Himlens gunst

---

author: Ymir created_at: '2011-08-11T04:34:04Z' id: Himlens gunst links: category:

• Mhîmrätten
• Religiösa begrepp mention:
• 'Ansale-Idon'
• Ashak Wolani
• De Upphöjda
• Keralor
• Kwarenah
• Matruk Wolani
• 'Sar''whid'
• Tabîmbergen
• Tarluk
• Tawhârkeralan title: Himlens gunst

---

Traditionellt i Mûhad är Mhîmer den högsta religiösa auktoriteten, med gudomligt sanktionerad befogenhet att tolka Guds ord, godkänna eller förbjuda Keralor, och på alla vis utöva sin makt. Samtidigt är det inte så enkelt, eftersom även en gud på jorden fortfarande bär ansvar inför Mhîm i himmelen; det är Kwarenah, Mhîms nåd, som ger de världsliga Mhîmerna deras upphöjdhet. Fornzhaniska filosofer som Tarluk talade om Himlens nåd, hur en härskare kunde förlora sitt mandat, och detta är tankar som i någon mån levt vidare genom årtusendena. Det hela kokar ned till ett enkelt faktum, beskrivet bland annat i Tawhârkeralan: Mhîm är ofelbar, och skulle Mhîm av någon anledning visa sig felbar, måste han därför förlorat sitt mandat att härska. Vad detta innebär i praktiken är att många Mhîmer varit oroliga för att misslyckas i olika sammanhang - myten om deras gudomliga makt och härlighet har ofta nått sådana proportioner att det vore en katastrof för deras anseende om de förlorade ett krig, misslyckades med en reform, eller gjordes till åtlöje utan att kunna straffa den skyldige. Av detta skäl har det blivit närmast praxis att Mhîmer håller en tillbakadragen profil och drar diskret i samhällets trådar; det finns Mhîmer som lyckats bygga upp oerhörd makt och härskat aktivt och oinskränkt, men lika många har begått någon fadäs, förlorat anseende, och blivit störtade av andra som lustat efter Den gyllene tronen - rentav sina egna söner. Fadermord anses generellt vara ett hemskt brott, men om man tar tronen från någon som bevisligen gjort sig oförtjänt av den är det enkelt att rättfärdiga sig - så skedde till exempel när den nuvarande Mhîmen, Matruk Wolani, tog tronen från sin farbror Ashak Wolani efter en kort men våldsam statskupp. Mhîm Ashak begravdes bland sina anfäder i Tabîmbergen, och de flesta av hans anhängare erkände fort att han förlorat himlens gunst efter det misslyckade kriget mot Ansale-Idon, och tog den nye härskarens parti. Detta innebar inte att Mhîm Ashaks själ inte var högt upphöjd och välkommen vid Mhîms sida i paradiset; men han hade förlorat sin rätt att härska på jorden, och förmåtts att lämna den.

Med detta sagt är det givetvis inte så att Mhîmer som begått ett misstag alltid blir störtade, långt ifrån. Idén om himlens gunst är framförallt ett slagträ som användas av usurpatorer och erövrare för att motivera sin rätt att besitta den gyllene tronen, och misskreditera störtade Gudahärskare. Så länge en Mhîm de facto sitter säkert på sin tron, kommer få, om någon, öppet våga ifrågasätta hans himmelska mandat, om de inte besitter en stark önskan att dö en långsam och plågsam död.