Garandorartikel från Codex
author: Ymir created_at: '2014-04-09T21:19:59Z' id: Garandorartikel från Codex links: {} title: Garandorartikel från Codex
Garandor - intrigernas stad
Tag en stor mängd saltstänkta sjömän, några cirefaliska intrigmakare och en handfull tiraker samt naturligtvis en härva av intriger, så har du en ganska bra uppfattning om hur Stora Arkipelagens största stad Garandor ser ut.
Text: Daniel Lehto
Stadens historia
Garandor har gamla rötter långt tillbaka i historien. De första bosättningarna på platsen är äldre än någon kan gissa. Vissa säger att platsen varit bebodd ända sedan gudafolkets fall för mer än 9.900 år sedan, men de lärda akademikerna tvivlar och menar att platsen där staden nu står började användas som fiskeläger och handelsknytpunkt för omkring 4.000 år sedan. Vidare ska annan bebyggelse sedan ha vuxit fram som en följd av att handeln blev allt viktigare och mer omfångsrik varpå befolkningen ökade och tillfälliga bosättningar uppfördes.
Det var omkring 1380 e.D som handelsplatsen övergick till en stad och det var också då staden fick sitt namn av den första stadsmästaren, en gammal fiskare som med sina visioner fick Garandor att växa i storlek och omfång under en intensiv femårs period.
När missionärerna från Forion anlände till Stora arkipelagen och så småningom letade sig inåt till övärldens hjärta, välkomnades de och fick sprida sin lära relativt fritt. Några mindre sammanstötningar med anhängare av den gamla tron på vedergällningens gudinna viftades bort som ofarliga. Imays lära spreds långsamt till arkipelagens och i synnerhet Garandors befolkning. Detta ledde dock till allt intensivare konflikter med mer konservativa anhängare av den gamla tron. Konflikten övergick snart i stora bråk och kulmen kom då det provisoriska tempel som man låtit resa åt missionärerna brändes ned varpå missionärerna skoningslöst slets i stycken av en uppretad pöbel. De efterföljande striderna mot de konverterade blev oerhört blodiga. Familjer som tidigare bott grannar blev plötsligt dödsfiender. Stora delar av Garandor brann ned, men den gamla tron hade förlorat ytterligare anhängare genom det skoningslösa våld som förespråkarna använde i striderna. Den större delen av folket reste sig förenade under Imays lära och drev tillbaka vedergällningens anhängare.
Jargiska missionärer av ovanligt fromt slag anlände långt senare. Med oförtröttlig ihärdighet predikade de Daaks budskap och fick faktiskt delar av folket med sig. Övergången blev denna gång inte på långa vägar lika våldsam som den tidigare, men inte heller lika översvallande intensiv. Stora delar av befolkningen stannade vid Imays lära, som vid den tiden hunnit bli ordentligt uppblandad med arkipelagsk folktro, vidskepelse och faktikt även fått vissa influenser av den gamla tron.
En liknande utveckling förestod Daaks lära. Folket i Garandor anammade delar av tron, men förkastade andra. De jargiska missionärerna förfärades, men gav inte upp.
Förutom de religiösa aspekterna som missionärerna från Jargien och Forion förde med sig, så var Garandors befolkning snabba med att anamma namnkultur, språk och en mängd andra intryck från fastlandet. I synnerhet de språkliga influenserna ansågs som fint och bildat och blev därför snabbt populärt hos de förmögnare familjerna. Att kunna tala flytande jargiska ansågs som oerhört bildat och imponerande. Därför hyrdes det in ett stort antal jargiska lärare som undervisade de rika familjerna i det jargiska språket.
När universitetet hade bildats 1984 e.D. var avsikten från början att undervisa stadens invånare i Imays lära, men denna syssla övertogs snart av de tempel som restes i Imays namn runtom staden. Istället övergick universitetet sakta till att undervisa naturvetenskapliga ämnen och ekonomiska förehavanden. Universitetet var dock på väg att läggas ned då de jargiska lärarna hyrdes in av välbärgade familjer. Detta skulle visa sig bli gnistan som tände kunskapens eld. Jargiska arkitekter anlitades kring 2.400 e.D. för att konstruera en byggnad värdig den kunskap som utlärdes. Detta visade sig bli den stolta universitetsbyggnad med tydliga jargiska drag, vilken står kvar på klipphällen än idag. Universitetsbyggnadens historia är dock dyster och det är ingen som idag vill kännas vid den.
