Uzrukk Armodige

---

author: Ymir created_at: '2013-10-11T16:14:32Z' id: Uzrukk Armodige links: category:

• Asketer
• Bazirktiraker
• Enbenta
• Filosofer
• Folk i Garandor
• Gamlingar
• Genier
• Inte alla indianer i kanoten
• Plågor
• levande legender mention:
• Blodbitter
• Garandor
• Gurg av Morgu
• Gurgism
• Lamarer
• Lohemo
• Marazaka Ahalbenu
• Mhann Taino
• Sinadera
• Stora Arkipelagen title: Uzrukk Armodige

---

Uzrukk Armodige är en åldrad bazirktirak i Stora Arkipelagen, och en av de största nu levande gurgitiska filosoferna. Han började sin bana som galärslav åt tirakdespoterna på Sinadera, men kom upp sig efter att ha slagit ihjäl den trukhiske profossen sedan denne ätit upp hans matransoner. Uzrukk blev naturligt nog befordrad till ny profoss, och spenderade några stormiga år på haven med att klå upp roddare och skeppspojkar och statuera exempel av folk som planerade diverse myterier. Uzrukk fick under denna tid rykte om sig som den främste kölhalaren på Mundana, och var alla matrosers skräck. Men så skedde en episod där Uzrukks fartyg råkade i kvav och han som enda överlevande blev strandsatt på en öde ö i tretton år, ensam med en enorm hög av böcker inom ämnen som diplomati, teologi och filosofi, som utgjort plundringsbyte från ett jargiskt fartyg. När han långt om länge undsattes av några luggslitna fiskare hade den förr brutale och kortsiktige tiraken haft gott om tid att grubbla kring livet och existensens fundamentala meningslöshet. Han hade insett att lyckan består i den inre frihet man uppnår genom att avsäga sig allt beroende av världen och vara nöjd med enbart livets nödtorf, och sällade sig därmed till Gurg Morgus gamla skola.

Inledningsvis var Uzrukk en något överentusiastisk gurgit, och sedan han båtliftat till Garandor tog han sin boning i en tunna och slogs (framgångsrikt) med hundarna om matrester som kastats ut från hamnkrogarna. Samtidigt vårdade han den enda vettiga ägodel han fått med sig från ön, en stor tiraksabel vid namn Blodbitter, med vars hjälp han hoppades hitta ett lämpligt tillfälle att dö en respektabel hjältedöd och därmed upplösa själens band till världens fåfänga materia. Framgången utblev dock, då Uzrukk snart blev paranoid och undernärd, och ett lätt byte för de Lamarer som en natt slog ned honom och högg av hans ena ben i syfte att koka det i en gryta med kassava och vitlök, då de hört att tirakben var en bra potenskur. Detta gav Uzrukk lite nya perspektiv, och sedan han hittat lamarerna och slått ihjäl dem i ett mindre blodbad lade han svärdet på hyllan och pionjerade en form av cynisk-pacifistisk gurgism som kommit att kallas den garandiska skolan.

Uzrukk Armodige har sedan dess stadigt växt i rykte i Garandor, och blivit en namnkunnig och respekterad karaktär på stadens gator, som ingen skulle få för sig att kröka ett hårstrå på; särskilt inte sedan han lade Marazaka Ahalbenu till sina närstående. När han inte stapplar runt på sina kryckor utan något klart mål i sikte tillbringar han all sin tid läsande och grubblande i sin tunna, och besökare behöver i regel truga honom för att få ta del av hans visdom - och även då är oddsen stora att han som bäst slänger en bok eller död näbbmus efter dem och ber dem dra dit pepparn växer (dvs Lohemo). Då och då inträffar episoder där andra män i samma skor hade avfärdats som tokiga trashankar, till exempel när Uzrukk fick sjutton gûrdiska tiggarungar att klänga sig fast på Mhann Taino medan han hötte med sin krycka och skanderade att gudarna är döda och regeringar endast är en institution som försöker kväsa alla orättvisor utom de som de själva begår. Varje gång Uzrukk hittar på något sådant ses han dock av en legion av tiraker och lärda i Garandor som nutidens stora geni, och händelsen och dess exakta filosofiska innebörd debatteras på universiteten i Arkipelagen i flera veckor framöver.