Gatukriget

author: Lycan created_at: '2013-08-13T12:30:20Z' id: Gatukriget links: category:

Arkipelagisk historia
Väpnade konflikter
Work in progress mention:
Cirekrack
Ciremelo
Eres Asra
Garandor
Garandors lagmän
Induna
Jhanna Palomian
Khaziz klan Zolod
Komolaman av Tumar
Maharathaïm
Malko dor Shemjal
Martolomo Udantar
Nammadi
Paluminda
Sati Maiwa
Sinadera
Tenzen Zarashandu
Tidslinje över Arkipelagen
Uwende
Wagg av Broggo
Yaku av Raukorr
brac
Örådet title: Gatukriget

Bakgrund

Gatukriget var en konflikt som bröt ut i Garandor på vintern 10001 Arkipelagisk tideräkning, och fort eskalerade till ett regelrätt krig, med omfattande ödeläggelse och blodspillan som följd.

Garandor hade det senaste seklet varit föremål för en hastig urbanisering då handeln ökat kraftigt i omfattning, och med den arbetsmöjligheter i staden. Människor flockades till Garandor från Arkipelagens alla hörn, och många hyrde små rum till rena ockerpriser i hopp om att snabbt göra sig förtjänster och byta upp sig till något bättre. I centrum för denna hyresverksamhet stod ett flertal mäktiga byggherrar, som snabbt tillgodosåg bostadsefterfrågan genom att ställa till med hastiga nybyggen, av mer eller mindre god kvalitét. Samma byggherrar gjorde sig stora förtjänster på att via kartellbildning trissa upp hyrorna i staden ytterligare, och profiterade på brustna drömmar genom att bevilja skenbart generösa lån. Man fick på detta sätt snabbt stora mängder skuldslavar som kunde utnyttjas som billig arbetskraft i ytterligare framruschade husbyggen, vilket resulterade i blodiga olyckor såväl som fattigdom, brottslighet, och misär.

Efter att ett väldigt hyreshus tillhörande den faliske byggherren Jhallo Jhamrimzez rasade samman över en tätt packad gata och dödade över hundra människor bestämde sig dåvarande brac Martolomo Udantar för att sätta stopp för den nedåtgående spiral han ansåg att staden befann sig i, och efter mycket politiskt intrigerande fick han i Örådet igenom ett flertal dramatiska reformer, om än med liten marginal. De viktigaste av dessa var en lag som förbjöd borgenärer att ta ut ränta på de summor skuldslavar behövde betala för att bli fria, samt en som gjorde gällande att mark i Garandor hädanefter i teorin skulle tillhöra Örådet som entitet, och att man därför måste få tillstånd av Garandors borgmästare eller Örådet för att bygga nytt i staden. Därtill skulle 'maskopi för upptrissande av priser' bli en brottslig handling.

Upproret inleds

Flertalet aktörer i staden accepterade de nya lagarna, om än i många fall motvilligt, men det mäktiga faliska handelshuset Cazeranz vägrade, och hotade att klaga hos ärkefursten i Ciremelo. Garandors lagmän försökte då statuera exempel genom att arrestera Wagg av Broggo, en korrupt tirakisk mecenat vars hus länge konspirerat ihop med Cazerans för att skaffa sig monopol på handeln med kvalitétsstål. När Cazeranz fortfarande inte lyssnade och fortsatte med sina byggnationer runt om i staden utan tillstånd från Örådet lät Lagmännen storma Cazeranz residens i staden och arrestera flera prominenta individer, däribland husfurstens brorsdotter, Yzanna Davorz. Den unga damens trolovade, krigsfurst Ficon Zhormelac, agerade nu i berått mod, av allt att döma övertygad om att snart få uppbackning av Samväldets arméer, och lät blockera Garandors hamn med två av huset Cazeranz mäktiga gallozer, Silverörnen och Pomimalo. Wagg av Broggos underhuggare använde tillfället för att storma fängelset där Wagg hölls och frita sin herre, under stor blodspillan.