För att klara av att resa universitetet behövdes arbetskraft, och för att Garandors flöde av mat, varor och andra förnödenheter inte skulle bli lidande tvingades man importera arbetskraften. Detta gjordes genom att tillfångata män från öarna i söder, där de i Oritons ögon primitiva folken bodde. Dessa män användes sedan som trälar. Även tirakiska pirater som tillfångatagits under mindre lyckade räder tvingades till straffarbete. Många var de som bokstavligen arbetade ihjäl sig. Universitetet tog femton år att resa och kostade närmare tvåtusen liv.
När universitetet stod klart drabbades stadsledningen av berusning. Maken till magnifik byggnad hade aldrig skådats, och hade kunskapsivrarna en sådan praktfull byggnad så var det inte mer än rätt att maktens män hade en liknande. De jargiska arkitekterna anlitades återigen. Under ledning av överarkitekten Chriodotes Laronas från Daval konstruerades sedan ett mäktigt slott vars like sällan skådats.
De obildade vildarna från söder revolterade dock innan slottets yttermurar var färdigställda, och eftersom Garandors vapenmakt på den tiden var obetydlig så hade man uppenbara problem med att kväsa upproret. Ledda av tiraken Kaztarr stred trälarna för sin frihet, men nådde den aldrig. Upproret slogs brutalt ned till priset av trälarnas samtliga liv. Somliga säger att de stred till sista man, men sanningen är den att de överlevande som gav upp, vilket enligt samstämmiga uppgifter skulle vara kring ett kvarts tusende, stängdes in i en stor träbyggnad varpå denna tändes på.
Händelsen har kommit att kallas för Blodsdagen, och den ledde till att träldom förbjöds i Garandor med omnejd. Det ledde också till att Oritons fruktade knektstyrka lagmännen bildades.
Lagmännen
De fruktade lagmännen är kombinerade domare, knektar och bödlar i en och samma person. Många är aspiranter till den stenhårda och synnerligen långa utbildning som krävs för att få kalla sig lagman, men få är de som lyckas genomgå hela utbildningen. Dessa misslyckade studenter fungerar istället ofta som ett slags kvasilagmän, kallade lagdater. De har dock inte lika stora rättigheter som sina färdigutbildade förebilder. Lagdaterna är mer ordningsvakter och soldater som rycker ut vid bråk och för att stävja oroligheter, medan lagmännen är ett polisiärt väsende som har fullständiga rättigheter och själva åtnjuter straffrihet. Att bära hand på en lagman är förenat med dödsstraff.
Den långa utbildningen hålls vid universitetet där en stor del av universitetsbyggnaden reserverats för detta ändamål. Lagmannaskolningen pågår i omkring femton år, innan eleven anses färdigutbildad. Ofta påbörjas utbildningen redan vid fem, sex års ålder. Barnen drillas hårt och lär sig tänka rätt. Deras kroppar tänjs till bristningsgränsen för vad den mänskliga fysiken klarar av, allt för att de ska vara så smidiga, starka och uthärdiga som möjligt. Lagmännen sätter dock teknik före styrka och man har utvecklat en särskild stridskonst för detta ändamål. Men hjälp av de tekniker som stridskonsten infattar, vänder man fiendens styrka mot honom. Större delen av alla rörelser innebär att utnyttja fiendens egen styrka så att denne blir sin egen fiende. Skulle detta inte hjälpa så ingår även en samling sparkar och slag.
Lagmännens skara instiftades vid tidpunkten för trälupproret vid slottet och har allt sedan dess vuxit i styrka och storlek. Numera finns de på så gott som alla öar runtom i fraktionen. Huvuddelen av deras orden finns dock fortfarande kvar på Oriton.
