Cabengo
author: Ymir created_at: '2014-08-26T01:38:15Z' id: Cabengo links: category:
- Eumo
- Tosher
- Västlandens befolkning mention:
- Belu
- Himmelsbergen
- Nahima title: Cabengo
Cabengo är en hårdför tosherstam som lever som jordbrukare, jägare och hantverkare i Belu. Cabengo kom ned från Himmelsbergen för cirka 500 år sedan, och började sin bana som vasaller åt den mäktiga Nahima-stammen, som förr dominerade Beludalen. Cabengo var mästare på snabba förflyttningar i bergen och på att nedlägga småvilt med kastspjut och stenslungor, egenskaper som kom dem väl till pass också i deras huvudjakter. Ihop med Nahima tog de med tiden över de terrassodlingar som tidigare invånare i Beludalen under sekler grävt ut i sin anletes svett, och använde sagda invånares förkrympta huvuden som utsmyckning i sina imponerande totempålar. Efter Nahimas sorgliga frånfälle för en konfederation av fiendestammar drevs Cabengo undan från själva Beludalen, och har sedan dess tvingats anta ett något mindre krigiskt, om än fortfarande bångstyrigt, temperament och hanka sig fram på de magrare jordarna på bergssidor och i isolerade dalgångar. De betalar i regel tribut till vem som än härskar i Beludalen för tillfället, men är snara att starta mindre uppror, och muckar ständigt gräl med sina grannar. Det är som om något i Cabengos själar inte riktigt vill tillåta dem att vara stillsamma risodlare, som om förfäderna och Belus dunkla mångudar skriker efter huvuden till de vittrande totempålarna.
Cabengo är bredaxlade men seniga, med gråsvart hy som lätt tycks bli väderbiten och fårad av bergsvindarna. De bär ofta mörkblå kläder med röda bårder, och har håret färgat med ockra och uppsatt i höga, strama knutar. Flickorna och kvinnorna har sina ansikten tatuerade i komplicerade, snirkliga mönster. Kvinnor anses hos Cabengo ha ett särskilt band till mångudarna som ger dem en unik värdighet, och som schamanprästinnor och byäldste har de ofta ledande positioner i samhället. Cabengo som påträffas utanför sina egna isolerade byar är primärt män som sökt sig ned till Beludalen för att slita i gruvorna eller som stigfinnare och legosoldater, men även enstaka ogifta kvinnor har lämnat sina hem för att hanka sig fram annorstädes. Man är även kända för att ha förhållandevis goda smeder, möjligen ett arv från någon glömd dakensk folkstam vars domäner erövrades för länge sedan; Cabengo-smeder framställer förnämnliga Leng-knivar, spjutspetsar och hjälmar, och egendomliga men praktfulla hantverk i guld och silver.