I månens kalla natt
author: Lycan created_at: '2012-12-11T20:31:39Z' id: I månens kalla natt links: mention:
- Bortaï khan Orkhon
- Brännandet av Edron
- Chargulerna
- Cëanne av Varney
- De Tysta
- De fyra tornen
- Dimmornas Herre
- Dimmornas herre
- Drakalliansen
- Gebashan
- 'I månens kalla sken, kapitel 1'
- Inalea
- Jadén Khan Khanaga
- Jahangir
- Kumbanigash
- 'L''wethme'
- Mundana
- Orlik
- Ryttarkriget
- Uriangkathai khan Orkhon
- Yakthanoga
- Yssuk Yül
- Åskhorden title: I månens kalla natt
HEJ ALLA
Månens kalla natt, MKN, är det provisoriska namnet på min (VÅR) eonprosa. Jag hoppas ni läser det här, kära vänner, för det här är riktat till er.
Jag kommer behöva er hjälp med tusen grejor. Men först något kort om projektet:
- MKN är ett prosaiskt återberättande av händelserna i våra eonkampanjer.
- MKN tar sig friheter med spelgruppens kanon för den bra berättelsens skull.
- MKN ska vara bra nog att ges ut på ett riktigt förlag (vilket inte säger så mycket because... fantasy)
- Notera att Neogames, ofc, har copyright på många av koncepten. Detta gör att man på ett tidigt stadium bör ta ställning till om publicering är ett potentiellt mål eller inte. /Ol
- ALLA SKA HJÄLPAS ÅT. Jag vill inte stå som ensam författare på boken.
- Jag kan självfallet hjälpa till att spåna och diskutera och korra etc, men handen på hjärtat har jag ingen riktig lust att skriva västerländsk fantasy, på senare år är det bara asiatiska/afrikanska/förcolumbianska kulturer som får mig att verkligen gå igång. That being said är detta ett awesome projekt, ofc, och det är skitkoolt att du påbörjat det. Och vi får se vad som händer med min inspiration. /Ol
- Jag är fetpå. Tyvärr var jag ju inte med på den första halvan, men jag är ganska bra på att ljuga ihop saker. Ola, sluta vara så prettoneggo mot gammal hederlig standardfantasy. ;) /Joel
Tack Joel! Det är inte ens särskilt negativt att du inte var med. Det viktiga är att plotten håller. /Lyc
- Än så länge har jag utgått ifrån att Cëanne av Varney kommer att vara huvudpersonen. Hon är vår Garion, vår Phèdre, vår Harry.
Awesome. Jag tycker det är bra att huvudprotagonisten är människa, det blir lättare att framställa alverna som konstiga då. /Ol
Kommer hon var den händelserna kretsar runt, eller bara berättarrösten? Garion och Harry snurrar hela universum om, mer eller mindre. Och om du inte jämför henne med Phedré (Kushiels dart va?) så slipper jag känna behovet av strypa henne. /Joel
Cëanne är inte utvald av ödet för att rädda världen, hon är inte heller en author insertion som mest ligger med folk. Hon ska vara en lins att åskådliggöra settingen för läsaren genom. Hon kommer dock att få någon slags speshull powers, om inte annat så för att settingens giganter ska ha någon slags intresse för henne och därigenom göra det sannolikt att hon befinner sig i intressanta situationer. /Lyc
-
Det finns något viktigt begravt i nordcolonan. Detta är nödvändigt för att rättfärdiga varför Legio colonan lägger asmycket resurser på att kontrollera avkroken.
-
Certani är Tenavrons lärling från början. Hon behövs för karaktärsdynamiken.
Agreed. Certani <3 /Ol
GE TIPS HÄR
Ska man helt sonika byta namn på Lian till något mer awesome?
Liandrin! :O /Joel
Robert Jordan... -_- /Lyc
Man kan alltid få det att låta mer thalaskiskt, typ Lyana, Lya. Liann låter sabriskt så det förslår, medan Lian-stavningen är suboptimal därför att den är ointuitiv för svenska läsare givet att namnet uttalas Liann. /Ol
Eller... 'Liann'? Fast jag tycker inte det ser så snyggt ut. Vilka är era favoritförslag?
