-
Notifications
You must be signed in to change notification settings - Fork 0
Mirella
author: Lycan created_at: '2012-09-21T09:08:44Z' id: Mirella links: category:
- De vita svalorna på berget Vostram mention:
- Alaisina
- Beatrix
- Blancheflor
- Castellosa
- 'Cenotedes'' Källor'
- Juliana title: Mirella
Det är bara de senaste åren som du kommit att förstå att människar betraktar dig som något väldigt konstigt. Munkarna vid Cenotedes' Källor skickade aldrig några sådana signaler, det var inte förrän det kom utomstående till klostret som du insåg att det var något fel på dig. Broder Lakatus, det närmsta en förälder du haft, har alltid försökt trösta dig, sagt att de kallat dig öknamn för att de inte förstår.
Munkarna var nog inte så bra på att prata om blommor och bin. Det där med kön tog det lång tid för dig att förstå, antagligen för att ingen av munkarna kände att det var lämpligt at tala med dig om sådant. När du kom upp dig i åren märkte du dock att det var något som inte riktigt stämde. Du hörde att man talade om dig när man trodde att du inte hörde. Du hade blivit för gammal, du kunde inte bo kvar på klostret, det var något fel med din kropp. Det handlade om att plötsligt känna skam och gången du blev påkommen med att gnugga dig mot broder Darius' dräkt. Detta var något som tog tid för dig att bearbeta och förstå, ett hårt slag som gjorde dig ledsen och arg.
Du är alltså av zhanisk härkomst. Munkarna från Cenotedes Källor hittade dig i de rykande resterna av en handelskaravan, angripen och skingrad av rövare. Du har själv inga minnen av detta, men du var inte mycket mer än ett spädbarn. Munkarna enades att uppfostra dig som en av sina, och tack vare sin läkekunnighet kunde de se till att du växte upp till ett friskt och starkt barn. Din mörka hud och dina exotiska drag gör att du alltid kommer att sticka ut. Men du talar ju inte ett ord muhadinska (även om du i hemlighet försökt lära dig av zhanernas språk) och är i alla hänseenden en godtrogen daaktroende jargier. När folk behandlar dig illa på grund av din härkomst blir du ledsen.
Din uppfostran bland munkarna var fokuserad på bikt och bön. Samtidigt lärde de dig mycket om liturgi, dogmatik, skolastik och ockultism. Din extroverta natur dämpades som av en tung våt filt av deras återhållsamhetslära. Du gillar att sitta ner och lugnt redogöra för dina uppfattning och sinnebilder, men ibland är det som att du bara vill bryta fri.
En dag kom det en karavan till Cenotedes Källor. De stannade några dagar i bostäderna som reserverades för gäster som av olika anledningar inte kunde sova hos munkarna. Bland dessa fanns de första vänner du skulle få, en grupp (mer eller mindre) jämnåriga nunnor som skulle komma att bli mittpunkten i din värld.
Munkarna har alltid behandlat dig med respekt och värdighet, men inte alltid med någon överväldigande värme eller tillgivenhet. Att då lära känna fem personer i din egen ålder som fort blev din närmsta konfidanter och vapendragare var en fantastisk upplevelse. Tidigt i er vänskap skedde Den Stora Händelsen, under vilken er grupp sammansvetsades och utsattes för svåra utmaningar. Ni gick triumferande ur situationen, och efter det har ni varit oskiljaktiga.
Du har studerat Tengrim, mûhadinsk skrift, för att lära dig mer om ditt ursprung. Det var spännande, men egentligen lärde du dig inte så mycket om dig själv annat än att ingen vet vilka dina föräldrar var.
Du är en person som, om det inte varit för ditt utseende, få hade lagt märke till inledningsvis. Du är en eftertänksam och tänkande varelse. Det är sällan du accepterar information utan att fundera över den. Ibland får du kritik för att du gör dig "onödigt svår" och per automatik ifrågasätter fakta som du bara borde acceptera. Det är dock ingenting du gör för att provocera, utan det är bara så du fungerar.
Du älskar dina vänner mer än något annat, men du oroas ibland över att du inte är tillräckligt bra på att förmedla detta. Din karaktär är försiktig, och även om du sällan uttrycker dig med impulsivitet eller höjd röst kan man vara säker på att när du väl skrider till handling kommer det vara genomtänkt och med stor målmedvetenhet du agerar.
Beatrix Beatrix fysik är imponerande och påminner dig något vad du en gång såg hos munkarna i din uppväxt. Ibland känns det som hon tittar konstigt på dig och du kan inte riktigt avgöra om det är avsmak eller fascination. Efter Den Stora Händelsen vet du i ditt hjärta att du alltid kan lite på henne.
Juliana Sedan ni först möttes har Juliana tagit på sig rollen som din storasyster. Hon oroar sig ständigt för vad du gör och är alltid redo att försvara dig om någon skulle så mycket som titta konstigt på dig. Inledningsvis var Julianas omtanke och beskydd en mycket fin upplevelse, utan hennes initiativ hade du kanske aldrig lärt känna de andra i er krets. För det mesta håller du av Juliana och har kommit att förlita dig på hennes rådgivning och välvilja. Trots den kärlek och tacksamhet du känner kan du dock inte hjälpa att ibland känna dig lite trött på henne. Hon betraktar dig som ett barn, håller jämt koll på vad du företar dig och låter dig aldrig ta några egna initiativ.
Den som det tog längst tid för dig att lära känna var utan tvekan Alaisina. Hon som verkar vara så trevlig och lättsam har alltid behandlat dig med försiktigt avståndstagande. Aldrig på ett otrevligt sätt, men likväl tydligt märkbart. Ni två talar mycket sällan med varandra utan de andras närvaro och hade den inte varit för Den Stora Händelsen hade du nog aldrig varit riktigt säker på henne.
Blancheflor Hon är tveklöst den i gänget som du har mest gemensamt med och det var ni två som inte kunde låta bli att slippa ur er en busvissling när Herm Nove-riddarna tog av sig om överkroppen för att köra närstridsträning. Till skillnad från din relation med de andra i gruppen är din och Blancheflors okomplicerad och hjärtlig.
Castellosa Om Beatrix var den som bjöd in dig och tog det som sitt ansvar att inkludera dig i kretsen så var det Castellosa som gjorde det möjligt för dig att bli en i gänget. De första nätterna pratade ni mycket, långa, förtroliga samtal. Det var Castellosa som lärde dig om världen utanför klostret, som besvarade den myriad av frågor som ansamlats under år av ensamhet. Hon hade alltid tid för dig, utan att kväva dig som Juliana fanns hon där nu du behövde hennes råd och uppmuntran. Under Castellosas "begravning" noterade du att små rester av kritstreck i templets tak. Det verkar som om någon gjort anteckningar i den enorma stjärnkartan. Är det verkligen tillåtet?