Skip to content

Katharketor

Jump to bottom
Martin edited this page Oct 20, 2020 · 2 revisions

author: Ymir created_at: '2015-02-23T11:01:25Z' id: Katharketor links: category:

  • Badasses
  • Belialer
  • Demoner
  • Eldfängda
  • Elementarmagiker
  • Hopplösa romantiker
  • Komplex
  • Lojalister
  • Moralisk gråzon
  • Själaslukare
  • Stop at nothing
  • Söderns torn
  • Uråldriga
  • Work in progress mention:
  • Alasaïs Vilamur
  • Arkonter
  • Avgrunden
  • Ayedwara Osi
  • Cenah Sarib
  • Gerasiska riket
  • Ikeya Szeto
  • Iset Azarmisherah
  • Luberos
  • Mahoanë
  • Moran
  • Parhakuls lagar
  • Phunguwe
  • Qaitu Haraka
  • Rauthvaari
  • Thelesso
  • Utukku
  • Vågentiteten title: Katharketor

Katharketor var en vulkandemon som i forntiden manades till världen av Iset Azarmisherah. Katharketor kunde rå över både strömmar och vågor, eld och hetta och jordens innanmätes kraft, och var ett viktigt verktyg i Stentyrannens tjänst under Lubandu-rikets storhetstid. Men den förälskade sig i en dödlig man, och räddade omsider dennes liv med sin magi, ett brott mot Parhakuls lagar, och Iset fängslade Katharketor i en ishöljd avgrund där den försmäktade i tvåtusen år. Katharketors flammor smälte sakta igenom glaciären, och den bröt sig till sist fri. Iset var nu borta, och Katharketor slöt ett avtal med Cenah Sarib; en köttslig kropp mot ett löfte att bistå Moran mot Phunguwe-konungarnas arméer. Katharketor hade tillbringat de två årtusendena av köld och plåga med att drömma om människan den hade räddat, och om mänskligt liv, och ville inget hellre än att se färger, känna lukter, dela hettan i människors hjärtan och bitterheten i deras tårar. Cenah gav den ett hjärta och en dödligs fysiska förnimmelser, men Katharketors magi räckte inte för att upprätthålla den dödliga kroppen bortom dess naturliga livsspann, och när detta närmade sig sin ände kände den fruktan. Hellre än att återvända till en rent demonisk existens och endast i undantagsfall manifesteras i världen gjorde den sin köttsliga kropp vandöd, så att den kunde stanna för evigt och fysiskt på Mundana. Detta var åter ett brott mot Parhakuls lagar, men de hade börjat falla i glömska vid denna tid, och det ringa antal Dödsserafer som sändes för att straffa Katharketor nedgjordes skoningslöst. När Cenahs rike knakade i fogarna lämnade Katharketor Moran åt dess undergång, och färdades till det förbannade Luberos för att vårda spillrorna av Isets välde.

Katharketor har sedan dess blivit en av de mest prominenta medlemmarna i Söderns torn, en av de som starkast minns organisationens syfte och mest hängivet kämpar för dess sak. Men den är för besatt av gamla olösta gåtor och gäldande av forntida dåd, och mycket av viktiga händelser på sistone i världen har gått den förbi. Dess egentliga natur är en varelse av hetta, kvickhet och föränderlighet, ivrig att ta till sig nya ting, men dess kropp är ett statiskt, dött kraftfält från forntiden, och denna motsättning präglar allt den gör. Stunder av briljans, karisma och insikt blandas hos Katharketor med stelbent konservatism, destruktiv impulsivitet och begynnande storhetsvansinne. Andra rådsmedlemmar må hata att arbeta vid dess sida, men kan inte förneka den; inte bara skulle den kunna dräpa de flesta av dem om det föll den in, den är också den av dem alla som stod närmast Iset, och bättre än någon annan förstår sig på de kvardröjande resterna av dennes inflytande i världen. Katharketor hyser ett ambivalent förhållande, en slags masochistisk, motvillig lojalitet till Isets minne; Iset bar ansvaret för dess långa fångenskap, men var också den som först gav Katharketor smak för de dödligas värld, en passion som inte lämnat demonen efter sjutusen år på jorden. Den är en själsslukare sprungen ur världens innanmäte, men till de dödligas köttsliga, förgängliga värld knöt den sitt syfte, och kommer kämpa för dess väl och ve tills dess själ slungats i Avgrunden, eller förgåtts i sin inre kamp.

Katharketor tar sig allt som oftast den odiskreta formen av en kraftfull, vagt manlig gestalt med glödande och rykande innanmäte som ger sig till känna i ögonen, munnen och i ett nätverk av sprickor i den förtorkade huden. Detta till trots är det något tilldragande över uppenbarelsen, en karisma och ståtlighet sprungen ur elementens kraft. Den har genom årtusendena skaffat sig ett ansenligt inflytande över Luberos natur; urbefolkningen vördar den, och de flesta elementarandar på ön lyder dess befallning. Ingen eld kan förtära dess kropp, och den kan bli ett med vatten och magma, strömmar och ånga. Som magiker betraktat är den långt ifrån den främste i Söderns torn, men kompenserar mer än väl genom sina naturliga krafter och relativa osårbarhet, och är ofta i frontlinjen i rådets bataljer, var de än må vara.

I slutändan var det emellertid också Katharketors misstag som till del drev Söderns torn i dess fördärv; Ikeya Szeto må ha övergivit den, ett svek Katharketor avsett att gälda, men andra lojalister och bundsförvanter röstade med Katharketor i att återföra Vågentiteten till Mundana. Resultatet var en katastrof vars magnitud fort gick upp för vulkandemonen, som till sist övergav sin kropp och försökte undkomma genom att dyka ned i Luberos eldsprickor, till jordens inre. Men Vågentitetens inflytande hann upp den, återbördade den till världen och fängslade den i en ny, död kropp. Katharketor är nu ett av Rauthvaaris absolut dödligaste verktyg, en tyglad, primordial destruktivitet att släppa lös på vad helst som måste krossas. Men Qaitu Haraka, ensam från Söderns torn om att undkomma, är väl medveten om detta, och att Rauthvaaris kontroll över Katharketor är annorlunda än det djupa psykologiska inflytande den har på förment dödliga varelser. Ikeya, Alasaïs, Thelesso och Mahoanë må vara bortom räddning just nu, men Katharketor är en demon, och kan bindas med konventionell magi - ett område där Qaitu, om någon, kan överträffa Rauthvaari.

Clone this wiki locally