Taethavris

---

author: Ymir created_at: '2011-02-18T19:37:29Z' id: Taethavris links: category:

• Drakalliansen
• Kronomager
• Lumian
• Renhjärtade
• Världsbefriare mention:
• Ajitéer
• 'Ast''catie'
• Besvärjarna från Caïm
• Drakalliansen
• Ishan
• Kahar
• Khakra
• Khorash
• Kumbanigash den Svarte
• Shemharas Portar
• Verduhrakh title: Taethavris

---

I dimhöljd, svunnen tid väktare av Shemharas Portar och rådgivare till Kahars vördade kungalinje. En bastion av styrka och visdom, givare av hopp och Kahars fienders största fasa. Han kallades för Hadarak Ashanû, den första av många, av ajitéerna, som vägrade ta drakens heliga namn i mun. Taethavris första väktare, Ishan, var av egen kraft en närmst ostoppbar motståndare, stormästare av Kahars tempellegioner och segrare i oräkneliga strider. Häxmästaren av Ragnash, Taethavris andra väktare, var redan då, i vår tids gryning, vida känd och vida fruktad för sina trollkonster, sin nit och sin styrka, Ishans överman i många avseenden.

Märkligt kan det då tyckas hur fort Kahar gick under, dess älskade Hadarak Ashanû försvunnen och de så kraftfulla och till synes oövervinneliga väktarna spridda för vinden. Enligt krönikorna hade Ast'catie gjort gemensam sak med sina forna svurna fiender, Besvärjarna från Caïm, vilka åkallade ett väsen av sällan skådad styrka, förintelsebesten Khorash, och ålade denne att dräpa Kahars edbundna beskyddare. Taethavris ska enligt sägen ha gått titanen till mötes, och i tio och åter tio dagar utkämpat en strid som ödelade landet omkring honom. Slutligen besegrad tvangs draken att acceptera sitt nederlag och flydde från Kahar. Så kom det sig att Taethavris lämnade Shemharas Portar, för att aldrig återse dem igen. Draken hade förstått att han inte kunde bjuda tillräckligt motstånd mot Khorash, och insåg snart att hans nemesis aldrig skulle ge upp. Svårt skadad, utmattad och desperat tog så Taethavris till sitt sista kort. Han lät sin själ färdas utanför tidsväven, och verkade på så sätt försvinna helt ur existensen.

Så fann Kahars tempellegioner honom. Till synes död, men låst bortom tid och rum. Ajitéernas mästare grät bittra tårar av kärlek. De samlades kring sin älskade läromästare och svor en ed, en ed full av helvetenas kalla vrede men också av värme, av hopp och omtanke. De svor att vakta draken, tills vinden jämnat de högsta berg med marken, tills haven torkat ut och stjärnorna slocknat. Ajitéerna förflyttade Taethavris' kropp till ett helgat gravvalv, och templets mästare, under Ishans ledning, tog plats omkring honom. Så förseglades gravvalvet, och genom tempelkrigarnas själars kraft förblev det oupptäckt under åtskilliga millennier.

Den första som märkte att Taethavris vaknat var Kumbanigash. Långt bortom slott och stad lyfte den uråldriga häxmästaren på huvudet och förstod vad som hänt. Vad som väckt Taethavris är okänt, men plötsligt var han bara tillbaka, som om drakarnas i stigande oro inför det kommande mörkret undermedvetet skickat en bedjan om hjälp mot bortom tidsvävens hårda gränser.

Taethavris är idag en viktig medlem i Drakalliansen i vilken han fått en allt större roll. Sina närmsta allierade har han i Khakra och Verduhrakh, ett val vars klokhet tiden får avgöra. Till utseendet är han stor för en lumian, med en vacker, mattsvart kropp med fjäll som vitnat i kanterna. Han besitter definitivt stora styrkor, men har en läromästares tålamod och försiktighet. Den långa dvalan har dock inte förberett honom för Mundanas kaotiska tillstånd. Han är en varelse från en noblare och renare tid. Han har kvar ideal och dogmer som hans kumpaner sedan länge tvingats överge. Vad som kan uppfattas som naivitet balanseras dock hos Taethavris av en osläckbar inre glöd, en visdom som sträcker sig långt bortom det världsliga, och inger hans allierade hopp och tillförsikt inför det som komma skall.