-
Notifications
You must be signed in to change notification settings - Fork 0
Slaget om Keramar
author: Ymir created_at: '2011-02-27T04:45:21Z' id: Slaget om Keramar links: category:
- Historiska händelser
- Väpnade konflikter mention:
- Arlon
- Arog
- Dann Casen
- Demetrioc av Povus
- Första Snön
- Jolander
- Keramar
- Maldorac
- Malkom Trevena
- Marak
- Mardar Casen
- Mianni Erstain
- Nicoz Mehzinor
- Raugesfloden
- Romontagius Salvanis
- Valdemar Trevena
- Zenos Inakim
- Zonar hus Vandor title: Slaget om Keramar
Slaget om Keramar stod vid den drunokiska byn med samma namn den 27:e juli 2967 e.D. Drunokiska riddare och husarer under hertigarna Zenos Inakim och Nicoz Mehzinor hade förföljt de okända jargiska kavallerister som några dagar tidigare attackerat torneringen i Arlon, ledda av avfällingen Valdemar Trevena. Efter ett antal skärsmytslingar i skogarna i sydvästra Drunok hade merparten av den drunokiska hären skingrats, och vägen till säkerheten i Jargien låg öppen för fienden, så när som på det viktiga vadstället vid Keramar. Nicoz Mehzinor och Zenos Inakim hade lyckats retirera till den lätt befästa byn, men endast med ett fåtal riddare och knektar samt tolv Roghandvärgiska krigare som hörsammat Nicoz nödrop. Valdemar Trevena anlände med en stor styrka och valde, stärkt av sin långa historia av segrar, att frontalangripa byn för att bemäktiga sig vadstället. De drunokiska försvararna hade, med tidigare massakrer från Valdemars sida i åminnelse, lyckats mobilisera ett femtiotal av byborna på sin sida, medan kvinnor och barn evakuerades över floden, och förberedde sig på ett desperat försvar.
Hertig Zenos evakuerades strax innan slaget, sedan tidigare sårad av ett jargiskt armborst, och striden kom därför essentiellt att stå mellan Nicoz, en beryktad hjälte och svärdssvingare, och Valdemar, mer beryktad som strateg. Valdemar nöjde sig inte med sina styrkors övertag i kvalitét, utan koordinerade simultant angrepp från olika håll, avancemang till fots och till häst, armborsteld och en distraktion i form av civila fångar som drevs framför hans linjer med magiska sprängladdningar i händerna, men den snabba segern uteblev. Försvararna slogs desperat och tappert och utan uppehåll, Roghandvärgarna stod emot en kavallerichock mot porten i byns jordvall, och skickliga bågskyttar på hustak och i ett utkikstorn bromsade anfallarnas momentum, även sedan Valdemars riddare väl trängt igenom porten och vällt in på torget innanför. Striden urartade i en blodig ömsesidig massaker, där namnkunniga kämpar på bägge sidor stupade, och döda och döende låg strödda över bygatorna. Valdemar Trevena ska till sist ha lagt sin eftertänksamhet åt sidan för att rusa på en utmattad och sargad Nicoz, vilket resulterade i en envig som nätt och jämnt vanns av den senare. Valdemar stupade med en falisk dolk i halsen, men segern hade ändå varit hans i hävderna, om inte Mardar Casen av Herishem hade anlänt med förstärkningar till försvararna. Dessa föll de återstående jargierna i ryggen innan de hunnit nedgöra det sista, utmattade motståndet, och under ledning av sir Demetrioc av Povus tog de jargiska ryttarna till oordnad reträtt nedströms längs Raugesfloden.
Slaget skulle senare användas som slagträ i debatten om huruvida jävlar anamma och mannamod ibland kan överträffa övertag i träning, utrustning och resurser, men på kort sikt tjänade det bara till att ge ytterligare ära åt de få som överlevde det. Bland dessa märktes, utöver Nicoz Mehzinor själv, hjälteriddaren sir Maldorac, sir Romontagius Salvanis, sir Jolander, sir Arog, lady Dann Casen, arméspejaren Första Snön, väpnaren Mianni Erstain och hussaren Marak. Främst av de stupade var antagligen, på försvararnas sida, Zonar hus Vandor, en beryktad löjtnant i Kraalen-renk-Roghans här.
Lösa rapporter gör gällande att folk såg spöket av Malkom Trevena när striden rasade som värst, kämpande på försvararnas sida mot sin förrädiske son. Om detta verkligen hände tycks ingen riktigt kunna svara på.