De vita svalorna på berget Vostram
author: Lycan created_at: '2012-09-21T09:05:17Z' id: De vita svalorna på berget Vostram links: category:
- De vita svalorna på berget Vostram mention:
- Alaisina
- Ashemotuniktu
- Beatrix
- Bergets baksida
- Biblioteket
- Blancheflor
- Castellosa
- Danculla den Upphöjda
- Den Vördade St Elicilias Systraorden av Berget Vostram
- Elzevir
- Esclarmonda
- Fader Adritus
- Infirmatoriet
- Juliana
- Klostergården
- Klosterträdgården
- Kuchlug
- Köket
- Mirella
- Olas stuff till Svalorna
- Petram Oculu
- Toq Enkin
- Vostram
- Zehenat
- Zälgu title: De vita svalorna på berget Vostram
Det här är Olas text om vostramiternas historia.
- Cellerna
- Mot klosterträdgården och bergets baksida
- Biblioteket
- Trappa till Klosterkyrka
- Trappa till Kapellet
- Abbedissans kammare
- Priorinnans kammare
- Mot observatoriet och bergets topp
- Leksystrarnas sovsal
- Förråd, ommöblerat till barack åt Herm Nove
- Improviserat fängelse
- Improviserad kammare åt precept Adriatus
- LEDIG KAMMARE
- Tvätteri
- LEDIG KAMMAR
- MYSTISK KAMMARE
- MYSTISKT RUM
Esclarmonda hittade eterspegeln i ett hemligt rum i anknytning till det gamla observatoriet, genom denna lyckades hon lura ner Zälgu till Mundana. Efter eterpaddans störtdykning fängslade Esclarmonda honom i observatoriet. Priorinnan vill använda Zälgu för att kalla ner en märklig kosmisk kraft som hon misstänker att paddan står i någon slags band med. Denna kosmiska kraft Ashemotuniktu hoppas Esclarmonda hoppas använda för att länka samman invånarna i klostret till ett kollektivt medvetande för att stävja individernas ofrånkomliga ensamhet.
Kuchlug Ghiteslösch, ledare för en närbelägen savakunnstam, blev uppmärksam på flera oroväckande järtecken. Han blev därigenom varse att eterpaddan, en guomlig härold enligt västerländsk tro, fängslats av jargierna. Kuchlug såg det därigenom som sin plikt att befria Zälgu. Savakunnernas angrepp på Gran Vostram gick emellertid inte helt bra, vostramiterna hann (till följd av Esclarmondas utnyttjande av Zälgus profetiska förmågor) stänga portarna och skicka bud efter förstärkningar innan Kuchlugs ökenryttare kom fram. Detta tvingade Kuchlug till en utdragen belägring, något han hoppats undvika.
Fader Adritus av Herm Nove befann sig i Tarkas efter en mission mot oasbosättningen Zehenat, och av en slump kom vostramiternas budbärare i kontakt med honom. Han beslöt sig omedelbart för att leda sin mannar till vostramiternas undsättning, och lyckades trots belägringen ta sig in i Gran Vostram genom hemliga passager och otillgängliga bergspass.
Det förflut nu en del tid utan att vare sig jargierna eller savakunnerna gjorde några landvinningar. Dödläget skulle dock brytas när det började hända obehagliga saker i klostret. Syster Castellosa, som var djupt kunnig i klostrets historik, kom Esclarmonda på spåren, och priorinnan var därmed nödgad att avrätta henne. En av Herm Nove-riddarna, Broder Marcos, som visat sig ovanligt mottaglig för Zälgus inflytande, hängde henne i The Evil Tree. Elsevir låter dock plocka ner Castellosa från Trädet och mörkar vad som hänt henne.
Rollpersonerna frustreras av bristen på aktivitet vad gäller att utröna vad som hänt Castellosa, och bestämmer sig för att utreda mordet närmare.
Syster Castellosa ingick i den grupp som färdades tillsammans med rollpersonerna när dessa anlände till klostret första gången. De sex utvecklade under den strapatsfyllda resan starka band till varandra, band som gjorde att de fortsatte att umgås förtroligt med varandra.
Gran Vostram är ett oländigt bergskloster, isolerat och urgammalt. De flesta av klostrerbyggnaderna är uthuggna direkt ur bergssidan med kompletterande byggnationer i block av sandsten. Beskriv för spelarna hur den brandgula sandstenen glöder i ökensolen. Vägen upp i berget är blockerad av savakunnerna, en krigisk stam ökennomader som på Mhîmens uppdrag patrullerar Tarkas. När scenariot börjar har belägringen pågått i flera månader och det var länge sedan någon av sidorna begick någon egentlig krigshandling. Hade det inte varit för Herm Nove-riddarna stationerade i klostret hade det faktiskt inte riktigt märkts att klostret var under belägring.