Sedan gick allt fort. Örådet hade fortfarande kunnat avstyra katastrofen, men de två handelsfurstarna Malko dor Shemjal och Khaziz av Tzadakh, som tillsammans byggt en imponerande korrupt och framgångsrik byggkartell, bestämde sig nu för att ta tillfället i akt att agera. De mobiliserade sina livvakter, bulvaner och skuldslavar och flertalet gatugäng de sedan länge kontrollerat, stormade hamnen och brände Örådets flottas fartyg innan de kunde löpa ut i hamninloppet i tillräcklig styrka för att borda Cazeranz-gallozerna. Lagmännen svarade med att mobilisera stadsvakten i full styrka, och vilda skärsmytslingar bröt ut på Garandors gator medan Örådet tävlade med Shemjal, Tzadakh, Broggo och Cazeranz för att hyra varenda legosoldat i staden. Broggo lyckades löpa ut med flera av sina skepp, och ihop med Cazeranz fartyg och ett tiotal tirakiska piratskepp som kontrakterats av cirefalierna inledde man så en fullständig blockad av Garandors hamn.

Kommersen i staden lamslogs givetvis av blockaden, och dagar av kravaller följde när stadsvakten och Örådets legosoldater försökte kväsa upprorsmakarna. Det tycktes länge som att upprorsmakarnas folk bara spred slumpmässig förödelse, men det var i själva verket en elegant uttänkt strategi från Malko och Khaziz - genom att bränna, plundra och skövla till synes ohämmat framställde man Örådet i en allt sämre dager i allmänhetens ögon, och med våld och hot fick man flera av de handelshus och byggherrar som tidigare låtit sig kväsas av de nya lagarna att ansluta sig till upproret. En viktig händelse dessa tidiga dagar var Cazeranz misslyckande att få huset Eres Asra att ställa upp på upprorsmakarnas sida. Flera mindre faliska aktörer hade redan anslut sig, medan åter andra bommat in sig och försökte bida tiden för att se hur markfursten av Arkipelagen skulle agera, men Eres Asra valde istället att ställa upp på Örådets sida och sälla sina ekonomiska och militära resurser till deras.

Cazeranz var rasande över vad de uppfattade som ett förräderi mot Samväldet och lät bränna Eres Asras flaggskepp i hamnen, men misslyckades med att storma Eres Asras högkvarter, och Eres Asra kunde länka upp med stadsvakten för att fortifiera kvarteren runt Örådets salar just som upprorsmakarna marscherade ditåt i stora antal, inkluderande sju mäktiga grottroll som Shemjal-Tzadakh uppbringat från stadens arenor. Angriparna slogs tillbaka med stora förluster, och det stod nu klart att fullt krig hade brutit ut på Garandors gator.

Örådet splittras

Med en blockad av hamnen såväl som omfattande ödeläggelse, bränder, mord, stöld och övergrepp runtom i staden var Örådet hårt pressat. Många rådsmedlemmar ville omedelbart riva upp de nya lagarna i hopp om att blidka upprorsmakarna, men brac Martolomo vägrade. Det har senare hävdats att han var så beslutsam i denna fråga för att han visste att Örådet inte kunde backa om de någonsin skulle lyckas ena Arkipelagen, men exakt hur viktigt Gatukriget skulle bli för Fraktionens bildande kunde han givetvis inte veta. När en svag majoritet röstade emot honom åberopade han sin rätt att trotsa dem i egenskap av borgmästare av Garandor, en handling vars legalitet än idag är starkt ifrågasatt i och med de uråldriga, förvirrande och ibland direkt bristfälliga lagar på vilka Arkipelagens politiska system då som nu vilar. Martolomos motståndare försökte kontra denna handling genom att avsätta honom från båda hans poster - att ge honom sparken ur Örådet var en smal sak och skedde med omedelbar verkan, men innan en omröstning om hans status som borgmästare kunde komma till stånd grep Maharathaïm-klanerna Uwende och Sati Maiwa in, och tre izinduna, däribland Komolaman av Tumar, hittades brutalt ihjälslagna i sina kammare. Det var ingen slump att dessa tre tillhörde de som skulle röstat för Martolomos avsked, och nu lämnades ärendet istället hängande i luften, sedan Gorzarzyna-indunan gått över till den före detta bracens sida; en omröstning skulle ha blivit oavgjord. Örådets förmåga att med lagen på sin sida hindra Martolomos agerande var förstörd, och Garandors stadsvakt var edsvurna att lyda borgmästaren, inte Örådet. Maharathaïm-klanerna hade gjort sin ställning mycket klar, och tog upp kampen mot upprorsmakarna vid borgmästarens och lagmännens sida.

