Gorzarzyna
author: Ymir created_at: '2012-10-27T12:20:40Z' id: Gorzarzyna links: category:
- Enigmatiska figurer
- Högre gudar
- Jämställdhetsivrare
- Lokalpatrioter
- Mytologi
- Religion i Stora Arkipelagen
- Uråldriga mention:
- Awane
- Det gamla riket
- Diemedéernas välde
- Gorzarzynas tempel
- Lamarer
- Oriton
- Phunguwe
- Sarathikonfederationen
- Tainoa
- Örådet title: Gorzarzyna
Gorzarzyna är lamarernas höggudinna, en fornarkipelagisk gudom vars dyrkan förr var vida spridd. Hon dyrkades av Tainoa i forntiden, och av allt att döma i Sarathikonfederationen innan dem, och rentav i Det gamla riket innan dess undergång. Hon är Arkipelagens äldsta kända gudom, och även om hon marginaliserats allt mer av de nya religionerna sedan darkenernas ankomst har hon vävts in i dessas myter och kulturer som en självklar del av deras andevärld. Det finns en paradox här, för medan lamarerna ofta behandlats mycket illa av Arkipelagens darkener, är det sällan dessa har dristat sig att rakt av förneka lamarernas gudinnas makt, och det är ingen slump att Gorzarzynas prästerskap har en permanent stol i Örådet.
Gorzarzyna rår över kött och blod, och hennes kulter är legendariska för sina hedonistiska, kannibalistiska utsvävningar. Jargierna och sabrierna tenderar att avfärda henne som en simpel ande som står för kvinnlig syndfullhet, barbariska orgier och allsköns primitiva grymheter, men har då helt missförstått vidden av koncepten kött och blod. I Arkipelagbornas ögon är dessa grunden för allt liv, och Gorzarzyna rår därför över mänskligheten (eller kan åtminstone göra anspråk på det). Hon ger krigare kraft, älskare lust, och spädbarn en ande i moderlivet. I äldsta tid verkar hon ha varit en skapargudinna, eller åtminstone en gudom med väldigt breda ansvarsområden, men medan lamarerna fortfarande tillskriver henne rollen som mänsklighetens moder har mer direkta tolkningar av koncepten kött och blod huvudrollen också i många av deras egna riter, och Gorzarzynas kulter bland Awane fokuserar nästan helt på en syn på Gorzarzynas kraft som kopplad till mänskliga passioner. Denna aspekt av gudomen ter sig ofta svårbegriplig för utomstående, och är föremål för ett brett spektrum av esoteriska skrifter, religiösa symboler och praktiker. I grund och botten handlar det om olika hedonistiska såväl som asketiska övningar och mer eller mindre morbida ritualer som syftar till att utforska, bejaka och lära känna sina egna passioner, sina egna instinkter, för att komma närmare gudinnan i andevärlden.
En sekundär aspekt av gudinnan, ibland beskriven som en separat andlig manifestation kallad Rarato, rår över tidens "puls", spirituellt kopplad till blodets. Gorzarzyna har räknat alla människor och djur som kommit, levt och gått, och känner till alla som ska komma, åtminstone i denna cykel av världen (Gorzarzynernas tidsuppfattning är ett kapitel för sig). Hon har därför insikt i människors öden, och i tidens strömmar som omger dem. Det verkar inte finnas någon enhetlig bild inom Gorzarzynakulten om huruvida ödet är absolut, eller något som kan förändras, och vilken makt gudinnan själv har att förändra det, men klart är att hon kan ge insikt i ödet, och många av hennes följeslagare har därför en stark tro till sanndrömmar, järtecken, omen och profetior. Det sägs rentav att de högsta prästerna i gudinnans tempel på Lamar allesammans är framstående siare och drömtydare, men om aktiviteterna där vet man föga, eftersom Gorzarzynerna själva är förtegna om allt som händer på deras heliga ö.
Det är inte utan anledning Gorzarzynas kult ses som bisarr, barbarisk och svårbegriplig av många, för i den lever vidare arkaiska föreställningar och riter från en dunkel forntid, och den är intimt förknippad med de hemlighetsfulla och utstötta lamarerna. Gorzarzynas kulter i Awanes och Ok'oarus samhällen är få, isolerade och extrema, och ibland rentav aktivt förföljda, såsom i Sham-Ukins rike. Samtidigt finns, som sagt, ett visst mått av respekt och tolerans för Gorzarzyna även bland darkenerna, om inte annat så för att hon och hennes tillbedjare var först på plats. Det händer att även Daak- eller Imaytroende människor på självaste Oriton spiller några droppar blod i offer åt Gorzarzyna, när de känner att deras egna gudar inte erbjuder någon hjälp, eller våndas över att ha brutit mot någon uråldrig regel. Då tyr de sig till köttets och blodets gudinna, för de vet att de och deras nya, unga gudar till syvende och sist befinner sig på nåder i hennes rike.