Arkipelagisk Daaktro
author: Ymir created_at: '2014-08-27T03:14:00Z' id: Arkipelagisk Daaktro links: category:
- Daaktron i Stora Arkipelagen
- Mytologi
- Religion
- Work in progress mention:
- Consaber
- Dauk
- Haha Mete
- Mageus Himlakrönte
- Ordo herem Sankti Orthos
- Orongohongo
- Rada atalmu
- Sankt Tyndalls Klosterorden
- Sankt Zergavas
- Semwou
- 'Sham-Ukin den Store' title: Arkipelagisk Daaktro
Jargiska kyrkomän har länge idealiserat den påstådda rättrogenheten bland folket i den avlägsna Stora Arkipelagen, och kopplat Sankt Zergavas gärning till uppfyllandet av profetian om Mageus Himlakrönte, en stor, Daaktrogen konung bortom haven som ska förena sina styrkor med Kejsardömets och lägga all världens länder under Daaks spira. Under Sham Ukin den Stores välde för fyra sekler sedan florerade rentav rykten i Jargien om att Sham-Ukin var denne man, men det ska sägas att många kyrkomän och sekter tolkat Mageus-profetian på radikalt annorlunda sätt; Ordo herem Sankti Orthos menar till exempel att den sannolikt, helt sonika, refererar till Consaber.
Med detta sagt så är sanningen den att Daaktron i Arkipelagen redan från början tog sig helt andra former än den jargiska kyrkans dogm, och den har under långa sekler bara fortsatt att vävas ihop tätare och tätare med Övärldens uråldriga inhemska föreställningsvärld, hängivna insatser från jargiska munkar till trots. Under det senaste seklet har den mer toleranta sabriska kyrkan, däremot, rönt vissa framgångar i att närma sig det inhemska Daaktemplet, särskilt genom munkarna i Sankt Tyndalls Klosterorden. Detta har lett till växande motsättningar med de jargiskt Daaktroende krafterna i Arkipelagen, som blir allt mer isolerade på sin heliga ön Dauk, och just nu står i valet och kvalet om diplomati eller vapenmakt vore rätt väg att återuppta kampen för Guds sak i Övärlden.
I Arkipelagisk Daaktro ses gud, Dwak, som avlägsen från världen. Han (eller 'den', då Arkipelagborna föredrar att inte ge gud ett kön), är skaparen som frambringat världen och alla goda varelser, men är nu tillbakadragen och betraktar sitt verk från fjärran. Det finns en del skrifter som närmare går in på Dwaks natur och mål, men de är tämligen få - arkipelagisk Daaktro har nästan alltid traderats muntligt, vilket förmodligen är en bidragande anledning att den muterat så från den jargiska ortodoxa versionen. Rent konkret leder detta till att det finns lika många uppfattningar av Dwak som det finns präster, och detta ses inte som ett problem - förståelsen av Gud bör enligt arkipelagborna vara emotionell och mystisk, och logik och teologisk filosofi är inte relevant.
I sin avlägsenhet har Dwak dock rättrådigt velat bistå mänskligheten från fjärran, och har därför nedkallat ett flertal ordningar av sändebud, så kallade iwa, som dväljes på andeplanet och i Mundana, och tjänar som Dwaks verktyg i världen. Iwa är mellanhänder mellan människan och gud, och det är allt som oftast iwa som svarar på böner, ger hjälp och bär bud. Men Dwak formade iwas ur elementens och existensplanens råa krafter, och detta ger dem en nyckfull och passionerad natur. För att be till iwa måste man därför offra till dem; vanligtvis gåvor av olika slag, men det förekommer även att blods- eller slaktoffer utförs. Offer anses tillkalla specifika iwa genom att tillfredställa eller behaga deras personliga natur, och därigenom finns det massor av föreställningar, hemligheter och skrifter om vilka iwa som finns, hur de är och hur man bäst offrar till dem. Iwa har begränsad kraft att inkarnera sig fysiskt i världen, men i regel finns de på andeplanet, och en präst som vill uppnå en direkt och förtrolig kommunikation med iwa måste därför gå i trance för att få tillgång till andevärlden. Det händer förvisso att iwa svarar på böner och offer oavsett, men då de inte är allvetande kan man aldrig vara säker på att ha fått deras uppmärksamhet, om man inte går via en präst (som kallas asogwe i Arkipelagisk Daaktro). Detta gör att religionen är ganska fokuserad på asogwen som medlare till iwa, som i sin tur är sändebud från Gud, och vanliga lekmän anses därmed inte ha något personligt förhållande till gudomligheten; utom så till vida att vissa lekfulla iwa kan hemsöka dem bara på pin kiv.
I regel talar man av fyra ordningar av Iwa, som är Rada atalmu, 'De heliga från väster'; Iwa ogon, 'Eldandarna'; Iwa nibo, 'Dödsandarna', samt Semwou, 'havsväktarna'. Den överlägset populäraste anden i alla dessa grupper är dödsanden Haha Mete, som trots sin stundtals illvilliga natur är en fundamental länk mellan dödliga och Dwak, då han fyller rollen som en psykopomp, som ledsagar döda själar till efterlivet.
Rada Atalmu, 'De heliga från väster' Sergawa Dunkleostewus Atibon Huiwu O'po
Iwa Ogon, 'Eldandarna' Gwando Beda Dambala Beda Ukaru
Iwa Nibo, 'Dödsandarna' Qo-Shu Mbede Eba Uthunin
Haha Mete, anden som ledsagar själar till de dödas rike, när han av lättja inte gör sitt jobb uppstår vandöda och osaliga andar
Sembrou, 'Havsväktarna'
och de skrifter som finns ses ofta primärt som ett verktyg för att mystiskt närma sig gud. Heliga skrifter inom denna tradition författas nästan alltid på Orongohongo, Arkipelagens uråldriga, komplexa teckenskrift, då denna anses bära mycket större spirituell kraft än enklare och mer moderna skrivsystem.