En lagman är klädd i svarta kläder, och har en svart mantel med en röd rand längst ned. Detta symboliserar deras överhöghet. Varje lagman är utrustad med både kastdolkar och kortsvärd, men de är även skolade på en mängd andra vapen.
RUTA: Rollpersoner som lagmän
En lagman är inte som vem som helst. Lagmannen har skolats och drillats sedan barnsben för att kunna utföra sin syssla. Till skillnad från många andra yrken så består lagmannastudentens hela dag av studier, träning, excersis och ännu mera träning. Därför har lagmannen också något fler enheter än de flesta andra yrken att fördela på sina yrkesfärdigheter. Men detta har ett pris. Lagmannen har ingen familj, inga vänner, inga ägodelar och inget liv utöver lagmannens. Det är ett yrke på heltid.
Framgångsslag: STY, RÖR, PSY
Yrkesfärdigheter: (70/100/130) enheter: Akrobatik, Låsdyrkning, Simma, Smyga, Undvika, Filosofi, Historia, Krigföring, Lagkunskap, Navigation, Diplomati, Ledarskap, Undervisning, Kastkniv, Svärd, <Vapenfärdighet>, Stridskonst.
Specialfärdigheter: (2T6+4) enheter för att höja Stridsvana.
Valfria färdigheter: (30/50/70) enheter.
Startkapital: Inget. En lagman har dock laglig rätt att förfoga över medborgares privata egendom för sitt tjänsteutövande, även om de sällan utnyttjar den rätten.
Startutrustning: Sin uniform, kastknivar, svärd, filt (att sova på).
Övrigt: Om alla framgångsslag lyckas så har rollpersonen blivit befordrad och är nu överman inom lagmännens ämbete. Rollpersonen har därmed rätt att undervisa andra och ge order till andra lagmän.
RUTA: Garandors straffsatser
Straffen utdelas vanligtvis på platsen och verkställs omedelbart av lagmannen som dömde brottslingen. Lagmannens beslut är oåterkalleligt, och även om det hänt att straff utdelats till människor som vid första anblicken kan ha förefallit oskyldiga, så skulle de förr eller senare ha utfötr ett liknande brott och kan således ses som straffade i avskräckande syfte. Det finns inom Fraktionen inga öar som har frihetsberövande straff.
Stöld - Förövarens huvudhand huggs av. Om lagmannen har anledning att tro att förövaren ljuger om vilken hand som är huvudhanden stympas båda händerna. Våldtäkt - straffas med omedelbar könsstympning av förövaren. Mord - lagmannen har här rätt att konfiskera förövarens tillgångar och ersätta offrets anhöriga i den mån det anstår offrets sociala ställning. Olaglig handelsverksamhet - näringsförbud. Visas genom att förövaren ärras med kniv i ansiktet. Deltagande i oarkipelagska aktiviteter - lagmannen dömer lämlipgt straff i proportion till begången aktivitet. Handel med olaglig valuta - straffas ovillkorligen med döden. Båtstöld - straffas ovillkorligen med döden.
Politik
Garandor fungerar som Fraktionens högsäte och detta föranleder till ett stort antal poltiska ränkspel. Politiker från öarna runtom Fraktionen samlas regelbundet på slottet under ledning av talmannen herr Hjaon, son av Krona och kors. Herr Hjaon är en bestämd herre som har planer på att låta utropa Fraktionen till ett kunga- eller möjligtvis kejsardöme efter jargisk eller sabrisk modell. Det viktigaste är att han själv står i spetsen för detta ämbete. Sin värsta rival har han hos Lohemos talman, som också han är aspirant på kronan.
Även om många av de mer framstående öarna inom Fraktionen förespråkar en mer samgående union så är det inte så många som stödjer herr Hjaons arbete mot ett enat rike. Dels är de kulturella skillnaderna stora och dels håller man hårt på sin självständighet. Nu är det emellertid i första hand Oriton och i andra hand Lohemos som dikterar villkoren för samarbetet, varför de mindre öarna, om de vill ha beskydd mot kolonisationsmakterna, gott får finna sig i att bli hunsade av de båda mäktigare öarna. I synnerhet Oriton har starka förhandlingspositioner, med tanke på lagmännens styrka och deras med arkipelagska mått mätt väl utvecklade sjöfart.