I första boken kretsar mycket av plotten omkring Cuvri'ans hostile takeover av Thoyagon. Detta har vållat mig en del huvudbry. Följande är etablerat:
- Lian flydde undan fursten av Thoyagon
- Lian återvände omsider till Thoyagon
- Lian dödade sin make
Detta lyfter några saker. Först: Fursten av Thoyagon är antagligen framröstad av ett råd eller en folklig församling (om Thoyagon nu är en kanton). Landmännen som basar över kantonerna har inte ärftliga titlar.
Var det Lirmanas avsikt att Lian skulle döda fursten? I sådana fall, vad tjänar Cuvri'an på detta? Det enda jag kan komma på är att andranamnet i kantonens framröstningar då varit under Lirmanas kontroll.
Var det ren slump at Lian dödade sin make? Vilken var i sådana fall Lirmanas ursprungliga plan, att köpa fursten av Thoyagon? Vad händer i sådana fall nu? Kan Cuvri'an arrangera så att den nya landsmannen är lojal mot dem?
I källaren under Lanrulios (som jag döpt den största borgen tillika herresätet i Thoyagon till) finns det något awesome alla vill åt som känner till det. Vad fan är det?
- Det kanske går att knyta ihop med det som fanns under borgen i Urag-Basan? INte för att jag förespråkar att det ska vila urgamla vampyrer under alla gamla borgar, men om man jämkar ihop de två hemligheterna kan man omsider ha med Urag-Basan-biten på ett sätt som känns mindre random. Foreshadowing, preestablishing and stuff. /Joel
Jag är just nu inne på att det vilar ett mäktigt andeväsen i Lanrulios källare. Lirmana vill komma åt denna varelse för att få frågor besvarade om Yanginor och de coloniska flickornas (Liandrin, Jehana, Thyrhana) märkliga krafter. Istället tänker jag att den "flyttar in" i Cëanne, eller något sådant. /Lyc
Jag kan förklara vad grejen "officiellt" är med Lian/Jehana/Thyrhana, om ni inte redan listat ut det men det kommer ofc spoila min kampanj. Detta är överlag ett problem med hela projektet. /Ol
Jag väntar med de bitarna helt enkelt. Det här tar tid, är ingen van författare. Om du vill hjälpa till just nu kan du kanske berätta lite om Nanórgonas planer i Ark 1:
- Var N inblandad i raunernas anfall mot Consaber? Hur såg hans relation ut till raunerna egentligen?
- Vad var Jannaidars klockor, varför fanns de i Jannaidar? Hade Jannaidar/Yanginor någon annan relevans för plotten?
- Vad var det för ritual N försökte genomföra i Kungliga slottet i Calnia?
/Lyc
Jag har dessvärre absolut ingen aning, har glömt alltihop. Men vi kan efterkonstruera: ritualen var säkerligen Dazhûrs rit eller något liknande, kanske en betaversion, med mycket osäkra effekter vid framgångsrikt genomförande. Nanórgona ville kanske testa drakarnas villighet att ingripa; om de hade ändrat strategi efter Brännandet av Edron, eller fortfarande var beredda att bekämpa honom med alla till buds stående medel. Detta var viktigt för honom att ha ett humm om inför det som senare skulle bli det framgångsrika genomförandet av riten (though detta skapar en viss inkonsekvens i det att Nanórgona inte var delaktig i detta, och att någon var involverad som hade bättre förståelse än tillochmed honom för den inblandade magin; Dimmornas herre. /Ol
Nanórgona har försökt att genomföra sin ritual tre gånger. Första gången på Edron, vilket föranledde Brännandet av Edron. Andra gången på Cai, vilket sabades av Yakthanoga (som försökte usurpera ritualen) och Drakalliansen (som grillade både Nanórgona och Yakthanoga). Tredje gången var när De fyra tornen genomförde riten tillsammans. Detta lämnar några frågor:
- Vad är ritens syfte; att försvara barriärerna mellan skugglanden och Mundana, eller att bryta drakarnas fördämning på magiflödet?
- Med tanke på hur mycket Nanórgona klyddat med det här, är det inte lite antiklimaktiskt att riten fick så begränsade konsekvenser?