Savakunnerna väntar på förstärkning från Ruzmahta, deras syskonstam, och kommer inte att anfalla klostret under scenariots gång. Var dock noga med att ideligen föra nomaderna på tal och gör det uppenbart att belägringen är något mycket stort och viktigt. Beskriv hur tempelriddarna bedriver vapenträning på klostergården och arbetar med att förstärka den stora porten.
Scenariot börjar på det vi kommer att kalla för Dag 1 och slutar senast på kvällen Dag 4. Varje dag är indelad i fem liturgiska timmar. Lauds är morgontimmen och inleds alltid med gryningsmässa i klosterkyrkan och frukost. Detta är ett utmärkt tillfälle för rollpersonerna att sammanstråla varje morgon och planera dagens aktiviter.
Dag 1 rekommenderas dock att spelledaren hoppar direkt till Prime, dygnets andra timme, som huvudsakligen upptas av sysslor och middag. Dag 1 kommer alla rollpersonerna nämligen att inleda Prime med att arbeta i tvätteriet. Detta skapar en utmärkt möjlighet för dem att diskutera de senaste dagarnas händelser.
Det har nu gått ungefär tre dagar sedan Castellosa hittades död, och under morgonmässan Dag 1 har abedissan Elzevir hållt kort tagit upp detta under mässan. Det abedissan har sagt är mer eller mindre:
- Castellosa orkade inte med stressen av att leva under belägring och tog livet av sig
- Detta är förståeligt men mycket tragiskt, Elzevir ska försöka få tillstånd att begrava Castellosa i den daakvigda kyrkogården av aboraten (med argumentationen att hon inte egentligen begick självmord, utan snarare drevs till det av mûhadinerna)
- Om någon annan i klostret upplever att de mår dåligt ska de tala med sina medsystrar och finna stöd i gemenskapen.
Därefter uppmanades alla att be för Castellosas själ.
Berätta detta för spelarna under det att de jobbar på i tvätteriet. Ge därefter en kort beskrivning av klostrets huvudsakliga aktivitetsområden, tips på saker att göra helt enkelt. Se kapitel XXX.
Lauds, gryningsmässa, frukost
Prime, sysslor, bön, dagens huvudmåltid
Vespers, börjar ungefär när lamporna tänds på kvällen, därefter följer kvällsmässan och sedan en lättare kvällsvard. Vostramsystrarna uppmanas till stillsam aktivitet på egen hand.
Compline, sen kväll, när det blivit för mörkt för att arbeta utomhus. Compline ska upptas av privat bön. Läggdags.
Matins, natt, här ska man sova
- Lauds
- Prime, Rollpersonerna träffas i full styrka för första gången sedan Castellosa dog, tack vare att Blancheflor ordnat så att de alla har tjänstgöring i tvätteriet. Här får rollpersonerna chans att prata av sig om Castellosa och smida planer.
- Vespers,
- Compline
- Matins
- Lauds, Castellosa begravs.
- Prime Rollpersonerna skickas till Bergets baksida för att ge lite mat till Cerrita.
- Vespers
- Compline
- Matins
En sandstorm blåser in under Matins och morgonmässan måste utföras i Fodienda Capella. Alla planerade aktiviteter under dagen avbryts och abbedissan förespråkar bön i enskildhet. Dock kommer ju ingen att övervaka vem som springer omkring vart i sanddimman... Det gäller att inte dra in för mycket sand på fel platser bara...
- Lauds
- Prime
- Vespers
- Compline
- Matins
- Lauds
- Prime
- Vespers
- Compline, Zälgu går in i sin sista och farligaste fas.
- Matins
Våra hjältinnor lärde först känna varandra när de av en slump ingick i samma karavan som färdades från Jargien till Gran Vostram, en karavan som det höll på att gå förfärligt illa för. Tack vare rollpersonernas kvicktänkthet gick dock allting bra.
- Syster Beatrix
- Syster Blancheflor
- Syster Mirella
- Syster Juliana
- Syster Alaisina
- Syster Castellosa
- Esclarmonda, vill hålla Zälgu fängslad, vid nedkalla Ashemotuniktu
- Kuchlug, vill befria Zälgu, vill inte nedkalla Ashemotuniktu
- Elzevir, vill hålla Zälgu fängslad, vill inte nedkalla Ashemotuniktu
- Fader Adritus, vill döda Zälgu
- Zälgu, vill hem
Syster Recita, bibliotekarie. Håller till i Biblioteket
Syster Madriella, trädgårdmästare. Håller till i Klosterträdgården
Syster Iceni, kirurg/vård osv. Håller till i Infirmatoriet
Syster Almuc, bespisningsöverhuvud/kock. Håller till i Köket eller Klosterträdgården.
