Katha
author: Ymir created_at: '2012-10-27T19:07:47Z' id: Katha links: category:
- Badasses
- Folkrättsbrott
- Hårdingar
- Levande legender
- Magiker
- Moralisk gråzon
- Mortuach
- Officiella karaktärer
- Plågor
- Stop at nothing
- Sura gummor
- Våldsverkare mention:
- Abraxes
- Brännandet av Edron
- Commersium Lamia
- Daggblänkets furste
- Drakalliansen
- Kamor
- Kamorianer
- Khazdurnis
- Krolimbergen
- Kumbanigash den Svarte
- Mortuach
- Stenkonungen
- Syantecaran
- Xinu title: Katha
Katha är en ökänd mortuachdrake som länge betraktat Krolimbergen som sin domän, där hon förskansat sig bland tunnlar, raviner och klipputsprång och gjort livet surt för jargiska expeditioner och härnadståg mot Kamor. Hon har ensam nedgjort halva legioner, och nått ett närmast oöverträffat rykte som följd; få drakar har någonsin varit så fruktade bland människor, och så hatade; generationer av kejsare har utfäst en belöning till vem som än kan dräpa Katha, eftersom hon ständigt grusat deras förhoppningar att återerövra Radh-Kamras forna marker. Som svar började Katha härja nybyggarsamhällena uppe i bergen, och rentav ge sig åstad söderut ner i Jargien och attackera byar och bosättningar utan misskund. De kamorianska klanerna på andra sidan bergen har alltid klarat sig bättre undan, liksom tirakstammarna i bergen; i de senares fall är orsaken att de genom ett uråldrigt förbund mellan Kumbanigash Häxmästaren och Katha helt enkelt gjort gemensam sak med draken, och verkat för att stoppa Jargiens nordliga expansionsförsök. I kamorianernas fall är det snarast så att Katha förvisso vill härda dem som hon härdar allt annat, men att de inte är så relevanta för henne. Många tror att Kathas syfte är att skydda hemligheter från Radh-Kamra undan jargierna, men verkligheten är lite mer komplex - Katha har sedan Brännandet av Edron, där hon själv var högst delaktig, kommit att tro att någonting illvilligt kontrollerar Jargien från skuggorna, och att det ligger i drakarnas intresse att begränsa detta inflytande. Eftersom jargierna i Kathas ögon är enfaldiga och försvagade på grund av sin religion och sitt magiförbud löper hela deras imperium stor risk att snabbt falla offer för Mörkret när det kommer; det finns alltså tvenne anledningar att hon ser Jargien som ett potentiellt framtida hot snarare än en stärkande faktor i Mundana.
Dessa idéer hos Katha delas inte av andra drakar, och hon avfärdades som ett lätt sinnesförvirrat monstrum, bortstött och milt föraktad. Med hennes heroiska insats mot Arkonten vann hon dock ny respekt, och Drakalliansen hade gärna åter sitt henne i sina led, om inte för att Katha avfärdar dem som intriganta, pompösa sillmjölkar som lurats flera gånger om av Abraxes och Syantecaran. Hon fortsätter därför att agera på eget bevåg, uppfylld av en sorts sadistisk övertygelse att det enda rätta är att i eld och blod härda tiraker och människor och alla andra levande ting inför de fasor som komma skall.
Okänt för de allra flesta, även andra drakar, är att Katha inte är fullt så ensam som hon kan verka. Hon har länge odlat förbund inte bara med Kumbanigash, utan också Daggblänkets furste och Stenkonungen i Skugglandet, vars krigare hjälpt henne att behålla Krolimbergen som ett gudsförgätet ingenmansland, höljt i Skugglandets dimmor. Xinus usurperande av Kumbanigashs och Commersium Lamias domäner har dock skapat en ny aktör i Krolimbergen, och med Stenkonungen upptagen på annat håll fann sig Katha stå ensam mot Plågornas furste och dess allierade. Kanske var det därför hon till slut gav upp Krolim, och skyndade norrut för att riskera allt i ett försök att befria världen från Khazdurnis.
Khata saknar vingar och kan således inte flyga, men låter inte det stoppa henne. En hel del olyckliga, stympade överlevare kan bekräfta att hennes framfart är i princip omöjlig att stoppa. Hon är cirka 18 meter lång, med grå- och svartrandig teckning, lätt glänsande av tjocka, metalliska fjäll som på sina ställen börjat flagna av ärrvävnad. Hennes ögon är blodröda och allt som oftast glödande i illa återhållen vrede. Hon har ett markant underbett som ser lätt lustigt ut, men hennes betar har slitit i självaste Arkontens odöda kött, och det sägs att hon kan gapa nog för att sluka riddare hela.