Skip to content

Sungs matkultur

Jump to bottom
Martin edited this page Oct 20, 2020 · 3 revisions

author: Ymir created_at: '2014-03-03T04:10:29Z' id: Sungs matkultur links: category:

  • Eumo
  • Matlagning mention:
  • Akpilos
  • Aome
  • De blå apsarornas tempel
  • Edron
  • Forion
  • Hazmar Mûran
  • Kriget om den silverne tronen
  • Pa Bo Um
  • Sung
  • Torlin title: Sungs matkultur

Eumos olika folkslag har så många olika levnadssätt och matkulturer att det är omöjligt att beskriva dem alla; den i mûhadinska pilgrimsguider och reseberättelser mest omtalade är dock köket från Sung, som kan sägas utgöra en viktig influens på alla kök i riket. Hazmar Mûran, den berömde mûhadinske botanikern, har också en kulinarisk ådra och en särskild förkärlek till Sung-köket. Han har flera gånger frågat sig i vilken mån Sungs matkultur kan ha rötter i Edron, Torlin och Akpilos, men alltid funnit frågan omöjlig att besvara då det är endast från Edron som receptsamlingar finns bevarade. Klart är dock att många rätter som serveras i Sung har rötter hos Aome-folket, och inte sällan går långt tillbaka i tiden, till svunna dagar innan de fann ett nytt hem i Sungs land.

Basen i Sungs matkultur är Ning-brödet, ett pannkaksliknande tunnbröd som lagas på stenhäll, och görs av mjöl baserat antingen av en blandning på korn och bhanna-lu eller teff, ett särskilt sädeslag som bara växer i Himmelsbergens högland. Andra rätter är ofta stuvade, finhackade eller mosade, och läggs på ning-brödet på en tallrik. Man sitter sedan till bords runt ning-tallriken, som ofta är mer eller mindre gigantisk; tillräcklig för att alla ska kunna äta av samma bröd. Sedan drar man av skivor av brödet och kupar det runt de andra rätterna, som på så vis kan plockas upp och ätas. På senare år har det också blivit populärt att äta rätter som serveras i skål med ris, men även i detta fall äter man med händerna, eller med ett ning-bröd. Sung-kökets viktigaste smaksättare är sesamolja, ingefära och två kryddblandningar som kallas daberi och mitma, som sammantaget ger maten en mustig och pepprig karaktär. Daberi görs vanligen på chilipeppar, koriander, ingefära, torkad basilika, ajowan, bockhornsklöver, vinruta, och en lokal växt som kallas kmakoma. Mitma, som härrör från Beludalen, görs på kryddnejlika, ingefära, koriander, kummin och en liten, mycket stark pepparfrukt.

Sungmunkar och många Aome, som håller Sungs läras ideal väldigt högt, dricker inte sprit, och teer är därför den vanligaste måltidsdrycken. En populär variant från höglandet är smörte, där en klump smör från woykbufflar eller jakar sakta fått smälta i kannan, men man dricker även gult te, i regel relativt svagt. På värdshus i Sung dricker man olika typer av lokalt öl och brännvin, varan det primära fyllebränslet är en bisarrt stark sprit av tvivelaktig kvalitet som kallas waraji och egentligen hör hemma i Forion. Sungmunkarna må fnysa åt waraji, men det konsumeras i besinningslösa mängder i gruvlägren i Belu och i gudsförgätna djungelbyar, och ett fylleslag på waraji var en bidragande faktor till Kriget om den silverne tronen, där Aome förlorade sin sista konung.

Ett urval av specifika rätter som kan återfinnas i Sung:

  • Ning är som tidigare nämnt ett flatbröd som utgör en bas för nästan alla måltider.
  • Wapa är ett rostat korn- eller teff-mjöl som serveras i en skål där man blandar det med vatten eller te och, om man ska lyxa till det, smör eller honung, varpå det rullas till en torr klump och ätes direkt ur handen. Det är en vanlig frukosträtt över hela Eumo, som generellt anses mäkta tråkig och ospännande och den givna basfödan för alla asketer.
  • Acha jin är en högtidsrätt som påstås ha njutits av Sungs fornkonungar. Den består av tre förnämliga sorters svampar från Himmelsbergens högland som stekts hela i smör och ingefära.
  • Anji är hackad äggplanta som stekts med ingefära och rörts till en smet med sojabönor, vitlök och sesamolja. Den serveras, som det mesta annat, typiskt på ett ningbröd.
  • Ayibe är en lokal specialitet, mild ost gjord på Woykmjölk. Den serveras ofta skivad på ett ningbröd, garnerad med tomat, och kryddas med daberi eller mitma.
  • Bashu eller Baoshu är kokt, strimlat oxkött i en sås på pepparfrukter, koriander, ingefära, daberi och sesam- eller marulaolja.
  • Feifu är en anrik rätt som omnämns i skrifter från mycket gammal tid. I det ursprungliga receptet hackas honungsmarinerad kyckling i bitar och friteras i olivolja, men denna olja finns inte längre i Eumos land, och ersätts nuförtiden oftast med marulaolja, som fortfarande är ganska dyrt då det måste importeras från Sydlanden.
  • Gongao är en efterätt på dadlar kokade i honung, marulaolja och ingefära, garnerade med sesamfrön.
  • Jinfao är ett modernt påfund som först serverades av den nyligen bortgångne Pa Bo Um, köksmästare i De blå apsarornas tempel i Sung. Ris och ägg blandas och steks med lök, bönor och ibland strimlat kött, och kryddas med daberi och en lokal ört som kallas jimali.
  • Ningfu är en variant på ningbrödet som är populär bland zhaniska familjer i Sung; brödet friteras i olja och serveras med skivad lök och kamelmjölk.
  • Mitma gammo är olika typer av kött som grillas på spett, kryddat med mitma. Rätten introducerades ursprungligen av zhanerna, men är numera populär på Sungs alla gatugrillar, och doften av mitma gammo ligger inte sällan över hela kvarter.
  • Shangfao är Eumos mest berömda specialitet, med rötter i det forntida Sung-riket. Hundkött steks tills det går att dra isär med fingrarna, får sjuda i en sås tillagad av citron, ingefära, vitlök, honung, daberi och sesamolja, och serveras med bönor eller ris, ibland på ett ningbröd.
Clone this wiki locally