- Det förklarar fortfarande inte vad det var Nanórgona gjorde på kungliga slottet i Calnia...
/Lyc
- Riten som föranledde Brännandet av Edron var annorlunda och mer episk än Dazhûrs rit; Dazhûrs rit försvagade eller förstärkte (kommer inte ihåg det finstilta, det framgår nog nånstans på wikin) barriärerna mellan Mundanas tellurium via Skugglandet till Antichton, och om den blev antiklimaktisk så var det för att den av Dimmornas Herre usurperades till hans egna syften. Ritualen på Cai för tvåtusen år sedan syftade däremot till att fullständigt bryta ned alla fördämningar för magiflödet, vilket skulle fuckat upp världens naturlagar. Vad Nanórgona försökte uppnå med ritualen i Calnia är således en öppen fråga; det blir en bra brygga till senare plottarcs om det var Dazhûrs rit, men varför isåfall var Nanórgona inte inblandad när De fyra tornen utförde den ritualen?
As for kungliga slottet så var hela den biten rätt krystad, och jag skulle övervägt att flytta den till någon annan Place of Power, typ Draktemplet i Colonan eller nåt. Man kan alltid bortförklara, dock, med att Nanórgona är stöpt i en tradition av blåblodiga människooffer, och ansåg sig behöva sådana för sin rit (which may well be true). Detta blir dock lite kaka-på-kaka med andra element som senare dykt upp i Thalamurkampanjen; överhuvudtaget är det ett problem att försöka förena pre-JoelBjörn med post-JoelBjörn, i det att jag nog återanvände många idéer när jag bytte spelgrupper. That being said, det finns tack vare efterkonstruktioner numera en bra (bättre) förklaring till varför Lian är speciell, och det hade kunnat mäjka sense om Nanórgona behövde henne och andra som henne som offer eller något i sin rit; men återigen, det blir lite en återkommande grej då (hej Jesbin). Jag tror den bästa änden att börja i är: vad gör Nanórgonas ritual awesome, och kan den ha några koola conditions som kan låta någon som Cëanna överlista/knäcka den? Hur motiverar dessa conditions platsen Nanórgona väljer för ritualen, och kan det behövas en specifik typ av offer, as opposed to bara offer i allmänhet? (detta behöver då förklaras på ett sätt som inte bryter fett mot Eons magisystem; problemet är att ritualen absolut inte kan vara religiös till sin natur eftersom Nanórgona hatar gudar, vilket innebär att vilken typ av offer (i.e. dödande av levande vävnad) som helst borde funka för syftet; alstra nekrotropi). Vad fan gör Nanórgona på andra sidan världen till att börja med, när allt han historiskt förfogat över finns i Västlanden, och han relativt nyligen har vaknat upp från tvåtusenårig dvala i Nadaria (Gordrion)? Flyr han månne från något, som hindrar honom från att joina Gebashan just nu?
Jag tror inte det behöver bli några problem att förlägga ritualen till kungliga slottet, eller flytta den för den delen. Däremot är jag lite osäker på vad det var för ritual. /Lyc
Jag tänker såhär nu; Nanne fick i uppdrag av De trettons råd att göra något i Consaber (befria en fånga ur stasisfängelset, väcka en lich, döda en drake etc). För att lyckas med det behöver han en pryl från Yanginor. Nanne försöker mha raunerna få tag på den här saken (själen, texten, varelsen, prylen), men sabrierna förekommer honom. Sabrierna flyttar grejen till kungliga slottet, och därför blir Nanne tvungen att söka upp den där. Nanne lyckas omsider med sitt uppdrag (och beviljas därmed inträde i de trettons råd), men Lian förintar hans kropp. /Lyc
- Om Nanórgona samarbetar med raunerna är den viktigaste frågan att ta ställning till: känner han till att Orlik är en urskuggvarelse? Jag tror spontant att Nanórgona är mer bekymrad över gudarnas tyranni än Urmörkret per se, men han är självfallet medveten om dess ankomst, och det är osannolikt att han skulle samarbeta med Orlik; snarare vore de mortal enemies, givet att Orlik inte bara är en urskugga, utan en gud. Jag tror spontant att Nanórgona vid det här stadiet -inte- har genomskådat Orlik, och kanske aldrig gjorde det. Det är möjligt att någon raunhord som hängde i utkanterna av Nadaria för tvåtusen år sedan har någon gammal ancestral trohetsed till Nanórgona, men då dyker åter problemet upp med kaka på kaka, eftersom detta koncept redan använts med Kumbanigash.