En mängd talmän från de mindre öarna har i hemlighet bildat en pakt för att så split mellan Lohemos och Oriton. Detta har lyckats över förväntan, i synnerhet efter en skandal där Lohemos talman och herr Hjaons dotter var inblandade. Dessa sammansvurnas mål är att leda in samarbetet på en fri union där de enda gemensamma nämnarna är försvar och handel.
Men allt ränkspel till trots så står Fraktionen enad mot alla yttre fiender, och fiender är något man har gott om. I söder finns fortfarande hämndlystet folk som minns historien och träldomen, i öster finns Sinadera och dess tirakiska pirater. Norrut står kolonisationsmakterna starka och pompösa med sin sjönmakt, beredda att lägga fler öar under sig. Herr Hjaon hoppas dock kunna spela ut de båda kolonisatörerna mot varandra. Hans mål är ett fullskaligt sjökrig mellan de båda nationerna.
För att bättra på sina odds och möjligheter ligger han i hemlighet i förhandlingar med Forion och Ebhron om assistans och understöd vid konfrontationer mot stormakterna. De inledande förhandlingarna har så långt varit lovande.
Staden
Efter bråken mellan de olika religionsanhängarna i samband med de forianska missionärernas bortgång, beslöt stadsmästaren att staden nu skulle vara brandsäker. Stora delar av Garandor hade ju brunnit ned. Följden blev att man lät bygga husen i sten istället för trä, och att gatorna breddades. I de äldre stadsdelarna är gatorna fortfarande väldigt smala, men i alla nyare kvarter märks att man har hållit mycket hårt på detta. Ibland kan gatorna te sig som ett mindre torg, ofta med en brunn mitt på gatan som endast i undantagsfall är stenbelagd.
Merparten av alla hus i Garandor är resta i två våningar, något ganska ovanligt för städer i Mundana. Taken är mestadels plana och endast i undantagsfall sluttande. Ofta är de bevuxna med gräs eller annat. Ovanligt är inte heller att där går höns och pickar.
Alla gator är namngivna efter betydelsefulla personer, mytologiska företeelser eller har namn som kan förknippas med hav och handel.
Karta
Hamnen
Längst ned vid havet ligger hamnen, där ett myller av krogar och värdshus slåss om sjömännens uppmärksamhet. Det är inte ovanligt att cirefalier och sabrier är portförbjudna på värdshusen, vilket tydligt markeras med en skylt vid dörren där den cirefaliska och sabriska flaggan är överkryssade.
Många av krogarna vid hamnen har ökänt rykte och är flitigt besökta av lagmännen. Trots detta förekommer det stora utväxlingar av olagliga varor som droger, handel med sabriska och cirefaliska mynt och en mängd andra oegentligheter. Krogarna är perfekta ställen för dem som vill ha bråk. Det finns alltid en mängd alkoholstinna sjömän att mucka gräl med. Ibland behöver man inte ens det, det räcker med en förflugen kommentar eller att titta på fel person.
Själva kuststräckan går som en halvmåne mellan klippmassivet i norr på vilket universitetsbyggnaden reser sig och ett liknande klippmasiv i söder. Mellan dessa reser sig staden efter bergssluttningen. Hamnen är till stora delar byggd i sten med bryggor av trä. De allra största fartygen kastar ankar längre ut och ror mindre båtar i land.
För att bibehålla lugnet något så när har stadsledningen beslutat att regelbundet låta lagmän patrullera området. Ett beslut som givetvis väckte mångas förargelse.
Om man ska se tiraker är hamnen det bästa stället att stöta på dessa. Eftersom tiraker inte är så väl sedda i staden håller sig de flesta av de tirakiska besökarna bland det övriga skumrasket i hamnen där de inte tilldrar sig lika mycket uppmärksamhet.
