Skip to content

Thelesso

Jump to bottom
Martin edited this page Oct 20, 2020 · 2 revisions

author: Ymir created_at: '2014-08-27T02:47:16Z' id: Thelesso links: category:

  • Autonomer
  • Beast masters
  • Blomsterbarn
  • Folk i Stora Arkipelagen
  • Förbittrade romantiker
  • Interspecies lovers
  • Levande legender
  • Magiker
  • Söderns torn
  • Tarasharkriget
  • Uråldriga
  • Vattendväljare mention:
  • Adasierna
  • Akamador
  • Alasaïs Vilamur
  • Ayedwara Osi
  • 'Ayedwara-Osi'
  • De fyra tornen
  • Effekter
  • Garandor
  • Huhay Sanren
  • Irrbloss
  • Katharketor
  • Lalasta
  • Lenonga
  • Mandagor Gongjao
  • Melusin
  • Nimrod av Kao
  • Obembo
  • Oceanherrar
  • Pambo
  • Pärlemorstaden
  • Qaitu Haraka
  • Shaoshao dor Aman
  • Shugeli Wolong
  • Slaget om de blå pelarna
  • Stora Arkipelagen
  • Tarasharkriget
  • Urmörkret
  • Uyale
  • Vågentiteten title: Thelesso

Thelesso är en Melusin från Stora Arkipelagen, medlem i Ayedwara-Osi, Söderns torn. Hon dök upp i historien under Tarasharkriget, där hon anslöt sig till Shugeli Wolong efter att ha förälskat sig i Mandagor Gongjao, och ihop med sin syster Uyale bidrog till segern i Slaget om de blå pelarna. Efter några andra äventyr och bragder (som alla omnämns flitigt i Tarasharernas kronor) blev båda systrarna dock tillfångatagna av Shaoshao dor Aman, och Uyale mötte sin död i ett misslyckat flyktförsök. Thelesso, svårt torterad, räddades av Mandagor, och i en berättelse gäldade hon detta under ett sjöslag månader senare, genom att dra ned Shaoshao till hans död under Pärlemorhavet, precis innan han skulle stöta svärdet i Mandagors bröst.

Thelesso och Mandagor förmäldes med varandra vid krigets slut, och kom att leva tillsammans i Akamador, trots att Thelesso på land var mer eller mindre invalidiserad. Somliga legender berättar att hon under denna tid födde en son, Gawan, som blev adasiernas anfader, men de lärda i Garandor hävdar med bestämdhet att människor och melusiner inte kan få barn ihop (något andra invänt mot med argumentet att magi var starkare förr i världen). Hur det nu än var tröttnade Thelesso till slut på livet på land, på sitt kvävande äktenskap, och kanske även på Mandagor. Han ville inget annat än ha ett stillsamt liv och sträva för att återuppbygga Arkipelagen igen, men Thelesso ville simma i vågorna och skåda värdens storhet ovan och under böljorna, dansa i korallreven och värma sig i vulkanernas eld. Desperat efter frihet och äventyr dök hon till slut ned i Akamadors hamnbassäng, och lämnade bakom sig människorna och deras otacksamma, fallna värld.

Omsider kom Thelesso att uppmärksammas av Qaitu Haraka och Katharketor. Qaitu var vid denna tid tyrann över ett litet rike vid namn Pambo, dit Thelesso en gång sändes på Shugeli Wolongs uppdrag, för att vinna Qaitus stöd mot Nimrod av Kao. Men nu när Tarasharkriget var över hade Qaitu börjat återuppbygga Ayedwara Osi, Söderns torn, och ville få in en fot i undervattensfolkens värld. Han sände delfiner till Pärlemorstaden med bud efter Thelesso, men hon ville inte hörsamma det, fast besluten att inte åter behöva befatta sig med människosläktet som vållat hennes så mycket smärta. Så Qaitu sände Katharketor att jaga ned henne, och efter en vild jakt i alla Arkipelagens hav sköljdes de utmattade iland på en stenig strand vid världens ände. Katharketor berättade för Thelesso om Det kommande mörkret och hur det skulle utplåna framtida släkten och allt hon höll kärt i världen. Om Thelesso ville hjälpa honom och Qaitu att stärka Ayedwara Osi och Arkipelagens civilisationer, ovan och under haven, skulle hon i gengäld få odödlighetens gåva, och kunna njuta av solens blänk på vågorna i evig tid.