/Ol
Jag tror spontant inte att Nanne har någon större koll på Orlik. Han har nog fått lite intel från sin raunkompis Juchin, men vad som händer på de stora slätterna är inte Nannes prio ett. /Lyc
Jannaidars klockor är förmodligen kopplade till Yanginors olycksöde, vad det nu än är. Det bör ha med uråldrig raunländsk mytologi att göra, och kan också ha kopplingar till raunernas fragmentariska mytologiminnen av Urmörket i förra eonen slut, kampen mot något de kallar Yssuk Yül. Raunschamanerna i Thalamurkampanjen bösade med skumheter i en gammal ruin med målningar av B5-shadow-liknande grejer; detta var sannolikt någon slags forntida kultplats där De Tysta försökte blidka kvardröjande urskuggvarelser som låg i dvala, eller bara upprätthålla barriärerna mellan världarna i ren skräck för urmörkrets återkomst. Jag tror att rester av Urmörkets dröm dröjde sig kvar på stäpperna längre än de flesta andra platser, och var ett problem för raunernas förfäder iallafall något årtusende in i den nuvarande eonen. Minnen av detta har påverkat raunländsk mysticism och folktro. Hoëlun i Thalamurkampanjen har pratat om Åskhorden, en mystisk raunfraktion som återvänt från fjärran östern och drivit andra horder framför sig, indirekt orsakande hennes stams olycka. Åskhorden kan ha kopplingar till Chargulerna eller andra, värre, ting. Yanginor var förmodligen någon sorts raunländskt Gondolin, som höll stånd mot urmörkret, chargulerna eller någon annan kvardröjande för-peripetiisk fasa, men kollapsade i sin egen dåliga karma och gjorde de överlevande stadsborna till odöda, spöklika varelser. Jannaidars/Yanginors klockors primära funktion är kanske att åkalla någon sorts heavenly host, typ vindänglar direkt från Bardis, eller att hålla urmörkrets legioner på avstånd.
Nanórgona var nog inte inblandad i raunernas anfall, though bokens plott kanske blir snyggare om han är det. Raunernas anfall var Uriangkathais första försök att rensa ut urskuggvarelser som infesterat människornas länder; hans andra försök ledde till Ryttarkriget. Vem som gett Uriangkathai insikt om det kommande mörkret är en spännande och olöst fråga, men det kan vara så enkelt att det var Orlik själv, i ett slags machiavelliskt dubbelspel där Orlik delgav khaganen sann kännedom om mörkret, bara för att sedan kunna använda detta för att lura khaganen att egentligen spela urmörkret rakt i händerna (genom att försvaga Consaber och Drunok och därmed bana väg för L'meas och...jag kan dessvärre inte säga mer här för det hade spoilat en av de mest intrikta metaplotterna i mitt Mundana, låt mig bara inflika att det är möjligt att en tredje part i sin tur lurade Orlik att spela den rakt i händerna). Uriangkathai använde rape'n'pillage som en förevändning för att få med sig andra khaganer, men hans egen verkliga ambition var att besegra Yssuk Yül genom att rensa ut dess fästen, som han trodde fanns i Consaber. Sedermera, efter Ryttarkriget, när han insett att han blivit missledd, är det oklart var Uriangkathai står och om han givit upp denna grandiosa ambition; han har för alltid förlorat mycket av sin status bland andra rauner, och hans chanser att ena raunerna under sig tycks numera mycket små, särskilt med ryktena att Åskhorden är på väg med märkliga, otäcka ting i ledband. Raunattacken mot Consaber bör ses som ett försök av Uriangkathai att testa sin allians med Jahangir, antagligen med Orlik verkande bakom kulisserna, men ett misslyckande som inte var alltför kostsamt, och lämnade Uriangkathai och Jahangir i en position att återuppbygga sina styrkor och några år senare ge sig på ett mer sårbart mål; Drunok. Det viktigaste här är att Uriangkathai är en av extremt få individer som redan under Cuvri'an-kampanjens tid har en relativt god uppfattning om att mörkret är i antågande och redan genom drömriket har börjat infestera världen.