Broder Marcos, välsvarvad tempelriddare som gillar att träna i bar överkropp på Klostergården.
Eremiten Cerrita, halvgalen äldre kvinna, håller till i ett skjul på Bergets baksida.
Klosterkyrkan: Gran Vostrams klosterkyrka är betraktad som en synnerligen helig plats inom den jargiska daakkyrkan. Helgad av Danculla den Upphöjda under ÅRHUNDRADE har den länge varit en vallfärdsost för inte bara vostramiter, utan alla de jargiska nunneordnarna. Klosterkyrkan är uthuggen ur bergssidan, visserligen.
Kapitelsal
Matsal (refektorium)
Trädgården
Biblioteket
Trädet
Berget Vostram
- Hemliga lappar i biblioteket
- Det Onda Trädet
Rollpersonernas "stora händelse" är medvetet inte beskriven. Spelarna kan låta det vara en odefinierad, men viktig händelse. Ett alternativ är att spelarna kommer överens om vad det handlar om. Slutligen finns också möjligheten att spelarna väljer att spela ut den scenen. Se isåfall till att det maximalt tar 30 minuter annars kan det bli svårt att hinna med scenariot.
Att Mirella kan Tengrim är ganska viktigt. Det är också viktigt att Alaisina känner till en hemlig väg ut. De kan klara sig utan det, men för att inte göra scenariot onödigt svårt bör dessa två karaktärer vara med när scenariot spelas på fyra personer.
- Instruktioner till spelledaren; de sista dagarna kan en rollpersons handlingar generaliseras till hela gruppen när eterherrens influenser börjar smälta samman deras medvetande.
- En av rollpersonerna kan vara med i någon slags hemlig orden, bärare av en särskild tatuering. Det visar sig för rollpersonerna att en karaktär har någon slags tatueringar, något som bara ordensmedlems-RP'n förstår innebörden av.
Moder Esclarmonda – använda eterherren för att skapa INSTRUMENTALITET. Also har infekterat brunnens vatten med...nåt.
Moder Elzevier – upprätthålla status quo, sopa saker under mattan, göra alla nöjda. (dödsdömd motivation)
Syster Odetta (spögelse) – motstå INSTRUMENTALITET
Sir/broder Tulisius – fucked up av INSTRUMENTALITET
Molesme
Trädet tronar i en bortglömd, övervuxen del av klosterträdgården, bland murgröna, mossa och vildvuxna rosenbuskar. Den här delen av trädgården är avskild från de andra av murar och hålls låst, och ingen tycks riktigt veta varför eller hur länge – riktigt gamla nunnor kan berätta om hur en syster hittades hängd i trädet en gång för länge sedan (se ”Castelloza”). De enda som har nycklar är Elzevier och Vaktmästaren, och ingendera är särskilt beredd att lämna ifrån sig sin – Elzevier för att hon vet vad som hände i trädgården en gång och, innerst inne, känner att det är något fel och oheligt med trädet, Vaktmästaren för att hen helt enkelt är en paragrafryttare och inte gör något utan Elzevier eller Abetorius tillåtelse. Däremot kan trädet och dess innergård ses genom vissa fönster i klostret, och det är inte omöjligt att klättra ned på gården, eller ta sig över murarna.
Mycket gamla nunnor minns syster Domitella, som skilts från sin hemlige älskare av sin familj och satts i kloster i Gran Vostram. Hon var till en början nedstämd och arbetade flitigt för att döva sin sorg, särskilt i trädgården, men efterhand övergick sorgen i bitterhet som blev till helig vrede, och hon fick flera systrar med sig i att protestera mot de dåvarande förhållandena i klostret. (De flesta som minns henne har härvidlag bara gott att berätta, men någon enstaka är mer kritisk och beskriver henne som en översittare och fridstörare av rang). Det gick rykten att Domitella tänkte rymma, men om hon faktiskt planerade det kan ingen utom Iceni svara på (de var älskare och Domitella försökte övertala Iceni att rymma med henne; om Iceni faktiskt hade gjort det eller ej vet hon knappt själv). En kväll hittades Domitella död, hängd i trädet på innergården. De som var med har väldigt motstridiga minnen av denna kväll – syster Julianna tror det var självmord helt enkelt, men syster Madriella kan berätta om ett fruktansvärt skrik som hördes från innegården innan Domitella hittades, och även Iceni minns detta skrik. Syster Almuc minns inget skrik, men hävdar att Domitella verkade ha blivit misshandlad och våldtagen, och hade blåmärken överallt. De andra som var med fick aldrig undersöka kroppen, och kan inte bekräfta eller avfärda detta – men de är eniga om att ingen man fanns i klostret vid den aktuella tidpunkten. Iceni tror verkligen inte att Domitella begick självmord, dock – hon var alldeles för tuff för det. Elzevir kommer inte säga ett ord om fallet Domitella, men om hon skulle kunna övertalas så säger hon som det är – att hon tror att trädet dödade henne, och att det hatar kärlek.