Mitt i kaoset anlände en budbärare från Sinadera tillsammans med en betydande styrka ledd av Yaku av Raukorrs hedersvakt. De hade kommit till Garandor landvägen efter att ha landstigit söder om Paluminda. Sinaderafraktionen orsakade stor uppståndelse när de marcherade mot staden, och än mer så efter att underställt sig Garandors lagmäns och Martolomos befäl. Sinaderatirakerna skickade omsider bud till motståndarsidans binderakker, och de allra flesta av dessa drog sig sedan utan ett ord ur striderna.

Läget såg nu mycket bättre ut för Garandors lagmän. Wagg av Broggo fördubblade visserligen sina ansträngningar (och utgifter), men fann sig stående utan många av sina viktigaste tirakiska allierade. Ficon Zormelacs trupper var alltjämt vid god moral, men relativt få, och hade blivit lovade betydligt mer understöd från Cirekrack än vad som sedan infriades. Detta lämnade Malko dor Shemjal vid full styrka, och hans underhuggare fick därmed dra ett väldigt tungt lass vad gällde striderna om Garandor. Samtidigt var Malkos trupper de sämst disciplinerade, mestadels bestående av gatugäng och legoknektar, och i takt med att striderna gick sämre för Shemjal-Tzadakh började desertering och överlöperi bli allvarliga problem för handelshuset.

På lagmännens sida steg moralen för varje seger, och med Maharathaïm och Sinaderatirakerna på sin sida framstod brac Martolomo allt mer som en legitim och kraftfull ledare som motarbetats av mutkolvar och ynkryggar. Martolomo själv spelade så mycket han kunde på den sortens symbolspråk och var noga med att alltid synas långt framme i stridigheterna.

Upplösningen

Striderna hade vid det laget slitit hårt på Garandors finanser, blockaden av hamnen och de eviga skärmytslingarna hade orsakat skador så stora att de knappt gick att värdera på Garandors handel. I och med att lagmännen såg ut att börja vinna konflikten vågade därför allt fler ur Garandors handelshus och kompanier kräva ett slut på stridigheterna och bistå lagmännen med materiel och pengar. Shemjal-Tzadakh var för hårt pressade för att kunna verkställa några repressalier mot de som tog sida med lagmännen, och konflikten blev allt mer ojämn till lagmännens favör.

Spiken i kistan för Shemjal-Tzadakhs lilla uppror skulle, som många kanske gissat, bli ett svek. Khaziz av Tzadakh lyckades säkerställa generösa termer för ett överlämnande och bytte helt kallt sida, mitt under pågående batalj. Kort därefter tvigades resten av huset Shemjal med cirefalier och andra allierade kapitulera.

Efterverkningar

Örådet cementeras
Sinadera och Maharathaïm inleder goda diplomatiska relationer med örådet
Brac Martolomo visar vägen för den groende Fraktionen
Garandors lagar omarbetas
Cirefalierna blir sura

Provide feedback

Saved searches