Om Nanórgona hade något samröre med raunerna vid denna tidpunkt skulle jag låta det ske via de demoner och andra fanstyg som blivit kvar efter Jadén Khan Khanaga, Inalea being ett av dem. Raunerna fruktar i allmänhet dessa varelser, men De tysta är nog mer upplysta och mindre nogräknade med sitt sällskap; dock måste det kommas ihåg att deras överstepräst vid denna tid var Orlik, dvs en gud från Antichton. Det är värt att grunna lite på varför Bardis -inte- sände ned en blixt eller något att förgöra Orlik, kanske kunde Orlik, being gudomlig, dölja sin natur och avsikt för Bardis, eller kanske brydde sig Bardis helt enkelt inte, eller hoppades kunna knyta Orlik till sig under sig i andeplanshierarkin, eller vart bitter på sina präster och tyckte att de förtjänade att bli missledda av en styggelse från en död värld.
/Ol
Sidospår: en option vore att ha Poinf of View-karaktärer, så att Varney-tösen inte är den enda protagonisten. Det hade låtit en skildra skeenden på olika platser genom olika persons ögon, plus att man kan göra en George RR Martin och ta livet av vissa PoV-karaktärer lite lagom otippat, och ger möjlighet till väldigt snygga ark-överbryggande grejer, typ att ha en ung Bortaï khan Orkhon som ögon till vad som händer på stäpperna i Ark 1 och 2, för att sedan när hon vuxit till sig ta en mer aktiv roll i Ark 3, där hon i själva verket först introducerades i kampanjen. Sånt hade hjälpt till att överbrygga glappet mellan Ark 1-2 och 3+, som egentligen har alldeles för lösa kopplingar till varandra. /Ol
Ursprungligen hade jag tänkt växla mellan Cëanne och omniscient tredje person i Ark 1. Men en raun också hade antagligen varit fett. Däremot är jag tveksam till att Bortaï. 1. Jag kan inte skriva någon jag inte förstår. 2. Det hade kanske varit ballare att skriva om någon som mer varit på nivå med Cëanne, typ Hoëlun. Att använda raunernas perspektiv för att överbrygga glappet mellan de olika berättelserna är en fantastisk idé. Rauner är mer eller mindre den enda gemensamma nämnaren för alla våra kampanjer (förutom arkipelaggrejorna, men de räknas inte). /Lyc
Ja, nu när du säger det är raun-spåret en rätt bra idé. Nu vågar jag inte lova något givet att jag har projekt upp över öronen redan, men raunperspektivet är ju inte västerländsk fantasy per se, så spontant känner jag mig rätt taggad på det, meaning, jag hade kunnat skriva de bitarna. Hoelün är en lika intressant protagonist som Bortaï, och jag tycker bättre om henne som karaktär, den enda haken är att hon kommer vara -väldigt- ung när ståryn börjar, och att skildra barn är väldigt svårt. Bortaï är också mer on the top of tings, medan Hoëlun sort of är en underdog. Det blir lite olika typer av perspektiv där, med Hoëlun får saker sort of ett underifrånperspektiv som jag antar att de kommer ha med Cëanne också, men är det verkligen den bästa vägen att gå? Om saker kretsar runt de stora skeendena, är det inte bättre att skildra dem direkt från perspektivet hos folket som faktiskt är med och drar i trådarna? Man kanske kunde ha med båda lagren, a'la Ars Magica? Nanórgona som point of view-karaktär vore ju fett awesome, liksom. /Ol
Yeah, okej, så kanske inte Hoëlun. Men kärnan i det jag ville ha sagt framgick iaf :) Som det ser ut nu fungerar raunplotten såhär:
- Sabrierna har en massa manskap och militär i området kring Yanginor
- Nanórgona tycker det är dåligt
- Nanórgona ger order till sin rauniska sleeper agent Juchin att driva bort sabrierna från Yanginor
