Skip to content

Yonggurla

Jump to bottom
Martin edited this page Oct 20, 2020 · 2 revisions

author: Ymir created_at: '2013-10-30T05:14:04Z' id: Yonggurla links: category:

  • Beklagliga kvarlevor
  • Edron
  • Episka artiklar
  • 'Slott & borgar'
  • Städer i Västlanden
  • Västlandens historia mention:
  • Axaëmnes
  • Belorius
  • Brännandet av Edron
  • Demjan Eldsfursten
  • Den tusenögde
  • 'Dûr-Ziu'
  • Edronitiska
  • Edronitiska imperiet
  • Eldfurstarna
  • 'Ghalden-riket'
  • 'Gurigan i-Mûhad'
  • Haxamaniterna
  • Häxmästarnas välde
  • Juntharerna
  • Karagerna
  • Khoram Glödhand
  • Kraden Nanórgona
  • Lemira
  • Mhîm
  • Okrana
  • Rostram den Osårbare
  • 'Shano ul-Khurrum'
  • Slaget om Tobruz
  • Soyurghatmish
  • Tarkas krönikor
  • Tetrarker
  • 'XVII:e legionen'
  • Yazdigerd title: Yonggurla

Yonggurla är ett mäktigt, uråldrigt fäste i västa Tarkasöknen, en sista rest av det Edronitiska imperiet. Dess namn är ett östzhaniskt ord som betyder "Evighetens stenar", på edronitiska hette det Karashapur; "Östra fästet". Yonggurla uppfördes under kejsar Yazdigerds välde, för att försvara imperiets östra gräns mot barbarerna i Okrana, och blockera handelslederna genom Tarkas i syfte att försvaga rivalerna i Dûr-Ziu. Men Yonggurlas främsta syfte var att sätta skräck i Edrons fiender, och fästet gjordes därför orimligt stort och mäktigt, till priset av tusentals slavar. Ambitiösa byggmästare under den lokala satrapen Axaëmnes förstorade hela tiden upp projektet mer och mer för att imponera på kejsaren, med resultatet att Yonggurla när det stod klart var den största borg som någonsin uppförts väster om Lemira. Den ansågs ointaglig, och när Gurigan i-Mûhad angrepp Edrons besittningar i Dûr-Ziu lämnade man därför endast en mycket liten styrka att försvara Yonggurla medan Axaëmnes ledde merparten av sina väldiga arméer mot mûhadinerna.

Källorna är oeniga om vad som sedan hände, och sanningen om Yonggurlas fall är idag dränkt i sagor och legenddimma. Tarkas krönikor av Belorius menar att oheliga demonfurstar under Den tusenögde uppsteg från helvetessfärerna för att dränka Yonggurla i blod och eld. Mûhadinska helgonskrifter och sagor berättar hur martyren Shano torterades till döds i Yonggurlas fruktansvärda fånghålor, men med sina sista ord åkallade Mhîm, som lät sända ned en himmelsk här att göra slut på Yonggurla. Tarkasnomadernas sagor berättar om hur Axaëmnes stötte sig med öknens uråldriga eldandar, som infiltrerade fästet från under marken, gjorde dess försvarare vansinniga och kom dem att dräpa varandra. Vad sanningen än är stod borgen i stort sett tom när en mûhadinsk här anlände, och erövrade den utan svårighet.

Under Häxmästarnas välde i Mûhad gav man Yonggurla, då i ett stadium av förfall, i gåva åt Kraden Nanórgona, som enligt legenderna ska ha fyllt den enorma borgen med alla upptänkliga monster och mardrömmar. När Nanórgonas imperium kollapsade i Brännandet av Edron lät drakarna dock Yonggurla vara; varför är oklart. De viktigaste karavanvägarna hade vid detta laget tagit en mer sydlig riktning, och fästet var inte lika strategiskt viktigt som förut, varvid den mûhadinska attacken lät vänta på sig. När den slutligen kom hade en av de sista Eldfurstarna, Rostram den Osårbare, förskansat sig i Yonggurla med resterna av sina arméer, och trots att halva borgen var en ruin lyckades han stå emot flera mûhadinska angrepp. Mûhadinerna beslöt att vänta ut honom, trots ständiga attacker från andeväsen och elementarer Eldfurstens frammande, och efter mer än ett år av belägring kapitulerade Yonggurla. Mûhadinerna, rädda för Nanórgonas förbannelse, lät rasera stora delar av murarna och lämnade borgen i händerna på sina karagiska vasaller, vilket omsider skulle visa sig ödesdigert.

