-
Notifications
You must be signed in to change notification settings - Fork 0
Juliana
author: Lycan created_at: '2012-09-21T09:08:27Z' id: Juliana links: category:
- De vita svalorna på berget Vostram mention:
- Alaisina
- Beatrix
- Blancheflor
- Mirella title: Juliana
Bakgrund
Ditt tidigaste tydliga minne är en dröm eller vision du hade i ung ålder. Du låg i sjuksäng, familjens medikus hade försökt bota dig, man hade bett för dig, pysslat om dig och vårdat dig, men allt till ingen nytta. I efterhand har du fått reda på att ingen trodde att du skulle överleva. Febern slog med en ohygglig hetta, som om en eld vaknat dig i dig och vägrat slockna. Du vet inte om det är sant, men prelaten som var på plats för att sörja för din själ säger att brännblåsor slog upp på hans hand när han smörjde din panna.
Allt detta är sådant du fått berättat för dig i högre ålder. Det enda du faktiskt kommer ihåg är den där drömmen. I den var världen täckt av ett ilsket sjudande hav. Människor och djur skrek i smärta när deras hud koktes bort av det allförtärande vattnet. Överallt omkring dig såg de döda och döende. Då noterade du att du själv inte tycktes skadas av vattnet. Du vadade med en växande känsla av makt och osårbarhet genom den dödliga oceanen. Snart märkte du att skadade och plågade människor flockades till dig. Du tycktes absorbera hettan ur vattnet och göra det möjligt att röra sig i det. Snart ledde du en enorm procession av skakiga överlevare, brännskadade och sargade, genom vattenmassorna.
Där tar hågkomsten slut, du har inte lyckats återkalla vad som hände efter detta i drömmen. Du är dock säker på att det utspelade sig en mycket viktig händelse efter detta. Du har ett diffust minne av att i slutet av drömmen hade du lett folket till en torr plats, ett berg, där Daaks ande steg ner och talade till er. Men hur mycket du än anstränger dig kan du inte erinra dig fler detaljer.
Du överlevde sjukdomen och växte upp till en flicka som alla andra. Du levde ett normalt liv, med allt vad som hör den jargiska överklassent till. Drömmen med de kokande haven levde dock kvar hos dig, det gick sällan en dag utan att du någon gång stannade till och funderade över dess innebörd. När du påbörjade din religiösa skolning med broder Cinaedius insåg du att du knappast var den första som upplevt en gudomlig uppenbarelse. Du kom också att förstå att uppenbarelser är värdefulla, broder Cinaedius hjälpte dig att tolka den och den unga munken blev allt mer övertygad om att den handlade om ett viktigt arbete du skulle utföra åt Daak.
Det var Cinaedius som lärde upp dig i insciuitisk meditation, något som gjorde att du lärde dig att viljemässigt komma i kontakt med känslan i uppenbarelsen om de kokande haven. Meditationenen lämnade emellertid otillfredsställd. Du behövde bättre teknik för att återupprätta bandet till den gudomliga sfären, för att förstå din vision och uträtta ditt heliga värv.
Det var i samband med detta som du hörde talas om vostramiternas märkliga seder. Bland dessa skygga cenobiter sades Jargiens främsta mystiker finnas. Du började arbeta för att bli inskriven vid ett av vostramiternas kloster. I din hemtrakt talade man om din profetiska förmåga och prästerskapet stöttade dig i din strävan. Din framtid är som Daakpräst, den saken är säker.
Under resan till Vostram träffade ni Mirella och var med om Den Stora Händelsen och efter det blev ni väldigt sammansvetsade. Du känner ofta att dina vänner inte har någon struktur i livet eller deras handlingar och agerar oftast som en moderlig vägledare. Du ser dig som något av en ledare för den lilla gruppen, men sätter ingen som helst prestige i detta. Det är bara så enkelt att du oftast har bäst koll på vad som måste göras. Dessutom glömmer de andra oftast när det drar ihop sig till mässa och ve den som missar en mässa!