- Juchin lyckas övertyga Uriangkathai om att sabrierna håller på att väcka det som aldrig ska väckas i Yanginor (vilket stämmer)
- Uriangkathai angriper de sabriska besittningarna i Tokonmassivet
- Sabrierna hinner ta sig in i Yanginor och sno något
- Uriangkathai lyckas återförsegla Yanginor, men drivs sedan tillbaka av övermäktiga sabriska styrkor med förstärkning från Varglyans riddare och tokonska klaner
/Lyc
Men Hoëlun är så söt...kanske hennes bror eller nåt då. Eller pappa, så när han blir gibbad switchar man perspektiv till Hoëlun. Nej jag vet inte. /Ola
Hur gammal är hon i thalamurkampanjen? Jag gillar också Hoëlun. Man kan ju alltid göra henne lite äldre i boken. /Lyc
Raunplotten som du beskriver den är lite problematisk därför att raunerna redan är manipulerade av Orlik, raunerna framstår lätt som väldigt puckade om de blir fetmanipulerade av två olika übervarelser samtidigt. Vi måste åtminstone ta oss en rejäl funderare på hur Nanórgonas agenda synkar/inte synkar med Orliks. /Ol
Jag tänker att Uriangkathai verkligen inte vill att Yanginors förseglingar bryts. Därmed är han inte manipulerad av Nanne, Nanne ser bara till att Uriangkathai får reda på att sabrierna försöker öppna Yanginors förbjudna valv. /Lyc
Innan strulet med Lanrulios' källare letade Cuvri'an efter tre jadedrakar som Verduhrakh ville ha.
- Den första jadedraken var i en magikers från Talon ägo.
- Den andra jadedraken tillhörde en alkemist i Marek Pomian.
- Den tredje jadedraken tillhörde bardistrogna rauner i himmelens pelare.
- Cuvri'an stormade himmelens pelare och snodde jadedrakarna.
Jag vill integrera detta mer i huvudplotten. Vad är egentligen jadedrakarna? Är det roligt att Verdahuk får tag på dem? Om man ska tolka Bardis så som guden är skriven idag antar jag att de bardistrogna ville ha jadedrakarna för att typ... plåga världen med dem.
Jag känner mig lite kritisk till den här biten. Artefaktjakt är så otroligt, otroligt gjort. Finns det ingen tänkbar twist, typ, jag vet inte, om man kunde göra jadedrakarna mer symboliska eller nåt? as for Bardis, så är Bardisdyrkarna inte nån slags destruktiv kult; de är snarast allt som står emellan världen och Bardis vrede. Deras intressen är helt fokuserade på att förmå Bardis att -inte- utplåna mänskligheten. /Ol
I ursprungsberättelsen var Nanórgona allierad med iaf tre khanat. Varför gillade raunerna Nanórgona så mycket att de var beredda att offra mängder med soldater för hans skull?
Vad hade egentligen Nanórgona för relation med Bardis' prästerskap?
Huvudplotten i första boken kan sammanfattas som titeln ovan:
- 1. Cuvri'an gör sig till en politisk makt att räkna med i Nordcolonan
- 2. Cuvri'an jagar rätt på de tre jadedrakarna, primärt genom att angripa himmelens pelare.
- 3. Rauner angriper Consaber.
- 4. Cuvri'an färdas till Forion på jakt efter en magisk spegel. Ni'hârmá hjälper Cuvri'an i detta.
- 5. En glasbit från spegeln hamnar på något sätt hos bardisraunerna. Cuvri'an anfaller himmelens pelare igen.
- 6. Konflikten med Nanórgona (Jannaidar -> Edron -> Calnia -> Cai).
Efter att Nanórgona misslyckas, Tenavron dör och drakalliansen får som den vill tar den storyarken slut. Den tar så jävla slut. Här tar nästa ark vid (Ranilarken). Av den kommer jag ihåg såhär mycket:
- Efter händelserna på Cai är Tethorahil, Lian och någon annan (tror jag) i koma. Lian vaknar inte.
- Ranil dras in i händelserna när någon gör inbrott i hans kammare (tror jag).
