Garandor
author: Lycan created_at: '2012-09-25T17:15:00Z' id: Garandor links: category:
- Städer
- Work in progress mention:
- Ala Mapaya
- 'Chen wa''Opon'
- De tusen öarnas krig
- Dini
- Iset
- Mbira Kooé
- Nelumbo
- 'No-gongo'
- 'Nuekaoi-o'
- Oriton
- Sarathikonfederationen
- Sol Samra
- Stora Arkipelagen
- Wetaskärningen
- Örådet title: Garandor
Garandor, belägen vid floden Dinis utlopp på Oriton, Arkipelagens största bosättning, alla kategorier, och även dess viktigaste hamn
Garandor är en stor och kosmpolitisk stad belägen på den tropiska ön Oriton i Stora Arkipelagen, antagligen det viktigaste handelscentrat i södra delen av den kända världen. Staden har länge varit en korsväg för kulturer och folk från båda sidor om Stormarnas hav, och dess rikedomar har varit eftertraktade av generationer av erövrare. På senare tid har Garandor blivit fokalpunkten i en gryende konflikt mellan sabriska, cirefaliska, tirakiska, jargiska, ebhronitiska, forianska och inhemska intressen och fraktioner, en konflikt som allt starkare hotar att eskalera i eld och blod.
Garandors geografiska position är perfekt för en riktigt stor hamn. Däremot finns det få anledningar att anlägga mindre bosättningar på Wetaskärningens branta och grymma klippor.
Efter Sol Samras förstörelse för Isets händer kring 3000 ark, då ingenting av dess stolta hamnar lämnades ovanför vattenytan, lämnades området obebott genom oräkneliga år. Sarathikonfederationens försvinnande flyttade arkipelagens maktcentrum bort från Oriton, och inte förrän de lugna och välmående åren efter De tusen öarnas krig skulle Oritons befolkning vara så centraliserad och ekonomiskt stark att uppförandet av Garandor kunde inledas.
De första spadtagen i det som senare skulle bli Garandors grund togs omkring 8200 ark. Detta var i samband med upprättandet av det nya Örådet, och de finansiärer och furstar som stöttade projektet föreställde sig en ny metropol, ett högsäte och skrytbygge som tron för Örådet.
I början av det fjärde århundradet i det åttonde millenniet ark var byggnationen av den första hamnen (som idag är känd som Gamla hamnen) färdig, och människor kunde börja flytta in. No-gongo, en liten fiskarby utan större betydelse belägen någon kilometer upp längs Dini, ålades med att försörja det framväxande Garandor med förnödenheter, och mottog stora monetära bidrag för detta. No-gongo skulle senare växa ihop med Garandor.
Byggmästare Ala Mapaya från Nuekaoi-o hyrdes in och började från 8490 ark att expandera Garandors hamn. Garandor hade visserligen en naturlig djuphamn, men de höga klipporna längs Oritons västkust bestod av en porös basalt som Dini skurit en djup ravin igenom. Ett enormt arbete väntade därför Ala Mapaya med att omväxlande spränga bort klipporna och omväxlande bygga ut stranden med konstgjorda öar. Ala Mapaya dog halvvägs igenom arbetet, men hans efterträdare, Chen wa'Opon, lyckades slutföra det enorma projektet. Delar av Garandors hamnar, däribland Inre hamnen, Hawapiren och Makawetaia, härstammar från den tiden.
Bland Garandors minst respektabla men mest beryktade verksamheter märks lotushusen. De representerar en speciell sorts inrättningar som funnits i staden så länge någon kan minnas, på så vis är de en signifikant del av Garandors stadsbild och många resenärer såväl som inhemska stadsbor hade haft svårt att tänka sig staden utan dem. Så som den urgamla formeln ser ut skall ett lotushus tillhandahålla god mat (oftast i form av mindre hors d'œuvres), vackra sällskapsdamer och/eller -herrar samt röklotus av bästa kvalitet. Även om många lotushusen givetvis på olika sätt frångår detta klassiska upplägg, är det ändå kärnan i verksamheterna.
Ett gammaldags oritonskt lotushus består av en serie krypin, avskärmade med bjärt färgade draperier, arrangerade runt en inomhusfontän (gärna med vattenfall, kanaler och broar) i vilken det ska växa gredelin lotus, eller nelumbo. Etablissemanget är generellt inrett med kuddar, madrasser och divaner, och en drömsk, overklig stämning upprätthålls genom rökelse, lampor med facetterat och mångfärgat glas och flera Mbira Kooé.