Uppåt staden
När man följer den breda stadsgatan från hamnen och uppåt, inser man genast att det är besvärligt att ta sig fram med vagn eller kärra i staden. På många ställen måste man ta sig uppför trappor för att komma vidare, även om många trappor är långsamt sluttande och låga. För att ta sig fram med ett fordon på hjul, måste man vända sig till smala gränder som irrar fram och åter som slingriga ormar. För att lösa detta problem har man vid universitetet byggt en vinschanordning som lyfter upp varor och förnödenheter från stora flottar som skeppas från hamnen. Från universitetet är det sedan någorlunda plan mark fram till slottet.
Staden är förvånansvärt ren och välskött. Skräp och sopor slängs på särskilda avskrädeshögar för att hålla råttorna borta (Ursprungligen fanns det inga råttor i Stora arkipelagen, men missionärer från Jargien förde med sig dem som ovälkommen ohyra på sina fartyg).
Gatorna kantas av bostadshus, värdshus, glädjehus, badhus, bryggerier, handelsbodar och allehanda andra byggnader, som ett och annat tempel för de olika religionerna och kontor för olika handelsbolag och banker. Alla smedjor finner man utanför staden längst söderut, allt för att minska brandrisken. Även om Garandor inte i första hand är känt för sina smidesverk, så är de svarta smederna mycket skickliga och duktiga och gör föremål av yppersta klass.
Hantverkargatorna
Längs hantverkargatorna finns en mängd olika hantverkare för de mest skilda hantverk. Eftersom det inte finns någon skråverksamhet i staden, är uppblandningen stor. För att få näringstillstånd måste man dock vända sig till något av de många verksamhetskontor som finns. Olovligt utförande av näringsverksamhet bestraffas obönhörligt av lagmännen. Att skaffa näringstillstånd tar vanligtvis inte mer tid än fem minuter i anspråk.
Lovisa på loftet
Detta är Garandors mest kända värdshus, vilket ligger längs med huvudgatan som ålar sig uppför sluttningarna. Trots att det inte ligger i hamnen utan längre uppåt staden är det populärt bland långväga resenärer, kanske för att ägarinnan Lovisa är en pratglad underhållare som dessutom är mycket god vän med den sorgsne trubaduren Bobard. I hennes värdhus tilldrar sig ofta galna upptåg , historieberättande och trubadurkvällar. Långväga resenärer letar sig gärna dit, eftersom hon har ett mycket gott rykte i belevna kretsar.
Lovisa är också den enda kvinna som någonsin vunnit i den årliga supartävlingen som hålls i samband med båtkampen nere i hamnen. Hon har alltså besegrat en lång rad med suputer trots att hon bara är en kvinna, självfalet till de erfarna drickarnas stora förtret.
Hos Lovisa kan man dessutom få upplysningar om vad som händer i staden, för på något underligt sött så verkar hon alltid veta om det är något skumt i görningen.
Slottet
Slottet är en stolt byggnad som ligger högst upp i Garandor. Från de fem meter höga slottsmurarna och de till antalet tretton tornen ser man ut över hela staden som följer sluttningarna ner mot havet. I slottet, innanför murarna, finns ett herretorn där bankettsalen ligger. Högre upp i samma torn ligger också herr Hjaons residens. Lagmän på besök får nöja sig med något av de många gästrummen som finns i yttertornen. I herretornet ligger också ett anspråksfullt bibliotek som dock inte på långa vägar kan mäta sig med de samlade skrifter som finns innanför universitetets väggar.
På den stenbelagda slottgården brukar herr Hjaons personliga vaktstyrka ofta träna vapenteknik och excercis.
Universitetet
Den största byggnaden i arkipelagen är universitetet på Oriton. Universitetet ligger inte långt nordöst om Garandor, på en stabil och reslig klippgrund vilket ger god utsikt över staden och havet. Universitetet grundades 1984 e.D., men började inte byggas i sin nuvarande form förrän långt senare. Under seklerna som förlutit har universitet vuxit i anseende och storlek. Utåt sett ter sig universitetsbyggnaden mer som en jargisk borg än en skolbyggnad, men detta har sin naturliga förklarnig i att jargiska arkitekter ligger bakom byggnationen.
