Arkipelagisk musik
author: Ymir created_at: '2014-08-22T19:03:55Z' id: Arkipelagisk musik links: category:
- Bakgrundsinformation
- Musik mention:
- Garandor
- 'Kua-Hiiwi Ho-Kiiki'
- 'La-Haoa Aliá-Nan Wahele Malo'
- Lohemo
- Moloke Hagan
- Oriton
- Phunguwe
- Purpurkurbits
- Shenga
- Svart Palisander
- Talma
- Tientu
- Udoganta
- Usula
- Yama title: Arkipelagisk musik
När det kommer till musik finns det en tydlig skiljelinje mellan Oriton och Lohemo. Lohemo har en stark kultur av trubadurer och barder, tydligt ebhronitiska influenser, och har mycket sakral och liturgisk musik. Var Oritons musikaliska påbrå kommer är svårt att säga, men antagligen är det som vanligt influxer från hundra olika kulturer som spritts från Garandor. På Oriton ses ofta det som kommer från Garandor som fint, modernt och eftersträvansvärt, varvid (särskilt de rikare familjerna) anstränger sig för att emulera det garandiska kulturlivet. Lohemerna å andra sidan har något av ett lillebrorkomplex inför Garandor, och håller sig stolt till sina egna musikaliska traditioner.
Domdjanga är en primärt lohemisk tvåsträngad luta som av allt att döma är besläktad med den ebhronitiska tâhnburen (skickliga domdjangaspelare kan rent utav lära sig att spela tâhnbur på mycket kort tid). Den sammankopplas nästan alltid med den lohemiska udogantatraditionen, och de flesta stycken som finns skrivna för domdjanga är menade som ackompanjemang för udogantans recitationer av episka verser som shenga, talma och moloke hagan.
Doiran är en cymballiknande trumma som består av ett skinn som spänts över en rund träkonstruktion. Den är ofta väldigt stor och spelas med en stor uppsättning olika trumpinnar. Skickliga doiranspelare kan dessutom ta toner genom att pressa vänsterhanden mot trumskinnets insida. Var den kommer ursprungligen är i princip omöjligt att säga då liknande trummor finns i alla upptänkliga kulturer runt om hela världen. Doiran är ett folkligt instrument som används när det ställs till dans på både Oritons och Lohemos landsbygd; den används aldrig i mer seriösa sammanhang.
Nay liknar mycket den ebhronitiska tvärflöjten. Den finns i flera varianter och storlekar och har ofta huvudstämman i oritonska dansmelodier. Helst ska den vara tillverkad av svart palisander, även om nayflöjter i billigare träslag förekommer.
Ho-winde är ett typiskt lohemiskt herdeinstrument. Den är en kantblåst flöjt med ett originellt spelsätt. Munstycket sätts i mungipan mellan tänderna, och luftströmmen styrs med tungan. Instrumentet anses svårspelat, men medger stora variationsmöjligheter för klangfärgen.
Wanga är ett stränginstrument från Usula och Tientu som är besläktat med harpa och luta. Wangan har skalet från en stor halv purpurkurbits som klanglåda, en rå hud spänd över den, en lång rund stav som hals och två lager av strängar. Strängantalet är normalt 21, vänsterhanden spelar på 11 av strängarna och högerhanden på de andra tio. Klanglådan hålls fast mellan knäna. Med stor sannolikhet kom wangan till ok'oaru med phunguwe då mycket snarlika instrument fortfarande förekommer i Forion. Wanga är ett av de vanligaste instrumenten bland ok'oaru, och varje stam har minst en wangaspelare, som underhåller vid högtider med såväl dansmusik som mer stillsamma stycken, ackompanjerade av sång.
Shankha tros vara ett unikt instrument för ok'oaru, eftersom snäckan den tillverkas av inte åtfinns någon annanstans än på de yttre öarna. Att tillverka en shankha är tidskrävande, då snäckorna som används sällan blir så stora att de är användbara som instrument. Processen försvåras ytterligare av att hålen måste borras mycket noggrant (minsta fel och shankhan blir mer eller mindre oanvändbar), samt att tillverkningen av munstycket är svår för ok'oaru, som generellt har få och dåliga verktyg för träarbete. Shankhan används som signalhorn av ok'oarus krigare, men också i många riter och ceremonier.
Alane är en pardans som ofta ackompanjeras av speciella låtar och sånger. Den är nära förknippad med Yama och sägs också ha ett band till ok'oarus öde. Alane kan beskrivas som flirtig och delvis erotisk, även om den också har ett djupare ceremoniellt värde. Karaktäristiskt för Alane är att många av rörelserna görs med speciella tygstycken som binds fast runt handlederna och dras i särskilda mönster över huvudet.