Ikeya Szeto
author: Ymir created_at: '2012-10-17T20:22:58Z' id: Ikeya Szeto links: category:
- Awane
- Elementarmagiker
- Galna uppfinnare
- Idiot savants
- Knegare
- Lojalister
- Misstänkta knäckpackare
- Rådgivare
- Strateger
- Söderns torn
- Uråldriga
- Viljelösa skal mention:
- Adrubshal
- Alasaïs Vilamur
- Andra korsarkriget
- Apiashal
- 'Ayedwara-Osi'
- Darbandoke
- Derketo
- Diemedeiska dynastin
- Eldskepp
- Första korsarkriget
- Garandor
- Hanakir
- Hoshome Kéelâ
- Katharketor
- Lalasta
- Luberos
- Noshomïe
- Oke Obanga
- Rauthvaari
- Österns torn title: Ikeya Szeto
Ikeya Szeto var en magiker i Darbandoke som verkade som organisatör och visir åt Adrubshal, Hanakir, Noshomïe och Apiashal, totalt i mer än ett sekel. Han hyste länge en avsky för krig, grundlagt under hans tid som officer i Oritons krig mot Diemedéerna, där han fick tillbringa lång tid i de fruktansvärda fånghålorna under Hoshome Kéelâ. Det finns många berättelser om hur han slutligen flydde, bland annat genom att ha vävt en besvärjelse för att bli ett med vattnet och helt sonika rinna ut i havet genom en spricka, och allsköns mer eller mindre fantastiska ting. Sedan han trätt i tjänst hos furstarna av Darbandoke ägnade Szeto all sin energi åt sociala projekt och reformer; under hans ledning byggdes bevattningssystem, vägnät och hamnar, rättssystemen reformerades, bibliotek organiserades, och hans noggranna ekonomisk planering stärkte storligen Darbandoke under dess sista skälvande sekel. Men lojaliteten till Darbandokes korsarkonungar tvingade till slut Ikeya Szeto att åter ta del i krigföring, särskilt när det sabriska hotet blev allt mer påtagligt. Han ledde byggandet av befästningsverk och ballistor, och konstruerade en form av Eldskepp, chebeker utrustade med stora eldslungor, som skulle komma att sprida död och förödelse på haven under första och andra korsarkriget. Han ansågs allmänt vara en briljant man och en stor lojalist, och högaktades av allt och alla.
Det enda undantaget var Apiashals konkubin Derketo, som avundades sin furstes kärleksrelation med Ikeya Szeto, en lågättad uppkomling, om än visir åt fyra generationer av furstar. Ikeya hade inget sinne för hovintriger, och Derketo fick honom omsider placerad i en farlig position på ett av fartygen som angrep Garandor år 9856. Ikeya överlevde emellertid, och prisades stort av Apiashal för sitt framgångsrika ledarskap, men han hade sargats svårt av tirakisk eld under attacken, och blev sängliggande med hemska brännskador. Derketos piga försökte kväva honom med en kudde, men stoppades i sista stund av Apiashals vakter, och i härvan som följde blev Derketo slutligen avslöjad och avrättad, liksom flera andra konkubiner som kanske inte egentligen bar någon skuld. Apiashal var rosenrasande, och begick sina första strategiska misstag i ett krig som såg allt mörkare ut. Det var vid denna tid som Ikeya Szeto uppsöktes av Katharketor, en uråldrig ärkemagiker från Söderns torn. Han erbjöds av Katharketor att ge upp det dömda Darbandoke för ett högre syfte, och ställa sina suveräna färdigheter till Söderns torns förfogande. Ikeya, trots bitterhet över hovintrigerna han nystats in i, nekade, fast besluten att tjäna Darbandokes furstar till sitt sista andetag (och han var redan en gammal man). Katharketor helade det värsta av hans skador, och lämnade honom sedan.
Ett år senare stod Darbandoke besegrat, och Apiashal begick självmord. Hans sista order till Ikeya Szeto var att hålla Oke Obanga mot fiendens arméer tillräckligt länge för att ge stadsborna tid att evakuera sig och sina ägodelar, och undkomma plundring, våldtäkt och död. Ikeya gick in för uppgiften som få män före honom någonsin gjort, och använde alla trick i boken för att organisera det som återstod av stadsvakten och skydda hamnen och murarna. Vid någon punkt under slaget som följde sällade sig Katharketor till försvararna med en grupp av vandöda höljda i flammor, och med dess hjälp blev Darbandokes sista strid en utdragen och storslagen en, värdig saga och sång, och stod angriparna mycket dyrt innan de slutligen kunde erövra staden. Nästan samtliga civilister lyckades undkomma, och så gjorde också Ikeya. Han och Katharketor lämnade Okes stränder i en liten chebek framdriven av vindelementarer, och försvann bort från de dödligas länder.
Ikeya Szeto har sedan dess varit inbegripen i allehanda komplexa projekt på Luberos, involverande allt från kanalgrävning till nekrotropiska experiment. Merparten av hans energi har gått åt till att förbättra förhållandena för Ayedwara-Osis mänskliga allierade, och stärka deras skydd mot Luberos destruktiva krafter. Han har också intressat sig för elementen runt ön, och försökt förstå mer av dess hemligheter genom att kontrollera strömmar och vindar, eldar och jordskalv. Med Katharketors hjälp skapade han en sorts antitetiska vandöda infuserade med både pyrotropi och hydrotropi, men detta fantastiska projekt hann aldrig nå längre än prototyper innan det var försent. Ett annat projekt som aldrig hann fullbordas rörde Lalasta, och Söderns torns ständiga strävan att stärka öns centralisering och militär, för att sätta käppar i hjulet för Österns torns intressen där. Ikeya såg till att utbilda skeppsbyggare och strateger, och flytta smeder och vapenmästare till ön.
Det var också Ikeya som först anade att något var fel på Luberos, mer fel än det borde, men han kunde aldrig bevisa det, då hans talang låg i världsliga ting och elementarmagi, och Alasaïs Vilamur hade en långt bättre förståelse för de psykiska aspekter där problemet verkligen låg rotat. Ikeya brottades därför med tvivel, och slets mellan att ta hennes parti eller Katharketors i debatten som följde. I slutändan röstade han för ett tredje förslag, att bida sin tid och observera och planera att evakuera Luberos, men det betydde föga; i slutändan föll han liksom de andra under Rauthvaaris inflytande. Ikeya Szeto tycks ha bevarat sällsynt mycket av sin kreativitet, handlingskraft och intelligens trots att han är underkastad Rauthvaaris vilja, och har blivit ett viktigt instrument för entiteten i dess nya herravälde på Luberos.