I de många torn och husbyggnader som utgör universitetets hjärta bor omkring 1.500 livstidsstudenter, lagmännens skara inte inräknat. Dessa lärande för livet strävar ofta efter att uppnå total kunskap. Förutom att bara vara studenter fungerar de även som rådgivare vid olika tänkbara situationer för rådet och herr Hjaon. Faktum är att herr Hjaon, hur mycket han än avskyr det, tvingas lyssna på universitetets lärda mer än han ibland vill, för universitetets makt är stor. Lagmännen har sitt hjärta där och är i första hand trogna gentemot kunskapen och i andra hand gentemot rådet och talmännen.
Vissa lärare vid universitetet vill göra gällande att den samlade kunskap som finns i universitetets kunskapsbanker är större än någon annanstans på Mundana. De allra flesta tvivlar dock.
Svärtan
Ett högt berg som reser sig ur havet. Hela Garandor är byggd på dess fot. Berget tar ordentlig fart längre ovanför staden med tvära, branta sidor och vassa klippor. Namnet kommer sig av att beget har en mörk färgton, klipporna är på sina håll nästan alldeles svarta. På västsidan stupar berget brant rätt ned i havet, vilket effektivt omöjliggör bestigning. På klipphyllorna växer dock sällsynta örter som är eftertraktade för dess drogande egenskaper.
Rykten vill göra gällande att det bor bergstroll i Svärtan, eftersom man ibland har kunnat se stora, märkliga varelser längr uppåt klipporna. Ingen hardock kunnat konfrontera de mystiska varelserna och det är ändå högst osäkert att det skulle röra sig om troll.
Knotaskogen
En sparsamt bevuxen skog norr om Garandor och Svärtan. Skogen är torr och träden förvridna och knotiga, därav namnet. Träden bär ofta frukt och buskarna bär eller druvor. I skogen och på slätterna norröver går fåraherdarna och vallar sina får.
Enligt somliga är skogen bebodd av oknytt, men det är ingen allmänt vedertagen folktro.
Festligheter
En gång årligen fylls hamnen i Garandor med allehanda pack och hoppfulla tävlingsdeltagare som ska tävla i den farliga med ack så populära sporten "Sänka skepp". Detta är en stor publikfest med en mängd kringaktiviteter som marknad och gyckeluppträdanden. Själva tävlingen utspelas i hamnen där vanligtvis ett trettiotal lag bestående av tre man vardera ställer upp med en roddbåt vardera. En tävlingskommité har i förväg markerat ut spelområdet i en kvadrat som mäter omkring (antalet deltagande båtar) x 3 meter.
När domarna väl blåst igång tävlingen är nästan allt tillåtet för att välta motståndarnas båtar över ända och ensam bli kvar. Varje lag har tre olika medlemmar: en slagman, en roddare och en äntrare. Slagmannen är utrustad med ett påk eller en stav som denne får använda för att lappa till motståndarna med. Roddaren sköter årorna medan äntraren har en änterhake av trä (eftersom de i metall visade sig vara för farliga att använda) som denne ska fånga de andras båtar med.
Årligen omkommer ett antal av de tävlande, men alla vet om att det är farligt och att man spelar med livet som insats, även om ingen tror att det ska hända just sig själv.
Supartävlingen är en annan populär tillställning som hålls i samband med båtspelen. Supartävlingen går ut på att under en viss given tid klara av att dricka en bestämd mängd dryck av särskilt starkt slag. Den person som orkar dricka mest utan att kräkas ellers somna vinner. Vinnaren får sedan springa ett ärevarv runt hamnen, följd av jublande människor. Tidigare var det också vanligt att man slängde vinnaren i vattnet för att denne skulle nyktra till, men efter en drunkningsolycka upphörde denna del av ceremonin eftersom man insåg att dyngraka personer helt enkelt inte simmar särskilt bra.