Du är en lojal och mycket välvillig vän. Samtidigt är du väldigt mån om att uppfylla dina plikter. Ibland hamnar dessa två i konflikt med varandra och då kan det vara svårt för dig att vilken väg du ska gå. Du uppskattar den skolning i introspektion och mystisk meditation du fått i klostret och spenderar gärna tid i studier eller kontemplation. Du är ofta uppfylld av tankar och grubblerier, något som ibland gör att du verkar lite disträ eller avlägsen. Trots att ni alltid sover i enskilda celler blir du fortfarande lite nervös av det och ogillar i allmänhet när gruppen splittras.
Beatrix var den första du talade med av de som senare skulle bli din närmsta krets vänner. Om man lite generaliserande kan säga att du är den mest spirituella bland era vänner så är hon den mest fysiska. Ni är båda övertygade om människans ansvar att tjäna Daak efter bästa förmåga, och oftast överens om att det är just detta ny gör. Beatrix hade gått i graven för att skydda dig, hon tenderar att ta ditt parti i konflikter och verkar nästan ha tagit det som sin uppgift att vara din beskyddare. Hennes höga tankar om din "profetiska förmåga" kan dock göra dig illa till mods.
Den av dina vänner du har det mest komplicerade förhållandet till är onekligen Blancheflor. Även om ni två delar väldigt mycket gör hennes malgoarhitiska bakgrund dig illa till mods. Du är skolad att frukta malgoarhiter och deras oheliga dogm som hotar urholka de mest centrala delarna av Daaktron. På ett personplan har du dock svårt att komma ifrån att hon är en genuint trevlig och välvillig person med ett intresse för teologi och filosofi som rivaliserar ditt eget. Du vet dessutom att hon lidit svårt för de vedervärdiga malgoarhiternas händer och att du kanske kan hjälpa henne att finna sinnesro och hitta fram till Daaks ljus. Hon lyssnar mycket på dig och är den enda som riktigt uppskattar att få höra historier om Daaks storhet. Du känner att du är något av en lärare till henne.
Din relation med Alaisina är aningen problematisk. Detta beror primärt på att hon tycker sig vara något av en exemplarisk Daakdyrkare. Hon säger gärna saker som att "givetvis visste jag vad Daak ville att jag skulle göra" när hon till exempel stulit av klostervinet. Hennes ihärdiga tendens att rättfärdiga i dina ögon syndiga handlingar med ett handviftande "det var mitt ansvar" kan störa dig obegränsat mycket. Samtidigt händer det att hennes uppfattning om hur en rättrogen bör agera helt sammanfaller med din, och i sådana fall kompletterar ni varandra fantastiskt bra. Om hon med din hjälp studerat Liberan med något större entusiasm hade hon kanske haft lättare att själv utvärdera sina handlingar.
Vänast och mildast på klostret av alla måste ändå vara Blancheflor. Hon var så god och mild och du älskade henne mer än alla andra på klostret. Hon var kittet i er lilla grupp och du räds att ni inte skall hålla sams efter hennes självmord. Du ser det som dina uppgift att se till att ni fortfarande skall vara vänner. Det var förmodligen hennes sista önskan. Du funderar dock på varför bibliotekarien syster Recita frågade dig om du visste var Castellosas böcker var. Tydligen hade hon inte återlämnat dem och syster Recita är verkligen en furie när det gäller hennes böcker.
Och till sist har vi Mirella, denna märkliga figur. Ni stötte på henne när ni övernattade i ett munkkloster många mil öster om Gran Vostram. Hon hade växt upp med munkarna där och var av zhanisk härkomst. Du utvecklade fort en djup uppskattning för hennes säregna karaktär. Mirella är enligt din åsikt mycket intelligent, och hennes udda uppväxt har på något sätt befriat henne från den jordiska samhällets bojor. Hon är klarsynt på ett barns förutsättningslösa sätt, men bildad och intelligent bortom sina år.