Kumbanigash den Svarte
author: Ymir created_at: '2012-10-20T16:34:00Z' id: Kumbanigash den Svarte links: category:
- Beast masters
- Darlings
- Drakalliansen
- Drakväktare
- Dödsbesvärjare
- Excentriker
- Härskare
- Kategoriöverdosering
- Krigarmagiker
- Levande legender
- Lischar
- Lokalpatrioter
- Mardrömsbränsle
- 'Radh-Kamrier'
- Själavårdare
- Snubbar i svart
- Strateger
- Tusenkonstnärer
- Uråldriga
- Världsbefriare
- Ärkemagiker mention:
- 'Ast''caties'
- Gebashan Häxkonungen
- Grangodíl
- Hästtämjarnas
- Inalea
- 'Krolim-tirakernas'
- 'Radh-Kamra'
- Taethavris
- Urmörkret
- 'Zhat-kur-thorakh' title: Kumbanigash den Svarte
Kumbanigash den Svarte är Taethavris drakväktare, men mer känd som Ragnashs häxmästare eller Kahars häxkonung, titlar som anspelar på de oräkneliga mansåldrar han spenderade som en tyrannisk erövrare och nekromantiker i trakterna runt Kamor. Han började sin bana som en mänsklig magiker i Radh-Kamra, på tiden då Urmörkret ännu var ihågkommet, och ägnade sitt liv åt politik och studier och att bekämpa återstoden av Urmörkrets agenter i världen. För sina bedrifter uppmärksammades Kumbanigash av Taethavris och ingick ett band med draken, men Taethavris gick i flertusenårig dvala efter skador som tillfogats i strid mot Ast'caties arméer, och utan drakens vägledning föll Kumbanigash offer för sina egna ambitioner. Från början var allt han gjorde i det högre syftets namn, men efter hand växte makt i hans hjärta till ett självändamål, och injagandet av fruktan blev hans primära medel för att kontrollera världen omkring sig. Han slutade som en vandöd spillra av sitt forna jag, väldig och uråldrig och fruktansvärd, men förvriden och plågad, ondsint utan mål och mening. Den obarmhärtighet med vilken han härskat i Ragnash och Kahar gav honom Krolim-tirakernas och Hästtämjarnas eviga respekt, men när hans makt väl hade störtats av raunernas gryende världsvälde övergav alla andra honom, och han skulle aldrig igen bli mer än en krigsherre, om än fruktad, förskansad med tiraker och vandöda i Krolimbergens fästen.
Men Kumbanigash insåg det okloka i den väg han valt när årtusendena började väga på honom och eonen drog mot sin ände. Han återupptäckte sitt syfte och de visioner han en gång närt, och obarmhärtighet och förakt blev sakta till medkänsla och respekt. Central i detta kan Inalea ha varit, då Kumbanigash i henne såg en spegel av sig själv, men mer förstörd, och långt mer kraftlös, och gjorde det till del av sin botgöring att ge hennes varande mening. Hans försök att vända den rit som gjort honom till lisch och åter bli en dödlig varelse misslyckades katastrofalt, och gjorde hans uppenbarelse mer grotesk än någonsin, men Kumbanigash valde att vända det till sin fördel, och omfamnade sin roll som människokungarnas mardröm och legendernas skräcktyrann. Injagande av fruktan var något han behärskade bättre än nästan någon annan i världen, och han lät det fortsätta vara hans styrka, men i kampen mot Urmörket och för drakarnas sak, snarare än i strävan efter egen vinning och makt. I Taethavris frånvaro ledde han drakväktarna med sina årtusendens visdom och erfarenhet, tills den dag hans mästare åter vaknade, och de förenades i ett syfte till Urmörkrets farligaste fiende, obändig i sin vilja att rädda människornas värld.
Kumbanigash uppträder som en mycket högrest, kraftfull man, ständigt iklädd en sliten rustning av svart stål och rostigt järn, med kloförsedda handskar och en hjälm krönt av taggar i en bisarr imitation av Kahars krona. Han bär stridsgisslet Zhat-kur-thorakh, som gavs honom av Krolim-renk-Samars dvärgar i långt svunna dagar, och svärdet Grangodíl, erövrat från en drunokisk prins. Han är möjligen den främste av drakväktarna när det kommer till magisk utövning, men tycks likfullt inte jämnbördig med andra legendariska magiker som Gebashan; det är snarare i mångsidighet, betänksamhet och påhittighet som Kumbanigash övertrumfar andra uråldriga varelser.