- Ranil försöker hjälpa Lian att återfå medvetandet. Han märker att någon gör så att hon inte vaknar (Verdahuk).
- Ranil får Alendrian som lärling.
- Ranil och Tethorahil reser till en liten ögrupp sydöst om Alarinn för att hämta något magiskt föremål.
- Ranil och Tethorahil åker till Colonan av någon anledning.
- Cerlana blir skadad?
- Ranil och Cerlana gifter sig.
- Öhhh... Blludy bwwwu... WEEEEE
Förutom att Ark 2 (Ranil) inte har någon handling har jag inge aning om vad som händer efter den. Det får liksom någon annan fixa.
Finns det någon röd tråd då? Vad är liksom ståryns centrala, övergripande metaplott? /Ol
Frågar spelledaren? :D /Lyc
Ark 3 är Thizara/Nicoz då antar jag? /Joel
Precis. Och Ark 4 borde då vara... uhm... Thalamurs invasion av Colonan? /Lyc
Jag trot Thalamurs invasion av Colonan händer ungefär samtidigt som Raunernas invasion av Drunok. FYI. /Joel
Ark 3A och 3B då :P /Lyc
Alltså, det här med att vi var ganska gröna på rollspel och lät huvudpersonerna flänga omkring på oändligt långa seglatser till höger och vänster, det håller inte i en roman. En resa till Cai eller Forion måste bli typ en egen bok för att det ska fungera. Teleportlösningar framstår då dessutom för mig som tämligen andefattig. Detta lämnar mig med några mycket små problem:
- Hela Mayaxatl-spåret blir knepigt att klämma in. Det fyller egentligen ingen viktig roll (Mantikoraspegeln gick sönder och glasbiten den lämnade efter sig verkade aldrig få någon riktig relevans för plotten). Däremot tjänade den som Nï-hârmas och Eithenes introduktionsberättelse. Stryker man Mayaxatl behöver man hitta på något annat awesome sätt att introducera dessa tämligen viktiga figurer på.
- Nanórgona återuppväcker Nhim-Karak på Cai. Detta är ganska fett. Synd bara att Cai ligger så förbannat långt bort. Egentligen vill jag ha med striderna mellan Verdahuks hantlangare och Team Nanórgona 'cause awesome. Men jag vet inte hur bra det kommer gå.
Vad tycker ni? /Lyc
Jag håller med, det funkar verkligen inte. Eithene är lätt att introducera på andra sätt, genom tex L'wethme-spåret, Ni'hârma är också lätt att introducera på andra sätt, som agent åt Nanórgona. Nhim-Karak kan man få med genom att göra Nanórgona eller nån runt honom till en POV-karaktär, så att man kan skildra scener från Cai utan att rollpersonerna är där. Men striderna mellan Team Verdahuk och Team Nanórgona kan annars flyttas till Calnia, eller sparas till senare plottarcs. /Ol
Mmm... Bra poänger. Grejen med Mayaxatl är att om man stryker den måste man hitta på nya saker. Och det är jobbigt :) /Lyc
Jag kommer ändå ihåg typ absolut noll från den episoden, och det är mycket lite i den som inte kan flyttas till något annat sammanhang rakt av. Att låta Zaalorion dö mot Nanórgona istället vore väl fetare, tex. Däremot tycker jag en sprucken spegel är en koolare artefakt än jadedrakarna, så om man nu ska ha artefakter öht skulle jag ersatt drakarna med spegeln; särskilt som en mystisk magisk spegel är en pyttelitten, bortglömd sidoplott i Drunokkampanjen (låt Kuru'gan och Varashte eller Mianni rota runt bland Midos kvarlåtenskap nån dag så ska du få se på grejer).
/Ol
Nej, Mayaxatl-plotten är verkligen inte nödvändig. Som sagt, jag vill mest ha ett snyggt sammanhang att introducera Nï'hârma och Eithene i. Både Eithene och Ní'hârma är rätt episka karaktärer, de kanske kan komma med i bråket om Yanginor eller något.
/Lyc
Har vi några siffror på raunernas misslyckade angrepp på Consaber? Hur länge varade konflikten? Förekom det några större slag? Vad var egentligen raunernas primära objective? /Lyc