Thelesso accepterade efter mycket betänketid, och medan hennes rykte i Arkipelagen drunkade i legenddimmor verkade hon i skymundan som Ayedwara Osis sändebud och spion. Med tiden blev hon även en hydro-, foto- och biomantiker av viss rang, och det sägs att hon idag har slutit förbund med Oceanherrar, Irrbloss och Lenonga som går hennes ärenden i Arkipelagen. Det sägs även att hon lärt sig att ta mänsklig form, och ibland infiltrerar människornas organisationer och grupper; men så mycket som hon kan vandra på jorden utan att halta räds hon att vara långt från vatten, och håller sig nästan alltid inom synhåll från havet. Melusiner har ett särskilt temperament, och Thelessos långa liv var länge en evig cykel av dystra, ansvarstyngda och kontemplativa faser som varvades med perioder av entusiasm, äventyrslystnad och sorglöshet på gränsen till förträngning. Men med tiden tog ett ombytligt, otåligt och hänsynslöst målmedvetet beteende över allt mer. Nu är det inte ovanligt att folk, oavsett ras, blir lite konstiga av att leva i tusentals år, och Thelesso överpresterade konsekvent; efter ett par brutalt men enastående väl utförda uppdrag stod hon högt i gunst hon de äldre av Ayedwara Osis medlemmar, som inte såg något att oroa sig över eller beklaga. Yngre medlemmar, i synnerhet Alasaïs Vilamur började dock bekymra sig över Thelessos utveckling, särskilt efter att hon börjat binda varelser till sin tjänst med tabubelaga Geis-besvärjelser som hon kom åt via en amulett där en obskyr lägre gud, Obembo, hölls fängslad. Alasaïs tyckte sig märka besvärande irregulariteter i Thalassos psykotropiska fält, som om hon inte bara var instabil, utan dessutom stod under inflytande av...något, någon mystisk entitet med ett eget syfte. Alasaïs fick dock gå väldigt försiktigt fram för att inte provocera den mycket kraftfullare och farligt oberäkneliga Thelesso. Innan Alasaïs kunde gå till botten med det hela var det försent, och Ayedwara Osis föll under Vågentitetens inflytande. Av naturliga skäl spenderar Thelesso inte lika mycket tid på Luberos fasta mark som de andra i gruppen, och det är inte känt exakt var hon befann sig när Vågentiteten vaknade; möjligheten kvarstår att hon var någonstans långt bort och därmed än så länge undgått att hamna under dess kontroll, men hon kan lika gärna ha varit på väg till Tornets hjälp och därmed inom räckhåll för Vågentiteten.

Ganska få människor har sett Thalasso i hennes sanna form; en smäcker melusin med lätt grönaktig hud som gnistrar i solen, insjunkna kinder, tunna läppar och mandelformade ögon med enorma, svarta pupiller. Hennes hår är rakt och blekblont i en närmast silverne nyans, oftast smyckat med länkar av silver och pärlemor. Hennes kropp har en del ärr från Tarasharkrigen, innan hon blev odödlig, och den fiskstjärt hennes vänstra ben slutar i är sliten med stora revor i sig, något som dock aldrig tyckts hämma hennes formidabla simförmåga. I sin typiska människohamn har hon anmärkningsvärt små fötter och aningen dålig balans, och är lite för blek och har för spetsiga anletsdrag och för ljust hår för att passera för en infödd Arkipelagbo. Hon brukar hävda att hon är från Lalasta. Medan hon endast tycks ha väldigt begränsad förmåga att variera sin fysiska mänskliga skepnad kan Thelesso vid behov modifiera den genom sinnrika fototropiska illusioner. Hon bär med sig Obembos amulett, en liten figurin i grön sten, varthelst hon färdas.

Clone this wiki locally