Efter de här händelserna, någon gång, låste man den delen av trädgården. Ingen vet exakt när eller varför, men många kan berätta att det var innan Elzevier blev abedissa.
De flesta nunnor som varit i Gran Vostram längre än rollpersonerna känner till en legend om trädet, och denna cirkulerar fortfarande trots att Elzevier har förbjudit sådant prat. Det berättas att det en gång för länge sedan fanns en nunna som hette Celmynë, som upptäcktes vara med barn. Hon vägrade berätta vem fadern var, och hur hon hade träffat honom, så abedissan lät låsa in henne i en muromgärdad trädgård till dess att hon kom på bättre tankar. Där satt hon länge i tystnad medan magen växte, tills den dag några unga noviser bestämde sig för att straffa henne för hennes hor. De attackerade henne i trädgården, men saker gick överstyr, och hon fick missfall och dog, vilande mot ett ungträd som fläckades av hennes blod. De följande åren dog flickorna som hade dödat henne alla under oklara omständigheter, och hittades förtorkade som murket trä i sina sängar. Trädet i trädgården växte för varje dödsfall, tills det var stort och olycksbådande, och blodfläckarna i dess bark gick aldrig bort.
Det första som händer är att rollpersonerna sitter i en av klostrets celler och diskuterar senaste tidens händelser. De har precis blivit informerade om att Castellosa avlidit under natten.
När Castellosa började förstå att någon var ute efter henne gömde hon ett budskap till sina vänner i marginalen till den bok hon då höll på att illuminera. För att inte rikta några misstankar mot sina vänner var hon väldigt otydlig i sina formeuleringar. Det viktigaste i budskapet, som rollpersonerna måste fatta är "jag vill inte dö".
Abedissans officiella historia är att Castellosa hängt sig i det gamla trädet i den muromgärdade trädgården. Detta är inte bara vanhedrande för hennes namn, utan ger också att hon inte får någon själens välsignelse, och alltså inte kommer vidare till Daaks kungadöme.
Rollpersonerna borde hur som helst förstå att deras vän inte tagit livet av sig, vilket då lämnar den uppenbara följdfrågan; vem gjorde det?
För att ta reda på detta kan rollpersonerna ställa frågor.
- Foedisia, den galna eremiten, känner Zälgus närvaro i observatoriet
- Syster Recita, bibliotekarien, vet att Castellosa var inne sent i biblioteket och gjorde något kvällen hon blev mördad
- Elzevir, abedissan, vet att Esclarmonde pysslar med något skumt i observatoriet
- Toq Enkin, den tillfångatagna savakunnen, vet att ett himmelskt väsen hålls fånget i observatoriet
- Syster Lysetia, såg en av Herm Nove-riddarna bege sig upp för den gamla stigen som leder mot obervatoriet, natten Castellosa blev mördad
- Syster Elideria, såg Castellosa meditera
- Syster Venebella, känner till den hemliga gånger genom kryptan som leder upp till observatoriet
- Syster Astrakia, curata, den enda som, förutom Escarmonde, har nycklar till observatoriet
- Castellosas marginalanteckningar i Ultima requies Sanctus sefridus
- Stjärnkartan i klostertemplet?
- Nycklarna till observatoriet
- Dag X sliter sig Toq Enkin, den tillfångatagna stamkrigaren, loss. Han kommer precis fram till rollpersonerna när Herm Nove-riddarna som jagat efter honom kommer ikapp. "Ni har dömt er själv till undergång!" vrålar han på muhadinska, "himlakejsaren kommer inte finna sig i att ni fängslar hans härolder!".
Det bästa slutet går ut på att befria Zälgu innan Esclarmonda använder eterpaddan för att göra dåliga saker.