Skip to content

Aeba kolonin

Jump to bottom
Martin edited this page Oct 20, 2020 · 3 revisions

author: Ymir created_at: '2011-02-03T05:26:47Z' id: 'Aeba-kolonin' links: category:

  • Arkipelagisk historia
  • Daaktron i Stora Arkipelagen
  • Folkrättsbrott mention:
  • Abea
  • Arkipelagisk Daaktro
  • Asogwe
  • Dauk
  • Den Vördade St Elicilias Systraorden av Berget Vostram
  • Diemedeiska dynastin
  • 'Garandor-riket'
  • Herm Nove
  • Ignitius LXVI
  • 'Menela-riket'
  • Oriton
  • Sankt Zergavas
  • 'Sham-Ukin den Store'
  • Stora Arkipelagen
  • Stora Jordbävningen
  • Umberthos Ellom title: 'Aeba-kolonin'

Aeba var Jargiens genom tiderna mest avlägsna koloni. Den grundades på ön med samma namn kort efter att Stora Jordbävningen ödelagt mycket av centrala Arkipelagens ekonomi och styre. Den dåvarande aboraten Ignitius LXVI fick nys om detta efter ett år, och åberopade en serie av expeditioner för att cementera den jargiska Daaktron bland hedningarna i Stora Arkipelagen. Han fick stöd av flera världsliga makthavare, inte minst kejsaren, som hoppades utöka kejsardömets flotta och få del av Arkipelagens påstådda rikedomar, och således avseglade under ett decennium ett mycket stort antal fartyg lastade med korsfarare och kolonisatörer, vapen, förnödenheter och reliker. De första skeppen som kom fram, under Herm Noves banér, beslöt av oklara skäl att plundra och sänka ett antal fartyg från Garandor-riket, vilket föranledde en lång jakt där Garandors flotta tillslut kunde hämnas genom att sänka de jargiska skeppen. En överlevande Herm Nove-riddare spolades emellertid iland på Abea, och såg detta som ett tecken från Gud - hade inte självaste Sankt Zergavas också spolats iland efter ett skeppsbrott? Zemian av Ralborion, som han hette, våldgästade togs om hand av några infödingar för vilka han predikade den sanna tron, och med dessas hjälp kunde han också sända meddelande till andra kolonisatörer att Aeba var ett bra ställe att etablera en bas på.

Så kom det sig att jargierna började kolonisera Aeba år 9567 arkipelagisk tid. Man byggde på kort tid ett flertal fort, kuvade lite bråkiga infödingar, och slog sönder hednatempel. Menela-riket som gjorde officiellt anspråk på ön protesterade, men gick aldrig till faktiskt handling, och snart kontrollerades Aeba helt av jargierna. Efter ett par decennier fanns tusentals jargier på ön, och man hade byggt en utmärkt hamn, kyrkor, och muromgärdade byar. Kolonin levde gott på export av kryddor och frukter, och med infödingarna som billig arbetskraft upprättade man omfattande plantager som består än idag. Zemian själv fick skallen spräckt av en uppretad stamäldstes obsidiansvärd, men det inträffade gäldades med ett blodigt krig som slutade med att även de mäktigaste av öns inhemska klaner såg det kloka i att betala tribut till jargierna och underkasta sig deras konstiga gudom.

Slutet kom på grund av den sydliga Diema-klanens hövding, Sham-Ukin dor Asamwene. När han växte upp hade kolonisatörerna styrt ön ett par decennier, och Sham-Ukin själv var, som de flesta andra, jargiskt Daaktroende. Detta till trots uppstod dock en dispyt med kolonisatörernas primod, som inlett en inkvisition för att ta itu med de blasfemiska ideér som börjat växa fram under inflytande från de korrupta hädarna på Oriton. Sham-Ukin vägrade lämna ut asogwer som påstått skulle finnas under hans beskydd, men konflikten hade kanske slutat där om inte jargiernas guvernör Umberthos Ellom försökt straffa Diema-klanen genom att ålägga dem en extra skyddsskatt för "misstänkt vantrogna" (en mindre betrodd krönikör hävdar att han införde primae noctis). Vad som än hände så togs det av Sham-Ukin som en enorm förolämpning, och han började konspirera mot kolonisatörerna. Detta var väldigt framgångsrikt, för Sham-Ukin visade sig vara en strateg långt bortom deras kaliber, och när vidden av hans komplotter uppdagades var det redan för sent - Sham-Ukin hade enat flera lokal klaner under sig och låg i bakhåll för den jargiska styrka som kom för att ända hans välde. Resultatet var en spektakulär seger där merparten av tempelriddarna nedgjordes, och därefter underkuvade Sham-Ukin fort hela ön, och massakrerade alla jargier som gjorde motstånd. Av deras kranier byggdes ett stort kors som reste sig från en av Aebas klippor i månader, i stum vittnesbörd om Daaks storhet.

Så ändades Aeba-kolonin. En del jargiska kolonisatörer lyckades emellertid fly till den närbelägna ön Ahamla, senare känd som Dauk, där ett litet Vostramitkloster redan hade grundats. För att kunna hålla ut där mäklade man fred med Sham-Ukin under förevändning att han trots allt var en Daaktroende furste, vilket ledde till det paradoxala att mannen som slaktat en jargisk koloni omsider fick rykte om sig som trons försvarare och en gudabenådad härskare. Hans dynasti, Diemedeérna, är förvisso jargiskt Daaktroende än idag, men hur fromma de visat sig är helt öppet för diskussion.

Nästan alla Aebas invånare övergick under kommande sekler gradvis till Arkipelagisk Daaktro, men de bevarade de av öns helgedomar som Sham-Ukin inte raserat, och flera av dessa är av och till föremål för vallfärder. Bland de förbittrade jargierna på Dauk uppstod med tiden en föreställning att Aeba inte bara var deras forna koloni, utan också platsen där Sankt Zergavas dog, och man har alltid drömt om att återerövra ön i Guds och kejsardömets namn.

Clone this wiki locally