Skip to content

Yanan bet Akim

Jump to bottom
Martin edited this page Oct 20, 2020 · 2 revisions

author: Ymir created_at: '2016-01-23T07:46:50Z' id: Yanan bet Akim links: category:

  • Autodidakter
  • Bångstyriga
  • Hjältar i vardande
  • Hopplösa romantiker
  • Jungfrur
  • Jämställdhetsivrare
  • Koshaner
  • Könskomplex
  • Politiska spelpjäser
  • Prinsessor mention:
  • '''Akidja bet Salodan'
  • Akim av Kharam
  • Arias Valeto
  • Arshan av Kharam
  • Bellona
  • Belloniter
  • Den namnlöse fursten av Nadaria
  • Dödsport
  • 'Esham im-Tachlag'
  • Fahim Akash
  • 'Fjärde Mûhadinsk-Aunuriska kriget'
  • 'Gûr-i-Zinda'
  • 'Isma''il'
  • Jahna
  • Karagien
  • Kvestorer
  • Salodan den Store
  • Shahrun av Karagien
  • Tarkiska kordiljäran
  • Tasherbrums gruvor
  • Thizara
  • Xayar title: Yanan bet Akim

Yanan är dotter till Akim av Kharam och 'Akidja bet Salodan, och tycks ha ärvt en hel del av sin mors tåga och talang. Efter 'Akidjas död vid Yanans födsel var Akim alltid orolig för dotterns avsaknad av kvinnlig förebild, och gjorde sitt bästa för att Yanan trots detta skulle bli en foglig mönsterkvinna. Det gick väl sådär; Yanan är lugnt mer stabil än sin mor, för att inte tala om mer accepterad bland andra kvinnor, men hon växte likfullt upp till en bångstyrig pojkflicka med hjältedrömmar, som evinnerligen utmanade faderns och broderns, och samhällets, förväntningar på henne. Frustrerande nog för brodern Arshan är hon hans like i vapenlek trots att hon fått kämpa hela uppväxten för att överhuvudtaget få någon träning, och även om han oftast brukade vinna i deras lekfulla dueller hemma i Jahna som unga har Yanan nu vuxit sig till sin fulla snabbhet, styrka och spänst, och det gnager på Arshan att han inte är säker på att han skulle besegra henne idag om hon verkligen gav allt för att vinna.

Yanan kastades mer eller mindre in i händelserna i Alkarzan under Fjärde Mûhadinsk-Aunuriska kriget, vilket gav henne efterlängtad verklig stridserfarenhet. Efter faderns hjältedöd i Gûr-i-Zinda gav Arshan sin syster mer frihet, säkert delvis tack vare hans relation till deras gemensamma vän Thizara, och efter kefal Isma'ils död använde Yanan allt kapital hon hade, socialt såväl som fysiskt, för att stötta broderns anspråk på Alkarzans tron. Det lyckades med tiden, men men broderns erövring av kefaltiteln har Yanan blivit upphöjd till prinsessa, och även om detta hedrar hennes ättelinje något oerhört medför det också nya, hårdnade krav på henne. Arshan tycks återigen inte se sin syster som mycket annat än en bit kött att gifta bort så fördelaktigt som möjligt, och Yanan finner sig åter frustrerande fången i en gyllene bur av familjeheder, förväntningar och förtryck. Hon tänker fortsätta kämpa emot med varenda uns av sitt väsen, och även om hon nog måste ge efter lite grann förr eller senare, så ska hon bli hjältinna till sist.

Efter att den nykrönte mhîmen Salodan den Store inlett ett massivt fälttåg mot Jargien fann sig Yanan i en armé tillhörande kefalen av Otranien, Fahim Akash, som planerade en erövring av Karagien. Yanan och hennes vän Esham im-Tachlag ledde en grupp spejare som utforskade bergpass i Tarkiska kordiljäran och rädade karagiska utposter i bergen, i ett försök att hitta den bästa vägen för Otraniens här att ta sig över bergen och in i Karagien. Yanan hade dock gett sig in i Otraniens armé under manlig förklädnad, och sedan hennes identitet röjts av tempelriddaren Arias Valeto fruktade hon att inom kort bli gripen, hopbuntad och tillbakaskickad till en indolent haremstillvaro i Alkarzan. Så hon och Esham och ett hundratal frivilliga av deras mannar gjorde en kupp, befriade Arias Valeto och en handfull av hans allierade från fångenskap, och smet i skydd av nattmörkret ifrån armén för att söka sig till Tasherbrums gruvor. Yanans och Eshams plan var att frigöra dessa gruvor från de vandöda monster som placerats där för länge sedan av Den namnlöse fursten av Nadaria, och därmed, åtminstone enligt gamla kartor Esham förfogade över, öppna upp en väg för armén, rakt igenom kordiljärans underjord. Fahim Akash skickade tarkhaner efter dem för att återbörda Yanan, men hon nedkämpade en tarkhan i envig, och tog sedan täten ned i Tasherbrums mörker.

Efter att de tillsammans nedkämpat de Kvestorer som hemsökte Tasherbrum, och stängt Dödsporten som gav dem kraft, fattade Yanan tycke för Arias Valeto på allvar. Men han lurade henne, om än med stora moraliska kval, för när han och hon hittade en väg upp i ljuset på andra sidan bergen fick han henne att lösa honom från sin ed, och förklarade nu sitt verkliga uppdrag; att å Karagiens drottning Shahruns vägnar tillfångata Yanan och därmed ge karagerna en värdefull gisslan som kunde stoppa den väntade mûhadinska invasionen. Yanan vägrade givetvis följa med, eftersom att bli tillfångatagen och därmed rasera krigsinsatsen skulle omintetgöra all ära hon vunnit i kuvandet av Tasherbrum, men Arias var den bättre krigaren. Dock slogs Yanan desperat, och Arias fick sådana kval att han nästan lät henne döda honom. Istället kysste de varandra passionerat. Men deras ömsesidiga kamp mellan vilja och plikt kunde bara sluta på två sätt, och eftersom Yanan inte förmådde döda Arias band han henne och förde henne mot hennes vilja mot Karagien.

Väl i Xayar ställde sig Arias upp mot själva drottningen för att försvara Yanans heder, och vägrade överlämna henne - hon var hans fånge, inte karagernas, och allt han svurit att göra var att föra henne till Karagien. Drottningen lät sig givetvis inte blidkas, och hellre än att se hennes armé slå till mot Arias slitna lilla grupp Belloniter och barnkorsfarare utmanade Arias ensam hela hennes garde. Yanans heder tillät då inte annat än att hon drog sitt svärd och ställde sig vid hans sida. Men utgången var given, och hellre än att få Arias dödad och själv riskera skador eller döden svalde hon sin stolthet och gav upp. Hon överlämnade sig i karagiernas händer, och spärrades in i ett respektabelt tornrum.

Första natten i fångenskap grät Yanan sig till sömns, men nästa kväll kunde hon och Arias tala ut under ett nattligt möte arrangerat av slavinnan Bellona, och dessutom klänga lite lagom okyskt på varandra. Yanan förstod Arias lite bättre och förlät honom; tragiken i det hela var hur lika varandra de bägge var, men på olika sidor. Yanan är fortfarande förbittrad och ledsen över orättvisan i hur mûhadinerna kommer behandla henne efter detta, men hon tar stolthet i vad hon uträttade i Tasherbrum och hon har fått nytt mod och tror sig nu förmögen att uthärda sin fångenskap. Förr eller senare ska hon bryta sig fri, och tills vidare får hon i ensamhet fantisera om kommande hjältedåd.

Clone this wiki locally