Betydelsefulla personer
I förra numret av Codex presenterades en del personer som nästan alla hade anknytning till Garandor, däribland herr Hjaon, hans dotter Yvanna, talmannen Mann, Bobard Lyrspelare och värdshusvärdinnan Lovisa. Namnkulturen i Garandor är precis som i den resterande Fraktionen väldigt splittrad. Dels lever gamla inhemska namn kvar, dels har man importerat ett stort antal namn bland de förmögnare släkterna.
Sinerilla Hermoso - Detta är en mycket vacker medelålders kvinna som driver ett eget handelbolag, vilket ibland beskyllts för att bedriva handel med cirefaliska intressenter. Inget har dock kunnat bevisas, så hon har ostraffad av lagmännen, men föraktad av kollegorna kunnat fortsätta idka handel. Hennes anställda skeppar frukt och bomull mellan öarna inom Fraktionen, men har även slutit några handelavtal med sydlänningarna. Att hennes far inte var en ren arkipelagare märks på att hon har ovanligt ljus hy för att vara infödd öbo. Detta har bara bidragit till att öka misstron mot henne.
Serenza Sumerzte - Med stort lugn och mycket självbehärskning är Serenza en av de mest framgångsrika och berömda lagmännen. Han är vid en ålder av femtiofem år i ledarställning över lagmännens organisation och en viktig maktfaktor att räkna med. När nya lagar stiftas av rådsförsamlingen i slottet har Serenza alltid vetorätt och kan istället diktera villkoren. Han har rätten att framlägga ett antal förslag och sedan måste rådsmännen rösta på ett av dessa. Denna rätt utnyttjar han dock inte särskilt flitigt eftersom han förstår att det är viktigt att hålla sig väl med politikerna. Han föddes egentligen till namnet Jorn, son av Sol och bror av Måne, men när han antogs av lagmännens skara efter en lång utbildning återtog han sin moders barndomsnamn Sumerzte och blev av dåvarande överhuvudet för lagmännen döpt till Serenza i förnamn. Serenza ser ner på förmögna invånare som tar sig namn från fastlandet för att det anses fint, och hånar dem gärna öppet för detta. Han är vidare en stor patriot och håller hårt på arkipelagska värderingar.
Äventyrsuppslag
Cirefaliska citroner: En skeppslast med citroner och andra frukter ligger ombord på fartyget Vågrygg utanför Garandors hamn. Frukterna ska tas in till hamnen där de ska säljas vidare till en cirefalisk handelsman som faktiskt lyckats få näringstillstånd (underligare saker har hänt) i staden trots stränga bestämmelser om handelsförbud för fastlänningar från kolonialmakterna. Därför upplever både han och hans kompanjoner det hela som ytterst märkligt att Vågrygg nekas inträde till hamnen. Rykten går dock om att allt inte står rätt till på skeppet, och saken blir inte bättre av att lagmännen vägrar säga varför skeppet nekas tillträde...
Fula fiskar i Garandor: Det ryktas om att ett hemligt handelssällskap håller på att manövrera ut alla andra konkurrenter i Garandor, med det slutgiliga målet att kontrollera hela stadens handel. Lagmännen kommer något på spåren, men lägger ned hela ärendet snart. Rykten börjar gå, samtidigt som alltfler handelsmän och skeppare drivs till ruinens brant och tvingas sätta sig i skuld hos utlånare. Varför gör lagmännen inget? Vem är det som ligger bakom svindeln, och än värre, varför tiger slottet om händelserna?
Faktaruta Garandor
Stadsmästare: Herr Hjaon, son av Krona och Kors. Antal invånare: ca 20.000, varav 80% arkipelagare, 12% forioner, 8% övriga. Religioner: Daak 45%, Imay 46%, Vedergällningens gudinna 3%. Rättsväsende: Lagmännen. Näringar: Fårskötsel, fiske, pärlor. Myntfot: Silverdaler, Silverhalva (1/2 Silverdaler), Koppardaler (1/16 Silverdaler), Kopparkvarting (1/4 Koppardaler), Kopparstycke (1/8 Koppardaler).