mundana vuxit fram,.
Därför blev Rau'sherim omåttlig fascinerade av alverna som kunde berätta om Mundana. Man häpnade av historier om jorden och livet, träd och vind, blod och död. Under många år utbytte man känslor och erfarenheter, alvernas särskilda empatiska förmågor underlättade kommunikationen med Rau'sherim, som annars var så främmande de livsformer som härstammar från Mundana.
Men så en dag var alvernas brinnande stjärnboningar borta. Någon av dem hade vågat sig för nära Teltsath-Umierdnes blåskimrande käftar och dukat under för dennes hunger. En hade satt kurs mot månen och lunionernas skimrande torn. De flesta hade sökt sig mot främmande fjärran solar, där ofattbart stora kosmiska varelser ibland kunde skymtas en evighet bort. Endast en ensam stjärnboning hade stannat kvar i Rau'sherims närhet. Många Rau'sherim fylldes av oro och saknad. Snart skulle de återigen vara ensamma med de kyliga astralvarelserna. Något av alvernas livskraft hade smittat av sig på Rau'sherim, och de längtade efter mer. Så följde det sista mötet mellan Rau'sherim och alverna ombord på den kvarvarande eterseglaren. Alverna förkunnade att man ämnade återvända till Mundana, och Rau'sherim tillkännagav sin sorg. Då talade alvernas äldste med Rau'sherim och bjöd dem följa med i eterseglaren, till Mundana.
Med sitt ursprung i kosmos djupaste mörker är det förståeligt att Rau'sherim inte är uppbyggda som vanliga varelser. De är dock inte elementarer, utan har en tydlig fysisk form som deras själar är knutna till. Till skillnad från andra varelser på Mundana består emellertid Rau'sherims kroppar till stor del av kosmotropi. Detta gör att det är svårt att få en tydlig bild av dem, då mycket av deras kroppar framstår som pulserande mörker, och framför allt är det svårt att komma ihåg hur de ser ut i efterhand.
Hur som helst gör Rau'sherim ett intryck av att vara långa, längre än människor, och spensliga, med smala, klöförsedda fingrar och tretåiga fötter på bakåtledade knän. De har gigantiska, svarta ögon som utstrålar både intelligens och något overkligt och främmande, och deras kroppar tycks skifta i nyanser av grått, svart och lila. När de flyger växer de fram långa, papperstunna, klingor av eter ur ryggen, armbågarna och vaderna som genererar ett eterfält