Bara ett par sekler senare hade en dynasti med edronitiska rötter, Haxamaniterna, allvarligt försvagat Mûhad, och den karagiske krigshövdingen Soyurghatmish såg sin chans att ta för sig av östra Mûhad. Yonggurlas ståthållare anslöt sig omedelbart till hans välde, och borgen gick med detta för alltid förlorad för Mûhad. När karagernas rike omsider kollapsade hade Yonggurla nästan glömts bort, och stod ensamt och till synes värdelöst i ett krigshärjat, öde och möjligen förbannat hörn av Mûhads gränsland.

Men nästan tusen år senare kom Rostram den Osårbare tillbaka från norden, och besatte och rustade upp ruinerna av Yonggurla. Med sina begränsade styrkor lyckades han bygga en ostadig allians med mûhadinerna genom att skydda deras gräns mot Juntharerna, som då byggt ett mäktigt rike i Tarkas, och därmed kunde Yonggurla bestå som en obetydlig stadsstat, en sista beklaglig kvarleva av det fornstora Edron.

Någon av Rostrams sonsonsöner kom till slut på hur man kunde dräpa honom, men Rostrams dynasti härskar fortfarande i Yonggurla, för närvarande under Demjan Eldsfursten. Under Demjan och hans närmaste förfäder har Yonggurla mest varit en obetydlig karavanutpost, ett rövarvälde till allt utom namnet, som styr enstaka byar och småstäder, men man har gjort sig rika på straffbeskattande av karavaner, sporadisk plundring, och utvinnande av det märkliga, röda guld som finns kvar i klippan under borgen. En kort storhetstid skymtades under Demjans far, Khoram Glödhand, men gick i stöpet när jargiska XVII:e legionen krossade Yonggurlas styrkor i Slaget om Tobruz. Eldsfurstarna har sedan dess hållit låg profil i Yonggurla, men Tarkasnomaderna respekterar (fruktar) dem och deras påstådda elementarkrafter, och via dessa och slavhandeln tycks nya försvare och tjänare alltid strömma till.

Yonggurla är en oöverskådlig samling jättelika vittrade murar och gigantiska brustna torn i röd sten som reser sig från en klippsida i ett svartgrått, vulkaniskt ödeland, höljt i aska. Flera citadell och kasematter vilar längst klippsidan, mer eller mindre övergivna, och flertalet vägar upp från oasen nedanför, där en mindre stad är belägen, utgörs av delvis brustna (eller förstörda) trappor och broar. Den bebodda delen av borgen utgörs av Elbhorz citadell, som ligger högst upp på klippsidan i öster, så att morgonsolens strålar först faller på dess murar och tinnar. Elbhorz citadell var förr i världen en praktfull byggnad, med edronitiska kolonner, balkonger och en väldig takkupol, men utöver kupolen har det mesta av prakten förfallit och byggts upp igen av mindre begåvade män. Väster om citadellet reser sig Donyakharush, 'Världsväktartornet', en hög och smäcker spira i vars topp en märklig magisk eld brunnit oavbrutet i hundratals år; somliga menar att den är Eldsfurstens kraftkälla, eller ett öga från vilket han kan blicka ut över världen. I anslutning till citadellet finns en serie borggårdar med stallar, logement och hantverksbodar, men efter det tar en labyrint av förfallna murar och annex vid, här och där övervuxna av blommor och rankor från svunna länder bortom Blå havet. Yonggurlas berömda trädgårdar hålls vid liv genom antika bevattningssystem, men är endast sporadiskt underhållna, och där växtligheten ännu inte dött är den fullständigt kaotisk och har trängt in i byggnader och över balkonger och bjälkar; en sällsam prakt att skåda, enligt somliga resenärer. Ingen har på länge gjort ett försök att inta Yonggurla, och det råder delade meningar om hur svårt det hade varit; vissa menar att om man bara lyckas ta sig upp på klippan hade de labyrintiska murarna och portvalven som bäst saktat ned ens armé, inte stoppat den. Andra hävdar dock att Yonggurlas förfallna delar är fulla av fällor, dolda försvarsverk, bundna eldandar och edronitiska forntidsdemoner, och att Yonggurla är lika ointagligt nu som i forna dagar när det stolt och jättelikt tornade upp sig över Tarkas västra gräns.

Clone this wiki locally